En solig eftermiddag promenerade Markus, en helt vanlig knegare från byn, genom skogen för att plocka torr ved till kaminen. Plötsligt hörde han välbekanta röster från en liten dunge. Nyfiken kikade han mellan grenarna och snubblade nästan på en ganska livlig diskussion mellan hans egen son och en flicka vid namn Majken. Majken vädrade sin besvikelse över att de höll sitt förhållande hemligt och föreslog en månads betänketid innan de skulle ta några beslut.
Orden Majken slängde ur sig gjorde sonen rejält irriterad, och Markus lommade hemåt, samtidigt som han funderade över upplägget för deras kommande samtal. Medan han klöv ved och skalade potatis till kvällens middag inga delikatesser här inte väntade han ivrigt på att sonen skulle dyka upp. Och se på tusan, han kom tidigare än väntat.
Så fort sonen klev innanför dörren konfronterade Markus honom om hemlighetsmakeriet. Vad har du i skallen, pojk? Varför har du inte sagt ett knyst om Majken tidigare? Hon är ju rena drömmen till svärdotter ordentlig, sparsam och lagar kalops som en Gud. Sånt missar man inte! Och det där sättet du behandlar henne på nej du, sånt får det vara slut med. Jag tänker då inte se på när hon blir respektlöst behandlad, inte ens av dig!
Sonen, som varken var förberedd på pappas känslostorm, röt till och stormade ut genom dörren med några äpplen och det small så fönstren skallrade i hela stugan.
Efter den dagen blev relationen mellan sonen och Majken, och mellan honom och pappan, lika stel som kall leverpastej på knäckebröd. Allt tog fart när Majken rakt på sak krävde att de skulle gå ut offentligt med sitt förhållande. När sonen sedan försökte prata ut med Majken blev det bara en till diskussion, och Majken gav sig inte frieri stod minsann på menyn.
Markus, som fått nog av all denna ungdomliga såpopera, beslöt att ta saken i egna händer. Han knallade över till Majkens föräldrar, och lagom diskret det vill säga, så diskret man nu kan vara i en svensk by gjorde han upp med dem om att barnen skulle gifta sig. Sonen själv visste inte ett smack. För säkerhets skull fick Majken höra att hennes unge kavaljer behövde åka till Västerås några dagar för att köpa reservdelar till grannens Volvo.
När sonen till sist dök upp hemma igen mötte han Majken i hallen, och såg ut som om han trätt på en björnfälla. Vad gör du här? utbrast han. Majken svarade torrt, Jag bor ju här nu! Hade du inte tänkt gifta dig med mig?” Sådana överraskningsbröllop var inte direkt en sensation på landet.
Visst var sonen rätt sur på farsans inblandning till att börja med, men insåg snart att han förmodligen inte skulle hitta någon bättre än Majken om han så letade i hela Dalarna. De blev ett riktig radarpar, och sonen fick med tiden också smak på pappas “kloka” lösningar, ja, till och med uppskattning, när han förstod att det faktiskt handlade om kärlek på svenskt vis.
