Jag träffade nyligen min väninna Ylva, som delade med sig av sitt livs historia till mig. Hennes optimism och öppenhet inspirerade mig att lita fullständigt på henne. Ylvas liv har minst sagt gått upp och ner. Hon är mamma till fyra barn 22 år, 15 (tvillingar) och 5 år gamla. Det intressanta är att alla hennes barn har olika pappor, efter tre olika äktenskap.
Hennes första äktenskap tog slut på grund av makens alkoholproblem. Han visade ingen vilja att övervinna sitt missbruk, så Ylva lämnade honom till slut. Det andra äktenskapet var med en man som drog nytta av både henne och hennes mamma, och de skilde sig när Ylva just fyllt 33. Under den tiden jobbade hon på kundtjänst för ett stort svenskt företag, och livet kändes rätt kaotiskt.
Med tiden genomgick den första maken behandling, vilket gjorde att deras relation förbättrades. Han fick träffa sin son och började även bistå ekonomiskt. Den andra maken däremot försvann ur bilden och visade inget intresse för tvillingarna. Under årens lopp träffade Ylva olika män, men ingen relation blev riktigt allvarlig. Till slut lärde hon känna sin nuvarande man via sociala medier.
Under julledigheten planerade hon en resa till västkusten, av en händelse staden där en man hon brevväxlat med på nätet bodde. De träffades, och det hela blossade upp till en passionerad romans, med många magiska nätter vid havet. Efter ett tag flyttade hon till honom, och tvillingarna började skolan där. Tyvärr höll deras relation inte särskilt länge; han kände att både flytten och äktenskapet var för omständliga och ville inte fortsätta. Ylva bestämde sig dock för att stanna kvar i staden, som hon börjat älska. Hennes äldste son valde att bo hos sin pappa, något Ylva accepterade.
För att inte låta ensamheten ta över registrerade hon sig på en dejtingsajt, och träffade många nya män. Hon sökte inte något seriöst förhållande, utan njöt av stunden och livet. En dag träffade hon Peter ett år yngre än henne, och infödd i staden. De fann varandra direkt, och tio månader senare gifte de sig. Peter hade inga egna barn, och tillsammans fick de en dotter. Nu bor de i sitt eget hus, har trädgård och till och med en gård med djur. Det anmärkningsvärda är att deras drömmar och mål smälte samman utan stora samtal allt föll på plats naturligt.
När jag hörde Ylvas berättelse förstod jag hur viktigt det är att aldrig ge upp. Man måste ta hand om sig själv och vårda självkärleken. Snarare än att jaga efter män eller äktenskap gäller det att uppskatta livet och inte låta stunder av svårmod bli bestående nederlag. Barn är inget hinder någon kommer alltid att älska och acceptera dig, oavsett omständigheterna. Älska dig själv och ta vara på livet!
