Min man och jag blev oerhört glada när vi fick veta att vår son skulle gifta sig. Innan bröllopet berättade vi i största hemlighet för honom att vi tänkte ge honom en lägenhet i present. Mattias blev överlycklig när han fick höra våra planer, och det spred sig som en löpeld bland hans kompisar samma dag.
Mitt i bröllopsförberedelserna slog det till en riktig katastrof.
Vår dotter blev plötsligt sjuk på jobbet och hamnade direkt på sjukhuset. Vi kastade oss genast dit. Proverna visade att hon hade en tumör, så operationen var tvungen att göras omedelbart. Det är klart att vi behövde massor av pengar, och helst igår. Tur att hon kom in i tid.
Att köpa en lägenhet till vår son i det här läget fanns inte på kartan längre. Vi kämpade för att samla ihop pengar till behandlingen. Som tur var ställde släkt och vänner upp ingen kunde vara likgiltig när det drabbade oss så här. Alla hjälpte till med vad de kunde. En del swishade pengar och sade att vi inte behövde betala tillbaka. Tillsammans lyckades vi samla ihop till operationen.
Då chockerade vår son oss totalt.
Hur blir det med min lägenhet då? Ni lovade ju! Ni förstör mitt liv.
Efter det Mattias sa, svimmade jag nästan. Hur kan man uttrycka sig så? Hur kan man vara så självcentrerad? Det är hans egen syster de har vuxit upp ihop! Hur kan han sätta sitt bröllop och hennes operation på samma nivå? Jag visste inte vad jag skulle säga. Men Mattias tänkte inte ge sig.
Varför får hon alltid allt, och jag ingenting?
Jag tappade tålamodet och började skrika åt honom. Jag sade att jag inte ville se honom mer. Han packade ihop sina grejer och stack hem till sin blivande fru. Vi pratade inte på två veckor.
Under den tiden opererades min dotter. Som tur var gick allt bra. Några veckor senare blev hon utskriven. Jag nämnde inte ett ord om brorsans beteende. Det var pinsamt ingen anledning att belasta henne. Och Mattias ringde inte alls under den tiden. Han frågade inte ens hur det gick för sin syster. Det verkade som att en bostadsrätt på Södermalm var mycket viktigare för honom än familjerelationer.
