Vi beställer lila tapet, säger Saras man. Ser du inte att det inte alls passar till golvet? Bättre med beige… Min mamma gillar inte beige, du vet det väl, svarar han. Men din mamma gillar gratis renoveringar, lägger Sara till.
Svärmor hade en gång hintat om att det vore trevligt om de gjorde om hemma hos henne. Sara teg då, men hennes man gillade idén. Det var ju ändå hans mamma. Sara motsatte sig, men sa inget.
Det var ju trots allt inte hennes sak. Om han ville göra det, fick han väl göra det. Låt henne då vara nöjd. Svärmor visade dock genast att hon bara var ute efter resultat. Inte ett tack. Bara en önskelista. Sara, det här är inte en gratis renovering, det är från min egen son, försäkrar David. Självklart, visst är det det.
Självklart är det så. Hans mamma älskar gratissaker. Det är därför hon alltid säger det till David. Om hon inte var nöjd med något, gjorde de om. Sara hade haft rätt. Renovationen blev till slut klar, och mamman återvände. Hon såg sig omkring i lägenheten och sa:
Det här blev inte bra. Tapeten är inte alls som jag tänkt mig. Köket duger inte heller. Och vad är det för några skåp? Allting är så dåligt gjort att jag saknar ord. Jag vill bara stämma er. Och vem skulle du stämma? Din egen son, som har gjort allt på egen bekostnad? Äsch, Sara. Jag bara skojar, säger svärmor och fnyser.
Min svärmor är definitivt inte på sitt bästa humör. Hon hade väntat sig en dyr och lyxig renovering, men fick något vanligare. Allt är nytt och fint, men inte så lyxigt som hon kanske fantiserat om. Därför tycker hon inte om det. David och Sara har inte råd med några extravaganser. De gjorde sitt bästa, men ändå fick de inte ens ett tack. Sara, jag tror inte mamma gillar renoveringen, säger David till sin fru en kväll. Såklart hon inte gör. Gillar din mamma någonsin någonting? Hon ville ha det finare… Snälla du, vi har inte de pengarna. Kan vi inte ta ett lån till? föreslår svärmor.
Sara är säker på att svärmor inte hörde någonting ändå. För mammas skull hade vi väl kunnat ta ett lån, eller lånat av någon vi känner. Det betalar vi tillbaka snabbt sen. Några extra kronor gör väl inget. Sara känner att det är över gränsen. Men David hinner före: Mamma, varför skulle vi ta lån? Du vet vad jag tycker om lån. Särskilt för en renovering. Allt är gjort snyggt och smakfullt. Vad mer vill du ha? Kunde åtminstone göra om köket, muttrar hans mamma och går därifrån. David, nu har hon verkligen tappat all skam, säger Sara. Sara, du vet att hon har ett rätt så hetsigt humör.
Bygghandeln är full med folk. Sara står med en ny duk i handen, David bär ett tvättställ. Det känns som att de ändå knappt köper något, men ändå blir summan i kassan rejäl. Så verkar det alltid vara. Kommer det ens bli klart någon gång?
Plötsligt stannar Sara upp. Du sa att vi inte hade pengar kvar till fler renoveringar. Du har rätt, vi var tvungna att låna lite. Nu får det vara nog! Sara lägger tillbaka duken på hyllan. Någon annan kan köpa den. Jag har gjort tillräckligt för din mamma. Du har lånat pengar nu? Det får vara nog. Bråka inte ens med mig! Sara lämnar butiken, David kommer efter. Mamma i all ära, men någon gång måste det få ett slut.
