Mitt namn är Anders. Min pappa, efter att min mamma dött, gifte sig med en kvinna som hade två döttrar.
Åren gick. Vi blev vuxna. Då råkade pappa ut för en olycka och gick bort.
Min styvmor visade sig vara en mycket hederlig person. Hon avstod lägenheten för min skull.
Den lägenheten tillhörde din mamma. Nu ska den vara din!
Det enda min styvmor bad om var att jag lät hennes döttrar bo kvar i min lägenhet tills de var färdiga med sina studier. Hon själv skulle flytta tillbaka till sin hembygd. Jag gick med på det.
Maja och Ebba var väldigt olika. Men båda hade bara en dröm: att hitta en man med egen lägenhet.
Och så började mitt nya liv. Maja lagade frukost åt mig, och Ebba strök mina skjortor. Båda gjorde allt för att jag skulle trivas.
Två månader från varandra fick Maja och Ebba varsin dotter med mig. När min styvmor fick veta att hennes döttrar var gravida blev hon rasande. Men Maja och Ebba vägrade att göra abort. De bestämde sig för att skaffa barn.
Jag funderade och insåg att det skulle bli dyrt att betala underhåll i arton år nästan en tredjedel av min lön. Jag bestämde mig därför för att köpa en bostad genom bolån.
Jag bytte min större lägenhet mot två små ettor. Den återstående summan lade jag in som kontantinsats för den lägenhet jag köpte åt mig själv med bolån.
Jag gav en etta till Maja och en till Ebba, på villkor att de skrev på papper om avstående från underhåll. Flera år levde jag lugnt.
Men fyra år senare kom ett brev från Kronofogden till jobbet jag hade en enorm skuld i barnbidrag.
Jag gick hem till mina styvsystrar för att reda ut det. De skrattade mig rakt i ansiktet. De sa att jag bara gav dem lägenheterna. Och kontraktet hade de förstås mixtrat med.
Så nu stod jag utan min ärvda lägenhet. Jag betalade fortfarande på bolånet och dessutom på underhåll. Det blev tungt.
Min styvmor var nöjd:
Det är precis vad du förtjänar! Du får skylla dig själv!
Maja och Ebba förbjöd mig att träffa mina döttrar. Jag lånade pengar för att beta av skulden och gick till domstol för att få rätt att träffa barnen. Jag vann rättegången.
På jobbet hade jag ett allvarligt samtal med cheferna och bad om att få det mesta av lönen utbetald i kuvert. Numera betalar jag väldigt lite underhåll.
På fredagar hämtar jag mina döttrar, på söndagar återlämnar jag dem. Jag köper allt de önskar, tar med dem på alla möjliga aktiviteter. Maja och Ebba klagar ständigt, skriker att jag förstör deras barn.
Jag betalar dessutom extra till två killar som håller koll på systrarna och förklarar för dem att barn hindrar dem från att gifta sig.
En gång, inför en kvinna från socialtjänsten, hämtade jag mina döttrar från styvmors hus. Jag sa att deras mammor hade övergivit dem. Jag ansökte om barnbidrag själv, och nu bor döttrarna hos mig. Jag är världens bästa pappa. När mina flickor ser sina mammor springer de till mig och håller om mig de är rädda att mammorna ska ta dem. Jag har läst godnattsagor om elaka mammor, inte förgäves.
När Maja och Ebba insåg vad som hänt var jag redan gift och lycklig.
Jag föreslog en lösning: de lämnar tillbaka mina lägenheter, så får de tillbaka sina döttrar. Självklart gick de med på det.
Nu har jag det bra igen. Jag hyr ut två ettor, bolånet är slutbetalt.
Jag lät mig inte luras och fick till slut min upprättelse mot systrarna…
