I klassen dök det plötsligt upp en ny tjej som hette Lovisa. När hon kom började pojkarna genast att reta henne, men de insåg snart att hon inte var lätt att slå ner. Lovisas hemliga vapen var hennes orubbliga självförtroende i alla situationer.
I samma klass fanns även en tjej vid namn Ylva, som dagligen blev utsatt för pojkarnas pikar och elaka gliringar om hennes vikt. Ibland var hon tyst eller grät, men hon försökte aldrig ta igen eller slå tillbaka. Deras skratt ekade genom rummet, och de kallade henne elaka saker som Naken Kossa!. Så höll det på nästan hela tiden, ända till Lovisa kom in i bilden.
Lovisa var lång, nästan dubbelt så lång som Ylva. Så fort hon började i klassen blev hon själv mål för pojkarnas skämt. Till skillnad från Ylva hade Lovisa gått på en annan skola innan, där hon blivit uppskattad och där barnen i kvarteret både lekte och umgicks med henne på ett vänligt sätt.
Vändpunkten kom i skolmatsalen, när en pojke kastade en fralla på Lovisa och hånade hennes vikt. Hon blev förvånad men borstade av smulorna från sina jeans och struntade i kommentaren. Senare, ute i korridoren, fällde en annan pojke en kommentar om hennes kropp, men denna gång höll Lovisa inte tillbaka: hon försvarade sig och ifrågasatte deras fixering vid hennes utseende. Är era liv verkligen så tråkiga att ni bara kan prata om min kropp? Jag stoppar er inte från att titta, så fortsätt och njut! Hennes kvicka svar gav henne en stunds lugn från deras hån.
På idrottslektionen skulle eleverna hoppa över en plint, och när det blev Lovisas tur ramlade plinten omkull under hennes vikt. Lovisa behöll dock lugnet och gjorde en graciös kullerbytta, landade mjukt på golvet. Trots hennes imponerande smidighet fortsatte pojkarna att skratta. Lovisa reagerade snabbt, frågade varför de skrattade och sa att om de ändå gjorde det, kunde de väl hjälpa henne upp. Killarna skyndade sig att hjälpa till och skrattade vidare.
Under jullovet bestämde sig Lovisa för att ta tag i sin hälsa och började jobba på sin fysik. Hon blev mer disciplinerad, färgade håret och förvandlades till en ännu vackrare version av sig själv.
När hon kom tillbaka till skolan blev pojkarna förvånade över den förändring de såg. Plötsligt ville alla vara hennes vän. Men Lovisa log brett och gick fram till killen som brukade reta henne och frågade skämtsamt om han behövde hjälp med att hitta nya gliringar.
Genom hela denna resa höll Lovisa fast vid sitt självförtroende. Hon lät sig aldrig påverkas av deras elakheter, utan hon valde att stå upp för sig själv, gå rakryggad och ignorera deras uppmärksamhet. Hennes exempel lärde hela klassen något viktigt: i Sverige kommer man långt med mod, självkänsla och att våga vara sig själv, även när det är svårt.
