Jag har bott i mitt hus i över tjugo år nu, och min granne har bott här nästan lika länge. Han började bygga sitt hem exakt när jag höll på med de sista detaljerna inomhus.
Vi har lärt känna varandra ganska väl under åren. Ofta har vi hållit kontakten och även hälsat på varandra ibland, men det har aldrig varit en särskilt nära vänskap mellan oss.
Den där vintern bodde jag hos min dotter, eftersom jag hade svårt att klara mig själv hemma på grund av hälsan. När våren kom och temperaturen steg, började jag planera min återkomst hem.
Jag kom hem i slutet av april, när all snö hade smält bort. Jag kände mig lite orolig över huset, men allt verkade vara i ordning. Så jag satte genast igång med att arbeta i trädgården och runt huset. Jag fixade till allt framför huset.
Jag har två små växthus. I dem planterade jag gurkor och paprika, och i det tredje växthuset satte jag tomater.
I mina rabatter odlade jag jordgubbar, morötter, lök och dill. Längs staketet mot grannen växer svarta vinbär och röda vinbär. Allt arbete märktes förstås. Snart blev jag illa tvungen att lämna hemmet igen; min dotter tog med mig in till Stockholm och senare åkte jag till ett hälsohem i Östersund under en månad.
Till sist, i september, mådde jag bättre igen och kom hem. Jag gick ut till min tomt, och då såg jag att staketet mellan mig och grannen hade blivit skadat det var ett hål stort nog att man kunde gå rakt in till min köksträdgård från hans sida.
Det var tydligt att min granne hade använt mina växthus och mina land. Han hade inte ens hört av sig eller frågat om lov, trots att han har mitt mobilnummer.
Det här kändes verkligen inte okej för mig. Jag frågade honom varför staketet var förstört. Han erkände att det var mer praktiskt att ta den vägen och att mina växthus och rabatter nu låg närmare för honom. Jag sa ifrån ordentligt, och han reagerade märkligt lugnt. Jag förklarade att jag inte vill ha någon i min trädgård utan min tillåtelse.
Dessutom bad jag honom att själv laga den delen av staketet så det blev ordentligt igen. Jag lade även till att vi nog borde dela på skörden. Egentligen brydde jag mig inte så mycket om grönsakerna, men jag ville ge honom en liten lärdom som jag hoppas han kommer minnas länge.
