Jag har alltid försökt uppfostra min son så att han framför allt visar respekt för kvinnor sin mormor, mamma, fru, dotter… Enligt mig är det den finaste egenskap en man kan ha: att värdera och respektera kvinnor. Tillsammans med min man har vi gett vår son en trygg uppväxt, en god utbildning och allt han behövde för att själv skapa en ljus framtid. Vi ville inte hjälpa honom mer än nödvändigt, men ändå köpte vi en tvåa åt honom i Göteborg. Han hade jobb och tog ansvar för sig själv, men han hade inte sparat tillräckligt för att kunna köpa en egen bostad.
Lägenheten gav vi honom inte direkt som en gåva, och vi berättade heller inte om köpet med en gång. Varför? Vår son bodde nämligen tillsammans med en flicka det var därför. Han och Elin hade bott ihop i nästan ett år, men vi hade aldrig träffat hennes familj, vilket kändes underligt för mig.
Senare fick jag veta från en gammal vän till mamma, som bott granne med Elins mamma, något som faktiskt skakade mig. Det visade sig att Elins mamma kastat ut sin man när han började tjäna mindre pengar än tidigare. Det är märkligt och det är bara början. Därefter började kvinnan träffa en gift, men välbärgad, äldre man som blev någon slags fadersfigur för Elin. Och Elins mormor låg inte långt efter även hon levde tillsammans med en gift man. Dessutom brukade hon tvinga både dottern och barnbarnet att ofta hjälpa till på hennes landställe. På grund av allt detta hade min son redan varit med om flera bråk med sin blivande svärmor. Men det som oroar mig mest är att mamma och mormor försöker vända Elin mot hennes pappa.
Det är uppenbart att Elin står sin pappa nära, men på grund av dessa två kvinnor håller relationen på att raseras. Som grädde på moset slutade Elin på universitetet för att hon anser att det är mannens uppgift att stå för familjens försörjning. Självklart tycker jag också att mannen ska ta ansvar, och det har jag försökt lära min son, men Gud förbjude att livet skulle vända och han får det svårt vem ska stötta honom då? Vad har Elin för plan om allt kraschar? Jag bestämde mig därför för att skriva lägenheten på mig själv istället för jag vet att jag har uppfostrat en klok och snäll man, men som vi svenskar säger: Man vet aldrig vad som kan hända. Allt man haft innan ett äktenskap delas visserligen inte vid skilsmässa, men Elin verkar vara en sådan som snabbt kan ta kontrollen och lämna min son barskrapad.
Det har fått mig att inse: Oavsett hur mycket vi försöker skydda våra barn och planera för dem, måste de till slut själva ta ansvar för sina relationer och fatta sina beslut. Det finns ingen garanti i livet allt vi kan göra är att ge dem verktyg och hoppas de väljer rätt väg när det verkligen gäller.
