Nyligen råkade jag snubbla över min makes anteckningsbok, och där hade han noggrant skrivit ner alla utgifter för min sjuårige son… Min pojke går just nu i första klass. Jag och hans pappa skilde oss för länge sedan. När min son var fyra år, träffade jag en man. Han sa att han älskade mig och att han skulle älska min son som sin egen. För mig var det allt jag behövde höra.
Men i verkligheten ville min make aldrig på riktigt vara far för min son. På den tiden räckte hans uppmärksamhet och respekt för min pojke ändå för mig. Ett år efter att vi gifte oss föddes vår dotter, Tindra. Min man började genast lägga all sin energi och omtanke på henne det var ju hans eget barn.
Just nu är jag hemma med föräldrapenning, så det är bara min man som försörjer oss. Varje gång vi går ut till lekplatsen eller parken, köper han alltid leksaker eller glass till min son.
Men häromdagen när jag bläddrade i hans anteckningsbok blev jag helt ställd. I boken fanns en tabell indelad i tre kolumner: Datum, Namn, Belopp. Det stod: Leksaker 420 kronor, glass 420 kronor, gungor 320 kronor.
Jag frågade min man hur han tänkte kring allt det här. Han ändrade inte ens minen när jag visade honom boken. För honom var det helt självklart. Han berättade att när min föräldraledighet var slut skulle jag betala tillbaka alla utgifter för min son. Dessutom sa han att jag borde ta kontakt med mitt ex och ansöka om underhållsbidrag, så skulle det bli lättare för mig att betala min skuld. Min man tillade att det enda han bryr sig om nu är att ta hand om sitt eget barn.
Jag bröt ut i tårar. Jag kan inte skilja mig från honom, vi har ändå en dotter tillsammans och jag älskar honom djupt. Men jag kan aldrig förlåta honom för hans småsinthet. Vad som kommer hända framöver vet jag inte.
