För länge sedan levde en kvinna vid namn Märta tillsammans med sin make Henrik i Stockholm. Deras äktenskap var länge fyllt av lycka, men allt förändrades när Märta blev gravid. Att vänta tvillingar kom inte som en överraskning för Märta; det låg i hennes släkt, men Henrik tog det hårt och började snabbt dra sig undan.
Plötsligt blev deras en gång så harmoniska familjeliv till något helt annat. Henrik visade öppet sitt förhållande med en annan kvinna och den kvinnan var Märtas bästa väninna, Ingrid. Märta kände sig förrådd på ett sätt hon aldrig kunnat föreställa sig.
Ju närmare Märta kom sitt förlossningsdatum, desto tydligare blev Henriks frånvaro. Han hälsade inte på och hörde inte av sig när Märta låg på sjukhuset. På operationsbordet kände hon sig övergiven, medan Henrik roade sig hemma i deras lägenhet tillsammans med Ingrid.
När Märta blev utskriven från Karolinska sjukhuset stod hon utan hem. Henrik och Ingrid hade redan tagit över lägenheten på Södermalm. Märta vände sig till sin mor för hjälp, men fick bara höra kärva ord om att det nu var dags att hon tog ansvar för sina egna barn.
Krossad av de närmastes avvisande, fann Märta oväntat stöd hos sin granne Gunilla. Gunilla öppnade sitt hem och erbjöd Märta och tvillingarna en trygg plats. Märta arbetade oupphörligt hon tog extrajobb, städade kontor och serverade på kaféer för att kunna betala hyran och ge sina barn det de behövde. Varje gryning gick hon ut genom Gunillas port och stressade till jobbet, skyndade sig hem på rasten för att se till tvillingarna och återvände sent på kvällen. Så fortskred livet, dag efter dag, år efter år.
Genom sin envishet och flit lyckades Märta sakta men säkert skapa en stabil tillvaro för familjen. Hon fann ny styrka i sin vänskap med Gunilla, som blev hennes största stöd, långt mer än hennes egen mor någonsin varit. Till slut tog Märta det svåra beslutet att kapa banden med sin mor, då ingen ånger alls fanns från den sidan.
När tvillingpojkarna växte upp tog de själva avstånd från sin far. Märta kände stolthet i att skydda dem från all den svek som förföljt henne. Hon lovade sig själv att uppfostra dem till ansvarsfulla och varmhjärtade män.
Trots all smärta, svek och ensamhet lyckades Märta, tack vare sin envishet, skapa ett hem präglat av kärlek och trygghet åt sina barn. Hon visade att även utan make eller moder vid sin sida, kunde hon ensam ge sina söner både omsorg och stöd och hon bevisade för sig själv och omvärlden att styrkan inom henne var större än någon kunnat ana.
