Jag minns den där gamla historien om min hemresa efter semestern tågresan var lång, så jag valde ett plats i en kupé för att kunna vila på vägen.
Jag fick en plats på övre bädden, men det spelade ingen större roll eftersom jag ändå tänkte sova hela vägen. Mina medresenärer var en mamma med sin fyraårige son. Jag förväntade mig att pojken skulle vara högljudd och störa sömnen, men han visade sig vara ovanligt lugn och tyst. När hennes son hade somnat drack vi lite te, pratade en stund och gick till ro.
På morgonen blev jag väckt av att någon knackade på dörren. Två poliser steg in i kupén. Har ni sett barnet? Som ni ser ligger han där uppe, på övre bädden, och sover. I hörnet på bädden syntes pojken, hopkrupen och säkerligen kall. Vi måste ställa några frågor till er.
Det visade sig att min reskamrat hade druckit ordentligt kvällen innan och sedan klivit av på fel station. När hon vaknade till på morgonen trodde hon att hennes barn blivit kidnappat, och polisen genomsökte tåget. Hon var helt enkelt berusad och hade glömt att hon lämnat pojken kvar i kupén.
Det är skrämmande att tänka på vad som kan pågå i huvudet på en sådan mamma, som tappat greppet om sitt ansvar. Det var tur att hon glömde bort barnet, och att han fick sova tryggt hela natten. Annars hade hon kanske dragit med honom till någon avlägsen by, somnat på vägen och barnet hade försvunnit i skogen.
Hur det gått för den pojken vet jag inte, men jag hoppas innerligt att hans mamma inte kom undan utan påföljd. Fast det är väl tveksamt om någon bot med böter hjälper mot sådan oansvarighet…
