Jag är trött på att höra hennes historier om sina släktingar!
Hon är vår granne, kan du inte lyssna lite ändå? frågade min man.
Hon berättar alltid samma saker.
Elin är en tålmodig och lugn kvinna, men när det kom till grannkvinnan Karin testades hennes tålamod. Hennes man förstod aldrig varför. Det var ändå en tid då de var goda familjevänner. Karin är femton år äldre än Elin. När Karins föräldrar hade gått bort, började hon ändå dela familjehuset med sina två systrar. Till en början verkade allt flyta på, för de hade beslutat att sälja huset och dela på summan, lika mellan de tre. Men snart blossade en konflikt upp.
Elin visste inte alla detaljer, men enligt vad hennes mormor berättat, hade Karin bett att få bo kvar i huset för att hon hade det svårt, och lovat betala ut sin del när saker och ting ordnat sig. Systrarna gick med på det och avsade sig arvet officiellt. Vad som egentligen hände därefter, vet Elin inte exakt. Men hon misstänker att Karin ännu inte givit dem deras del av pengarna.
Det var ofta som Karin besökte Elin och beklagade sig över sina släktingar:
De bryr sig inte längre om mig. De ringer inte, de skriver inte, de pratar aldrig med mig. Det enda de är intresserade av är pengarna.
Ja, förstås du lovade ju att betala tillbaka! Men så var det alltid i Karins berättelser alla andra var elaka, bara hon gjorde rätt för sig.
Jag hade tänkt ringa dem, fortsatte hon, jag har inte tillräckligt med pengar för att sköta huset. Borde inte de också hjälpa till? Det är väl inte bara mitt hus?
Hur menar du? De sa ju nej till det
Och? Bara för att de sa nej, betyder det att det inte längre är deras hus? De växte ju upp här, det är deras fars hus. Spelar det ingen roll för dem?
De blev väl sårade för att du lovade ge dem deras del, och att du inte hållit det.
För det första var det deras val. Ingen tvingade dem. För det andra så har jag sagt att jag ska betala när jag har råd, men jag har fortfarande inte pengarna. Det skulle vara synd att sälja huset bara för ge dem deras del. Var skulle jag då ta vägen? Ingen tänker på mig, bara på pengar.
Elin såg på sin man. Han satt där med samma uttryck som förr. Hans blick avslöjade att han nu förstod varför Elin inte var särskilt förtjust i Karins besök och att han inte längre skulle fråga varför.
