Richard är övertygad om att hans fru ska vara otrogen mot honom. Därför bestämmer han sig för att ge henne en läxa – och blir förvånad över resultatet.

Jag förstår, svarade Ingrid och rusade direkt ut i köket för att hämta sin mobil. Efter att hon skickat ett sms till någon, kom hon tillbaka till vardagsrummet. Efter det blev Rikard ännu mer övertygad om sina misstankar att hans fru var otrogen. Konstigt nog lät hon honom gå ut med vänner och åka på arbetsresor väldigt enkelt. Hon blev inte ens arg när han kom hem full. Hans kompisar påstod unisont att sådana kvinnor var sällsynta och att det inte fanns någon hake. Men Rikard plågades av misstänksamhet.

Han är åtta år äldre än sin fru. Tänk om hon har funnit en yngre man som hon är mer intresserad av? I alla fall var Rikard klok nog att behålla sina funderingar för sig själv. Det vore helt fel att anklaga någon utan bevis. Han ville vara hundra procent säker. Därför kunde han inte komma på någon bättre idé än att sätta upp övervakningskameror i hela lägenheten.

Rikard åkte på en affärsresa med dåligt humör. Ingrid märkte själv hur sur han var. Hon var nära på att ge honom värktabletter. Han kände sig ändå tröstad av hennes omtanke och trodde ett tag att allt nog ändå var okej. Han ville inte titta på filmen online, och hade inte riktigt tid heller. Först senare på kvällen öppnade Rikard appen och kollade på videon. Efter fem minuters tittande stängde han av och lade undan laptopen så långt ifrån frestelsen som möjligt.

Affärsresan gick snabbt. Den dagen skickade Rikard Ingrid till jobbet, öppnade laptopen och började titta på videon. Han ville fortfarande inte riktigt veta sanningen.

Så han öppnade laptopen och satte igång inspelningarna. Till att börja med var allt som vanligt. Ingrid vaknade, åt frukost och städade. Senare under eftermiddagen såg han sin stilfulla fru sitta i shorts och hans för stora t-shirt framför datorn och spela spel. Andra spelares röster hördes från skärmen. Ingrid visade sig vara beroende av datorspel.

Det här är kanske inte så bra, men alla har sina egna intressen, tänkte Rikard lugnt. Sedan gick han igenom alla andra inspelningar på snabbspolning. Han såg inget annat nytt. Datorn och hushållssysslor. Det viktigaste var att ingen annan person hade varit hemma under den tiden.

Han stängde laptopen och andades ut ordentligt. Nu kände han sig bara skyldig över att han ens kunde tänka så om sin fru. Rikard bestämde sig för att köpa ett stort fång rosor till Ingrid och bjuda på en romantisk middag. Däremot valde han att inte ta bort kamerorna riktigt än. Han visste inte att…

Ibland kan våra egna misstankar göra oss blinda för verkligheten och den verkliga närheten. Det är först när vi litar på varandra som kärlek kan växa och både förståelse och trygghet blir möjlig.

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

Richard är övertygad om att hans fru ska vara otrogen mot honom. Därför bestämmer han sig för att ge henne en läxa – och blir förvånad över resultatet.
Som barn var jag nyfiken på vem min pappa var. Jag växte upp på barnhem och hans frånvaro blev så småningom något ”normalt” för mig. När jag var 14 år träffade jag pappa till mina barn och då kände jag inget behov av att leta efter min egen pappa. Livet bara fortsatte. Sen, när vi gick isär, förde omständigheterna – helt utan att jag letade – mig till honom. Jag driver eget och en dag dök en kund upp. Vi började prata, och helt naturligt berättade jag att jag aldrig träffat min pappa. Han hjälpte mig att hitta honom. Vi hittade honom i byn där han bott hela sitt liv. När jag äntligen mötte honom kände jag en obeskrivlig glädje. Jag började göra planer med honom – resor, pratade ofta, små saker. Jag köpte kläder, skämde bort honom, vi reste tillsammans och jag betalade alltid, oavsett om han hade pengar eller inte. Jag såg honom sliten, ledsen, ensam och kände att jag behövde kompensera för alla förlorade år. Han berättade att han var ensam, att hans barn inte ville att han skulle ha någon ny kvinna då de trodde att vem som helst som var med honom bara ville åt hans pengar. Jag bad honom presentera kvinnan som han påstått älskade, och det gjorde han. Jag träffade henne – en enkel, arbetssam kvinna som tog hand om honom. Hennes handlingar visade att hon var god. Men min pappas barn ville inte ha henne där. De förolämpade henne, ringde polisen, behandlade henne illa så fort de kunde. När jag frågade varför, erkände kvinnan att pappa ägde hus, mark och pengar på banken – och barnen släppte helt enkelt ingen nära av rädsla för att någon skulle ta något. Då började det snackas. Att jag bara dök upp för att ta allt han hade. Jag hade inte ens hans efternamn. Han ville ge mig det. Jag ville inte, behövde inga problem, men han sa att det var hans vilja och till slut tog jag emot det. Då blev allt bara värre. Fler anklagelser, öppna konflikter. Bandet mellan mig och kvinnan blev starkare. Jag föreslog att de kunde gifta sig i hemlighet och så gjorde de det. Hans barn blev rasande – både på honom och på mig. Jag sa att pappa har rätt att vara lycklig. Äktenskapet hade sina upp- och nedgångar, men en dag, som gifta, bjöd jag på resa. Jag reste annars alltid bara med pappa. På resan undrade kvinnan hur mycket jag skulle bidra med till utgifterna. Jag sa inget – jag brukade alltid betala när vi reste. Då berättade hon något som skakade mig: saker var inte som jag trott. Pappa hade alltid gott om pengar, därför kontrollerade barnen honom. De tillät honom inte använda pengar på sig själv, på kläder, på nöjen. Jag trodde att han levde knapert för han bodde i ett halvfärdigt hus och såg ut att sakna allt, men egentligen var andra ansvariga för hans pengar. Jag började uppmuntra honom att njuta av det han jobbat för. Men han sa barnen inte tillät det. När de väl var gifta, började kvinnan kräva att han skulle bidra till huset, till mat och vardagskostnader. Varje gång hon bad om något blev han arg. Till slut gav han med sig, men alltid efter storbråk. Hon berättade allt för mig och jag tyckte det var skäligt. En dag bad hon honom köpa lunch åt sin pappa medan vi var tillsammans. Han blev ursinnig – sa att hon skulle betala, att det var likadant varje dag, och startade bråk. Jag försvarade henne. Frågade om han hade accepterat att min man vägrat mat till hans egen pappa. Sa att det var orättvist mot kvinnan som skötte om honom, lagade mat, tvättade och fanns där. Han sa att han tröttnat på alla krav på pengar till huset. Då insåg jag något som gjorde ont: min pappa var snål mot kvinnan som brydde sig om honom, men generös mot barnen som inte fanns där utan bara hörde av sig för pengar. Till slut sprack deras relation. Idag bor han ensam. En av döttrarna säger sig ta hand om honom, men alla vet att det är han som försörjer henne, maken och deras barn. De andra barnen ringer, ställer krav och han skickar glatt pengar. Kvinnan vid hans sida sa han alltid nej till. Jag är inte densamma längre. Älskar honom, men inte som förut. Bjuder honom inte längre på resor, vi har knappt kontakt. Hör jag inte av mig, ringer han inte. Det går inte att vara samma person igen. Det gör ont att erkänna, för att finna honom var en stor dröm – nu känns det som om han inte ens finns.