Jag har alltid varit medveten om min bror Markus brist på ansvar, men ändå blev jag chockad när han gjorde något så här. Han lämnade sin femårige son, Emil, hos våra äldre föräldrar och påstod att han numera hade ett nytt liv. Anledningen till detta hjärtlösa beslut var att hans nya hustru, Linnea, vägrade att acceptera Emil, som ju är från hans första äktenskap.
När Markus första fru, Ylva, gick bort, var han bara 25 år. Vi alla uppskattade Ylva mycket, hon var omtänksam och gjorde skillnad för Markus och lille Emil. Efter att hon dog blev Markus ensam med en liten pojke att ta hand om. Våra föräldrar och jag stöttade honom så gott vi kunde jag hämtade Emil på förskolan och mamma passade honom på helgerna. Vi förstod att Markus behövde återuppbygga sitt liv.
Vi tvekade aldrig att hjälpa honom. Det första året visade Markus mycket omsorg för Emil och deltog i hans uppfostran. Jag och mamma hjälpte till hemma och lagade mat, med hänsyn till hans hektiska schema på jobbet. Ett år senare berättade Markus att han träffat en ny väninna och att de tänkte gifta sig. Han försäkrade oss om att de kände varandra väl och inte ville vänta. Tyvärr blev det snart tydligt att Linnea inte ville ha Emil i sitt liv. Efter bröllopet blev det så att Emil oftare var hos oss. Vi antog att de behövde tid att anpassa sig till sitt nya liv tillsammans, så vi tog det lugnt.
Men med tiden stod det klart att Emil i princip bodde hos oss, och min bror erkände att Linnea motsatte sig att ha Emil omkring sig. Han meddelade det nästan hånfullt, som att Emil skulle bo hos våra föräldrar medan han själv koncentrerade sig på sitt eget liv. Våra föräldrar fortsatte att ursäkta honom, men jag kunde inte acceptera detta framför allt med tanke på deras ålder och hälsoproblem. Jag förstår inte hur Markus kan lämna bort sitt barn och lägga en sådan börda på våra föräldrar. Varför berättade han aldrig om Linneas inställning innan de gifte sig?
När jag tog upp saken med Markus började han skylla ifrån sig och hävdade att det inte var hans fel och att Linnea inte klarade av att umgås med Emil. Han lovade att han skulle träffa Emil oftare och att allt skulle ordna sig med tiden. Men för mig är hans beteende helt oacceptabelt. Jag vill inte ha någon relation med honom längre, och om han fortsätter så här kommer jag att söka att frånta honom föräldrarättigheterna. Jag funderar till och med på att adoptera Emil, för jag kan inte se på när han lider av sin fars ansvarslöshet.
