Du, jag måste berätta om Malin och det här är så typiskt för oss här. Så Malin ville verkligen inte gifta sig. Men när hon var 19, blev hon gravid med en kille från gymnasiet som hon hade varit ihop med i tre år. Hon kände att hon inte hade något val hon ville inte att hennes barn skulle vara utan pappa.
Killen var lite äldre än Malin, men alltså, han var ändå så omogen och hela tiden en riktig mamma-pojke. Trots det han duckade inte ansvar, utan sa att han tänkte gifta sig och vara pappa. Så de började planera bröllop.
Malin hade varit nöjd med en enkel vigsel, men släkten ville ha ett stort firande. Hon fattade inte varför man skulle lägga massa pengar på gäster när de pengarna egentligen kunde gå till barnet. Men ingen lyssnade på henne. Då blev det släkten som bestämde restaurang, brudklänning och gästlistan. Vilka? Svärmor och hennes egen syster!
När klänningen skulle provas, ville Malin inte gå dit. Hon föreställde sig den där klänningen med tusen lager och massor av bling bling. Systern och svärmor hade inte direkt bra smak om man säger så. När släkten fick höra att hon vägrade, kallade de henne otacksam och blev riktigt arga. Men hon brydde sig inte, hon hade annat att tänka på student, tentor, och att förbereda för baby.
Så Malin gick till Stadshuset i en enkel vit klänning som var snygg och satt bra. Och där började det roliga.
Släkten hade ingen aning om att Malin tänkte behålla sitt efternamn. Hennes man visste om det han brydde sig inte. Men svärmor blev rasande och började skrika framför kamerorna: Hur kan du inte vilja ta vårat namn?
Malin bara log och drog sig undan. Dagen efter väntade en till fest ute på hennes mans hemort med hela hans släkt. Hon behövde spara på sina nerver. Äktenskapet höll bara några år. Jan ja, det var hans namn var en riktigt dålig make och ännu sämre pappa. Varje helg satt han framför datorn och brydde sig inte om familjen. När Malin till slut stod ut, packade hon sin väska och drog.
Svärmor var såklart inte glad för det. Men Malin kände sig äntligen fri och lycklig.
