Jag gifte mig med David för arton år sedan. Hans livssituation var sorglig, allt på grund av hans ex-fru, som övergav honom och deras barn och stack iväg med sin älskare. David och Anna hade gift sig av kärlek. Anna födde två fina barn, en pojke som hette Emil och en flicka vid namn Tyra. När Emil var fyra år och Tyra tre blev David av med sitt arbete. Det var en tuff period för familjen. Anna kämpade för att hitta jobb och tjänade ihop lite pengar för att kunna ge barnen mat. David däremot började dricka i garaget tillsammans med sina kompisar. Han gjorde inget annat än att svära över regeringen och klaga på hur livet hade blivit. Anna blev sliten och trött, och då började en förmögen man uppvakta henne.
Hon orkade inte stå emot; till slut lämnade hon både David och barnen och försvann med sin nye älskare. Emil och Tyra blev lämnade ensamma. Det var grannarna som hjälpte till och gav barnen mat och såg till dem så gott de kunde. Samtidigt satt David i garaget med sina vänner och märkte inte ens först att Anna hade flyttat ut. När han till sist insåg vad som hade hänt, var det redan för sent. Barnen hade blivit omhändertagna och fått flytta till ett familjehem.
Jag mötte David på ett bröllop hos gemensamma vänner. Jag tyckte om honom på en gång. Vi började få kontakt, och jag kämpade verkligen för att hjälpa honom att se lite ljusare på livet och börja ta tag i sig själv.
Efter vårt bröllop föreslog jag att vi skulle försöka få hem barnen igen från familjehemmet. Jag kan inte få egna barn, men jag har alltid känt medlidande med de här barnen. Från första stunden behandlade jag Emil och Tyra som mina egna, och de lärde sig fort att tycka om mig. Nu har det gått arton år. Barnen har aldrig förstått att jag inte är deras biologiska mamma. Men så en dag dök Anna upp igen i våra liv. Hon träffade barnen och berättade för dem att hon faktiskt är deras riktiga mamma. Emil tog det hela lugnt och sa till henne att han bara har en mamma, och det är jag. Tyra var mer varm och valde att förlåta sin mamma.
I början var jag emot att barnen skulle ha kontakt med Anna, eftersom hennes svek var så stort. Men jag förstår nu att hon har dåligt samvete och vill göra rätt för sig. Jag har bestämt mig för att hjälpa henne med det för en mamma är både den som ger liv och den som finns där och älskar dem. Mina barn har nu två mammor i sina liv, och det har jag förlikat mig med.
