Jag träffade en kille på min väninnas födelsedagsfest. Det visade sig att han var kompis med hennes pojkvän. På något sätt klickade vi, och han bjöd ut mig på stan.
När vi sågs berättade han att vi först skulle svänga förbi ICA och handla lite mat, för att sedan gå hem till en vän tillsammans. Det var kallt ute, och han föreslog inget annat varken ett café eller bio så jag sa okej.
Han sa att vi kunde köpa en pizza och några smågrejer. Vi gick in i butiken, han tog en kundvagn och så började vi plocka varor. Men snart lade han ner en dyr flaska konjak, en förpackning fina prinskorvar, ost, ananas
Jag blev lite paff, så jag plockade bara på mig clementiner och skorpor jag hade ändå inte så mycket pengar med mig. Jag trodde att vi gick på en dejt, inte storhandlade.
Så jag tänkte att han kanske är en sådan kille, lite storslagen och generös.
Vi kom till kassan och det stod fem personer före oss. Plötsligt lämnade han vagnen och sa: “Jag är strax tillbaka”. Jag fattade inte vad som hände. När det blev min tur tog jag bara clementinerna och skorporna jag lagt i vagnen, resten lämnade jag kvar.
Jag går ut mot entrén och ser honom stå där och vänta på mig. Han tar min påse, märker direkt att något inte stämmer med vikten, kikar ner och ser förvånat upp: “Var är resten av grejerna?”
Jag pekade in mot butiken vi nyss varit i. Då ropade han något efter mig om att jag var småsnål, att jag kunde ha betalat allt, att han bara slösat sin tid…
Snön yrde utanför när han stod kvar på ICA-parkeringen och jag gick därifrån med hjärtat i halsgropen.
