När jag pluggade på universitetet och samtidigt försökte jobba, hade jag inte råd med särskilt mycket. Men trots det var jag lycklig, för livet kändes enkelt och bekymmersfritt. Jag och min fru hyrde en liten lägenhet i en förort till Göteborg, och vi hade inte börjat tänka på barn än. Vårt första mål var att köpa en bostadsrätt först då kunde vi överväga att bli föräldrar. Mina föräldrar är pensionärer och jag har en yngre syster. Min syster är skild och har min systerson, som redan går i första klass. Vår familj har aldrig haft mycket pengar, men vi har alltid klarat oss på egen hand.
Det kändes som vi hade hamnat i en bra period åtminstone trodde vi det. Jag tog examen från universitetet och blev befordrad på jobbet. Plötsligt var jag chefens högra hand, och min lön ökade rejält. Jag och min fru bestämde oss direkt: nu tar vi ett bolån och flyttar till en egen lägenhet i centrala Göteborg. Och om vi ändå skulle göra stora förändringar, skulle vi göra dem fullt ut bara en månad senare berättade min fru att hon var gravid. Allt började kretsa kring förberedelser inför barnets ankomst. När min familj fick höra om min befordran och om barnet, var alla glada och stolta över oss.
Men då började trycket. Mina föräldrar lade skuld på mig och tyckte att jag skulle hjälpa min syster och hennes son ekonomiskt. Systern, i sin tur, menade att jag som storebror borde stötta föräldrarna. Mina pengar försvann fort. Ena dagen behövde föräldrarna en ny TV, andra dagen ville systersonen åka på en dyr klassresa. Min fru började känna bitterhet över situationen. Hon var nu föräldraledig och vi hade inte tillräckligt för vårt eget hushåll min lön skulle ju räcka till alla. Jag tvingades till slut säga ifrån och dra in stödet till släkten, annars skulle vi inte kunna köpa all utrustning vi behövde till vår baby. Bara små barnkläder kostar ju numera en hel förmögenhet i svenska kronor…
Spänningen hemma har aldrig varit så stor varje kväll är som en scen ur en Bergmanfilm; tunga suckar, snäv tystnad och gråt bakom stängda dörrar. Plötsligt förstår jag vad det betyder att ställa upp för familjen, och till vilket pris.
