Förra månaden fick vi äntligen ett barnbarn. Jag svävade på moln av lycka och räknade dagarna tills vi skulle få besöka den lilla. Men vi är inte välkomna. Min svärdotter, Lina, visar tydligt sitt missnöje. Vi kom med presenter, fina gåvor, till och med gav vi pengar, men ändå ryggar hon tillbaka så fort vi dyker upp. Det är samma sak med hennes syster.
Jag känner mig såradjag är ju faktiskt mormor. Min dotter, Maja, och jag blev bryskt avvisade av Lina, fastän Maja bara ville ge ett gott råd. Hon har ändå tre barn själv och vet vad hon pratar om. Som om det inte vore nog så skickade Lina tillbaka hälften av presenterna. En nyfödd har inget behov av nallar, sa hon. Men barn växer ju, de kommer att behövas, varför gör hon så?
När vi hälsade på blev vi inte ens bjudna på kaffe. Min son, Gustav, satt tyst med blicken i bordethan är inte den som bestämmer där hemma. På vägen hem kunde jag inte hålla inne tårarna. Jag hade aldrig trott att vi skulle bli behandlade så.
Sedan dess har jag bara sett bilder av mitt barnbarn. Jag vågar inte åka dit längre. Jag försöker bjuda hem mina barn, men Lina vill aldrig följa med. Jag bad Gustav träffa mig i Vasaparken och ta med barnvagnen, men han lyckades inte. Lina har honom under ständig uppsikt och vill inte att han går iväg.
Hon ger dessutom barnet modersmjölksersättning redan för att slippa amma inför oss. Hon tror säkert att vi ska döma henne, därför vill hon inte att vi kommer på besök. Men för mig spelar det ingen roll! Jag vill bara få se mitt barnbarn. Jag tänker inte döma, varje mamma går sin egen väg.
Vi hade det ju så bra tillsammans, jag och Lina, och även hennes föräldrar. Men sedan Olivia föddes är det som om hon har bytt personlighet! Jag har aldrig sårat henne, så varför blir vi behandlade så här? Mina väninnor är förvånadehur kan det vara så att jag har fått ett barnbarn men aldrig får träffa henne?
Min mamma skrev över lägenheten på mig. Jag hade tänkt sälja och dela pengarna mellan Gustav och Maja. Men i ljuset av allt detta säger min man att det är bättre att hyra ut till någon annan än att hjälpa sådana otacksamma barn. Han har nog rättfor vem ska annars ta hand om oss när vi blir gamla? Det känns sorgligt…
