Min svärmor har en mycket svår och envis personlighet. Hennes ständiga gräl och inblandning i våra liv har gjort det svårt för mig och min man att hitta lugnet hemma. Trots att hon inte tyckte om det, var vi tvungna att bo tillsammans efter bröllopet på grund av vissa familjeskäl.
Vi brukar ofta plocka bär tillsammans, mest för att göra sylt och saft inför vintern, men det blev sällan något kvar till vår egen familj. I början följde jag med på dessa utflykter bara på helgerna eftersom jag jobbade, men efter att vårt barn kommit har jag fått gå ut nästan varje dag. Svärmor menar att det är bäst att plocka bär tidigt på morgonen, även om skogen är full av mygg och fukt, och helt utan skydd. Alla bär hamnar i hennes frys.
Situationen blev värre när min man till slut tog upp vår ekonomi och att även vi behövde stöd. Det ledde till ett obehagligt bråk, och som hämnd serverade svärmor en snål bit kött i soppan hon lagade åt oss. Jag kände mig förolämpad och nedstämd, så jag stängde in mig i badrummet och grät.
Till slut bestämde vi oss för att hyra en egen lägenhet här i Göteborg och flytta isär från svärmor. Det gav oss en enorm lättnad och vi kunde äntligen få lite frid. Vi hälsar fortfarande på ibland, men jag tackar nej till hennes kaffe som ett tyst protest mot hennes beteende. Jag tror att hon förstår varför jag gör så, men det verkar inte bekymra henne.
Vad tycker ni om relationen mellan svärmor och svärdotter? Vem har egentligen rätt?
