Min pappa tvättade alltid sina egna strumpor. Han ansåg dem vara personliga och skulle aldrig låta mamma ta hand om dem det vore förnedrande för honom. Han var noga med att både strumpor och underkläder var rena och välskötta.
Det är annorlunda i min egen familj. Min man Erik har aldrig tänkt tanken att tvätta sina strumpor själv. För honom är det självklart att vem som helst kan slänga dem i tvättmaskinen och sedan hänga upp dem på torkställningen.
Så har vi levt vårt liv. Men en dag missade jag att Erik var helt utan rena strumpor. Och plötsligt blev det mitt ansvar, enligt honom!
Numera lagas strumpor sällan, det är ju mycket enklare att köpa nya om de är trasiga. Ser jag strumpor med stora hål när jag tvättar kastar jag dem direkt i soporna. Det verkar inte som att han har många hela par kvar.
Om strumporna hade hamnat i tvättkorgen, skulle jag ha tvättat dem. Jag tänker inte gå runt i hela huset och leta efter smutsiga kläder. De ska ligga där de hör hemma! svarade jag när han klagade.
Det är ju din uppgift att se till att jag har rena och strukna kläder.
Och så blev strumporna plötsligt något jag måste hålla koll på. Ingen hade egentligen tvingat mig att tänka på fördelningen av arbetsuppgifterna i hemmet tidigare. Jag insåg den dagen att det är bäst att prata om sådant i förväg, så att inte små saker växer till större bekymmer. Det blev min lärdom för tydliga regler ger mindre grus i maskineriet.
