Den här lilla historien hände min dotter när hon gick i gymnasiet, andra året. Plötsligt började jag märka ett ganska underligt beteende hos henne, och tro mig, det var minst sagt ovanligt. Allt startade den dagen när hon kom hem mycket, mycket senare än vanligt från skolan. Jag ringde till henne, inget svar. Efter att ha gått runt och bitit på naglarna i över en timme bestämde jag mig för att ta kontakt med hennes klasslärare.
Läraren sa lugnt att Freja hade gått från skolan direkt efter lektionerna, såklart. Paniken kröp närmare hjärtat, och huvudet blev fullt av katastroftankar. Mitt i natten öppnades dörren och där stod hon, min dotter, Freja. Vad var det som hände med telefonen? Var har du varit?! kom frågorna som från en mindre utmattad version av mig själv.
Freja bara viftade bort mig: Åh, mamma, ta det lugnt. Jag var bara ute med kompisarna i stan och mobilen dog, förlåt att jag glömde ringa.
När hon hängde av sig jackan såg jag till min förvåning både en splitter ny märkes-t-shirt och dinglande örhängen. Freja, var har du fått tag på dem där? frågade jag.
En kompis gav mig dem, sa hon med ett trött leende. Vilken kompis då? Men åh, mamma, inte nu, jag är trött… du får träffa honom sen.
Sen kilade hon in på sitt rum och smällde igen dörren med en fras som bara svenska tonåringar kan. Jag tyckte situationen var oroande, men bestämde mig för att vänta till morgonen med stora samtalet. Nästa dag lyckades Freja smita ut innan jag ens kom åt henne, och undvek samtal hela dagen. Kändes som att jag försökte prata med en struts.
Ännu en gång kom hon hem sent och svarade inte i mobilen. Och framåt kvällen började min inre svensk mamma-instinkt koka över. Plötsligt ringde telefonen.
Mamma! Kan du komma och hämta mig snälla! hörde jag på andra sidan, och hon rabblade en adress innan samtalet abrupt bröts. Panikmode på. Med skakande fingrar ringde jag ex-maken Magnus, fast jag brukar undvika honom så mycket jag kan.
Han och ett gäng vänner dök upp på nolltid, och vi åkte till adressen. Där låg ett enormt hus där det dunkade dansbandsmusik över hela tomten. Magnus & co klev in och efter några minuter kom de ut med en storgråtande Freja i famnen. Det visade sig att hon träffat en kille några dagar innan, han hade gett henne dyra grejer och lovat stora pengar. För att lära henne mer bjöd han in henne på fest. Väl där erbjuds hon något så tvivelaktigt att hon snabbt insåg sitt fatala misstag.
Du lilla knasiga, fri ost finns bara i råttfällan, sa jag och strök Freja över håret medan jag höll henne tätt intill, med halva hjärtat i halsgropen och halva i magen.
