Gå bort från mig! ropade Linnea till Freja, som stod där med tårar i ögonen. Bygg ditt eget liv utan honom!
Men Erik är min man. Vi har en dotter ihop. Du kan inte bygga din lycka på någon annans olycka.
Börja inte nu! Det är inte normalt att leva utan känslor. Det är inte Erik som lämnar sitt barn, det är du. Jag har inget emot att han träffar sin dotter.
Linnea vände klackarna och gick därifrån. Den kvällen bestämde sig Erik för att avsluta allt. Han packade sina saker och lämnade Freja. Hon bönade och bad honom att inte göra något dumt. Sedan tänkte hon att hon skulle ta reda på vad som egentligen var så märkvärdigt med Linnea.
Jag orkar inte leva med dig längre. Jag bryr mig inte om dig. Det är inte samma sak med Linnea. Jag har börjat ett nytt liv med henne.
Månaderna gick. Till en början gick Freja omkring som ett sänke, men efter ett tag insåg hon att livet faktiskt fortsatte även om det tog emot. Hennes dotter växte ju ändå. Freja var ekonom i grunden.
Hon bestämde sig för att söka jobb som redovisningsekonom. Under intervjun började företagets VD småle mot henne, imponerad av hennes ansvarstagande och vilja att utvecklas. Som tur var ställde Frejas mamma upp som barnvakt under dagarna.
Freja fokuserade på sin karriär och lät kärlekslivet ligga på is. Efter några år av slit blev hon en uppskattad medarbetare och sedan biträdande chef.
Den ende mannen Freja hade regelbunden kontakt med var hennes chef, Magnus. Han var alltid artig och trevlig, och det var tydligt att han gillade Freja. Han var dock gift och hade barn, så Freja försökte att inte ens tänka tanken att något kunde hända dem emellan.
Men Magnus höll inte riktigt med om det. En dag förklarade han rakt ut för Freja att han var redo att lämna sin fru och att han varit förälskad i henne länge. Han skulle inte smita från ansvaret för sitt barn.
Frejas förra relation satt fortfarande kvar i henne som en obekväm träsko, så hon var mycket osäker på vad hon egentligen skulle göra.
Hon kom ihåg vad hon en gång sa till Linnea, makens älskarinna: Du kan inte bygga din lycka på någon annans tårar.
Men Magnus gav sig inte. Så småningom gled deras arbetsrelation över i något mer. Magnus upprepade gång på gång att han inte älskade sin fru, att deras vigsel var ett misstag och att han torterade både sig själv och sin fru med sin brist på känslor. Trots det stod Freja emot. Hon hade hört en av Magnus telefonsamtal med sin fru och visste precis hur det kändes. Hon ville verkligen inte dra sönder ännu en familj. Hon visste också att hon förr eller senare skulle träffa Magnus fru, och var livrädd för det ögonblicket. Mycket riktigt, en kväll när hon var på väg hem från jobbet såg hon en kvinna komma rakt mot henne och förstod direkt vem det var.
Kvinnan stannade som en staty och stirrade på henne, helt förstelnad.
Är det du? frågade hon.
Det är jag, viskade Freja knappt hörbart. Linnea stod där mitt i gatan.
Hon började övertala Freja om att hon haft rätt hela tiden. Du kan inte bygga livet på någon annans sorg.
Minns du vad du själv sa för några år sen? sa Freja kyligt.
Ja, jag hade fel. Jag hade ingen rätt att ta din man ifrån dig. Förr eller senare slår livet tillbaka. Men snälla, ta inte Magnus ifrån mig. Jag har aldrig älskat någon som honom. Han är orsaken till att jag lämnade din före detta man. Jag klarar mig inte utan honom. Du var också i min sits en gång du vet att det gör ont. Du borde förstå. Förresten livet är som en boomerang. Du har din dotter.
Håll tyst, röt Freja.
Hon brann inte direkt av hämndlust mot Linnea, även om det hade varit frestande. Men Magnus lyckades ändå övertyga henne att även hon förtjänade att vara lycklig.
Freja, om jag stannar med henne blir vi tre olyckliga: jag, du och Linnea. Inget blir bättre. Jag älskar henne inte och ärligt talat har jag nog aldrig gjort det. Jag gick bara med på det av gammal vana. Förr eller senare lämnar jag Linnea ändå.
Freja funderade och kom fram till att Magnus mest troligt skulle må riktigt uselt med Linnea och ärligt talat, vad skulle det hjälpa någon? Om han ändå stannade hos sin fru, ja då skulle Freja själv deppa ihop. Så hon bestämde sig för att ge även sin egen lycka en chans svensk som hon var, gick hon ut på stan och köpte två kanelbullar och ett nytt linne, som man gör när det är dags att börja om på nytt.
