Min dotter, ska jag vänta på dig på söndag?, frågar jag min dotter. Självklart, svarar hon mig.
Jag förbereder allt inför barnens besök och vill bjuda dem på något extra gott. Jag städar hemma och gör mig i ordning. Bordet är dukat och allt är klart nu återstår bara att vänta. Men ingen dyker upp vid den bestämda tiden. Till slut börjar jag oroa mig för om något hänt. Jag hade tänkt ge barnen en rejäl summa pengar jag vet hur mycket de drömmer om en ny bil. Jag tar upp mobilen och ringer min dotter. Hon svarar med en sömnig röst:
Mamma, jag hade helt glömt att vi skulle komma till dig. Du menar att jag har lagt två dagar på att förbereda för er i onödan? Särskilt idag, som dessutom är min födelsedag. Mamma, vi kommer självklart imorgon. Jag har haft så mycket att göra att jag bara glömde bort det. Det ordnar sig.
Jag avslutar samtalet och känner mig helt tom. Allt jag hade förberett till dem slänger jag. Sedan packar jag mina saker, tar pengarna jag tänkte ge barnen och åker på semester till Varberg. Det blir en fantastisk resa. En dag, när jag promenerar i stadsparken, kommer en man fram och bjuder mig på kaffe. Filip är pensionerad domare, rolig och lätt att prata med. Han har många fascinerande historier, och snart delar vi våra liv med varandra över kaffekopparna.
Vi blir kära. Innan jag ska resa hem frågar Filip om jag vill flytta in hos honom. Jag har en lägenhet och pension. Vi kan gå på bio, ta promenader och njuta av livet tillsammans. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag har ju barn och barnbarn Men de har sina egna liv nu, säger Filip lugnt. De kommer och hälsar på när de vill. Jag minns genast min dotters agerande, och går med på det.
En vecka senare kommer jag hem igen. På min dörr sitter en lapp där någon ber om hjälp att hitta en kvinna. Det är du de letar efter, eller hur? frågar Filip. Det måste vara min dotter, svarar jag. Visste inte hon att du var på semester? Nej, hon hade ingen aning.
Plötsligt dyker min dotter upp i trapphuset. Mamma, var har du varit? Vi har letat efter dig överallt! Jag var på semester. Jag har också rätt till mina egna bekymmer och glädjeämnen. Det här är Filip. Vi ska bo ihop nu. Jag förstår inte Oroa dig inte, det är inget konstigt med det. Vill du inte att jag ska vara lycklig? Jo, självklart vill jag det. Bra. Kom, så ska du få några små presenter jag köpte på semestern.
Skulle du ha vågat göra en sån vändning i livet?
