Mamma gifte sig för elva år sedan. Min styvfar, Filip, hade en dotter, Smilla, som då var fjorton år och kom från hans första äktenskap. Filip lämnade över sin gamla villa till sin före detta familj, gav helt upp alla rättigheter till huset, och flyttade istället in i pappas gamla lägenhet med mamma och mig det arv vi fått efter pappa. Filip hade ingen kontakt med sin dotter, hon ville själv inte ha någon relation med honom. Han betalade underhåll, och där slutade hans del i Smillas liv.
Jag kan inte påstå att relationen mellan mig och Filip någonsin varit djup på något vis. Han höjde aldrig rösten, rörde mig aldrig med hårda händer, försökte aldrig ta rollen som min pappa. Det fanns liksom ingen poäng med det, jag var redan nästan vuxen på väg mot myndig, sjutton år. Tre år bodde jag med mamma och Filip, tills jag själv gifte mig och fick barn. Jag blev tvungen att flytta hemifrån mamma och Filip ville inte dela lägenhet med min make. De sa tvärt nej till att ta in någon främling under sitt tak.
Redan från början var det spänt mellan min man och min mamma. Filip brydde sig inte alls om min partner, lade sig aldrig i. Mamma hjälpte ofta till med barnbarnet, ända tills nyligen. En dag ringde jag och bad henne hämta min son från förskolan och då svarade hon att det gick inte hon skulle ta hand om Filips barnbarn.
Det slog mig: styvfar hade ju faktiskt en dotter någonstans där ute. Hon har fått barn, alltså ett barnbarn även för mamma. Jag svalde besvikelsen men det var inte första gången hon sa nej. Jag blev misstänksam och bestämde mig för att göra ett oväntat besök.
Det var tomt när jag kom. I rummet stod en spjälsäng, barnkläder hängde över stolar och möbler, filten på min säng var alldeles skrynklig. Jag ringde direkt till mamma för att reda ut vad som egentligen pågick.
Smilla bor med oss nu, svarade mamma. Filip bjöd in henne, och jag gick med på det. Hon går igenom en svår tid, är ensam och måste få hjälp. Sen blev mamma vresig: Du brukar väl höra av dig innan du gör visit?
Alltså: jag är på besök. I min egen lägenhet. Besökare. Inte nog med att min mammas man bor i min bostad medan jag själv hyr dyrt, nu har de också tagit in Smilla och hennes lilla dotter. Men det är alltså jag, som jobbar dag och natt för att betala till banken, medan Filip och Smilla lever på andras godhet, och jag förlorar mitt hem?
Ilskan brann i bröstet. Och när de kom hem senare beordrade mamma Smilla in på hennes rum, stängde dörren och släpade med mig ut i köket för ett allvarligt samtal om mitt ohyfsade beteende. Chocken la sig som ett kallt snötäcke.
Smilla bor här nu. Så är det bara.
Jag frågade om huset Filip lämnat till sin förra familj.
Det angår inte dig, sa mamma och stängde av.
Jag var upprörd nog hade detta väl rört mig om en främmande flicka med barn bodde i mitt rum? Ett stort gräl följde. Jag ställde ultimatum: antingen flyttar Smilla eller så skriver jag in mannen min på lägenheten och vi flyttar tillbaka. Mamma hotade då med att ge sin lägenhetsandel till Filip, och bad mig lugna ner mig och inte ta allting så personligt. På vägen hem ringde jag Filip. Han sa att det inte rör mig alls vem som bor i hans hem och att han bjuder in vem han vill.
Min man sa lugnt att jag skulle släppa det här. Vi har ett hem, vårt barn ska börja skolan, snart blir allt bättre. Kanske är det bara svartsjuka över att mamma låtit någon annan bo där utan att fråga, när det ändå är jag som betalar av lånet. Mamma hade ändå så mycket hyfs kvar att hon ringde och ville träffa sitt barnbarn. Jag vägrade, och föreslog att hon skulle umgås med Filips lilla dotter istället. Hon kallade mig dum och påstod att hon väntade på mina ursäkter.
Så det är alltså JAG som ska be om ursäkt. För att mamma är enda förvaltaren av vår bostadsrätt? För att min styvsysters dotter bor i mitt pojkrum? Jag fick tanken att dela av rummet. Då ringde Smilla själv och sa att hon kunde flytta om jag blev obekväm med deras närvaro, att hon inte ville skapa konflikt.
Jag tror inte henne. Något lurt är det. Är inte detta hela planen? Varför vill mamma ge sin del av lägenheten till Filip? Väntar Smilla på att få ta över? Vad ska man ens göra i en sådan här mardrömslik situation? Det känns som om Filip och Smilla planerat detta tillsammans, lockat in mamma och tagit över det som var mitt.
Hur ska jag skydda henne och oss? Ska jag försöka få bolåneskydd? Byta lägenhet? Tvinga igenom en försäljning och se till att mamma får råd med en etta någonstans i förorten? Eller bara flytta in i min halva med armbågarna före och se till att Smilla och Filip får veta att det faktiskt finns gränser även i drömmar, även på svensk mark?
