Jag behövde skaffa ett helt eget kylskåp, berättar Linnea. Allt är som en konstig fars, men det finns ingen annan utväg. Jag skulle egentligen inte ha något emot att sälja lägenheten och dela på pengarna. Men mamma är emot det.
Linnea fyllde nyligen 24. Hon har examen från högskolan, ett jobb men har ännu inte gift sig. Livet i hennes eget hem är långt ifrån bekvämt. Hon äger halva lägenheten. Tidigare var den hennes pappas. Hon och hennes mamma ärvde den lika, när Linnea var fjorton.
Tio år sedan, allt förvandlades till en dröm där tiden blev sirap och familjen famlade utan en försörjare. Linneas mamma, Ingrid, slutade arbeta när Linnea var liten. Hon tog aldrig någon föräldraledighet varför skulle hon? Hennes man tjänade ju så bra, pengar fanns i överflöd. Ingrid stannade hemma och gjorde huset till sitt lilla slott. När Linneas pappa dog grät Ingrid: Vart ska jag ta vägen nu, vid fyrtio, ska jag jobba? Som städare?
Vi fick efterlevandepension, men mamma kunde ändå inte sluta gå till spa och köpa nya kläder, även om vi knappt klarade oss, fortsätter Linnea. Min morbror hjälpte oss i början, men han tröttnade snabbt.
Morbror Olle sa till Ingrid att hon behövde hitta ett jobb snart. Hon har två barn och kan omöjligt försörja alla. Drygt ett år senare tog Ingrid hem en man. Han hette Leif. Plötsligt blev Leif en del av det surrealistiska hemmet. Ingrid sa att han skulle bo hos oss nu. Hennes sätt att lösa pengabristen var att gifta om sig. Leif tjänade faktiskt mycket pengar, men han kunde aldrig förstå sig på sin styvdotter.
Leif sa märkliga saker: Du gör inget annat än att äta. Borde du inte tvätta eller städa istället? Varför pluggar du överhuvudtaget? Tänker du gå på universitet? Vad ska det vara bra för du borde arbeta! Eller tror du att jag ska mata dig för evigt?
Linnea kunde inte säga ett ord. Hon fick efterlevandepension, men pengarna gick till Ingrid. Mamman ville inte skydda sin dotter från styvpappan rädd för att förlora familjens försörjare. Hur lever man utan honom? frågade Ingrid Linnea. Bråka inte, gör som han säger. Han är vår försörjare.
Linnea lyckades ändå ta sig till universitetet och fick ett jobb. I huset, där tiden stod still, sågs hon som en extra mun att mätta. Styvpappan räknade ständigt ut exakt vad hon kostade.
Sex månader efter jag fått jobb köpte jag ett eget kylskåp, berättar Linnea. Jag ställde det i mitt rum för Leif låste kylskåpet i köket.
Du har jobb? Ät själv då, sa Leif. Ingrid teg, även när Leif räckte Linnea elräkningar och kvitton krävde tillbaka allt han spenderat på henne genom åren. Efter ett tag blev Leif arbetslös. Han och Ingrid började sälja Linneas mat från hennes kylskåp, som om kylskåpet var en port in till en annan verklighet. All skuld lades på Linnea. Hon betalade först. Men Leif gick utan jobb nästan ett år. Linnea tröttnade, satte låset på sitt kylskåp. Givetvis protesterade Ingrid: Leif hade ju ändå gett dem mat.
Linnea sa: Vill du hjälpa gör det. Jag börjar inte dela upp allting först här hemma. Gå och jobba.
Leif flyttade nyligen ut ur lägenheten. Ingrid blev trött på en man som inte drar in pengar. Men Linnea vill fortfarande inte ta bort hänglåset på kylskåpet. Hon tycker att även Ingrid borde hitta ett jobb. Vad tycker du har hon rätt?
Och i den drömmen står kylskåpet låst, all mat förborgad, och Ingrid famlar efter nycklar i natten, medan Leif driver iväg på en flod av mynt som förvandlas till kronor och gamla kvitton.
