Fredag kväll förra veckan, jag och min fru gick hem till hennes föräldrar för en familjemiddag. Det var då missförståndet uppstod.
Middagen började som vanligt; vi satt runt bordet och småpratade om allt möjligt. Men på något sätt gled samtalet över på att jag borde byta jobb, något min fru tog upp.
Hon hade inte helt fel. Senast hade vi pratat om att bygga en bastu vid mina föräldrars sommarstuga utanför Västerås. Vi har länge drömt om det, och i år sa min fru att det var dags att sluta skjuta upp planerna.
Vi planerade också att skaffa en ny bil innan vintern kommer, och jag hade tänkt boka en resa till Östersjön nästa sommar vi har inte varit där på tre år. Och i vår familj är det bara jag som arbetar, vilket känns självklart för oss så här långt.
Jag tycker om mitt jobb inget att klaga på. Men företaget där jag jobbar har dragit ner på folk, sagt upp några och sänkt lönen för oss andra på obestämd tid.
Jag förklarade över middagen att vi har lite sparade pengar, men det räcker bara till en enkel semester vid havet och möjligtvis den billigaste bilen vi har spanat in, så länge priserna håller sig.
Men min fru prioriterade bastun hos hennes föräldrar framför våra egna planer. Jag höll verkligen inte med. Det hela slutade med att hon beskyllde mig för att bara sitta still och inte ha någon lust att hitta ett bättre jobb så vi kunde få råd med allt vi drömmer om.
Samtalet vid bordet gick i samma spår. Jag tappade min vanliga lugna ton och sa rakt ut att hennes föräldrar redan får ganska mycket hjälp från oss varje månad, och i ett anfall av irritation nämnde jag att hela middagen i princip betalats av mig.
Det var dumt; det fanns inget att göra åt det när orden väl var sagda. Allt jag hade kvar i min tallrik var surströmmingsoppa, och min fru blev väldigt uppspelt och började tala ut sitt hjärta. Hon var så sårad att det kom fram en del saker om mig som jag aldrig hört förut. Jag lyssnade bara en stund, sen gick jag hem utan att säga något.
Väl hemma packade jag hennes saker och körde dem till hennes föräldrar. Jag tycker faktiskt inte det är okay att ha sådana samtal och bete sig så. Nu har jag kommit tillbaka till lägenheten, och det känns tomt. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu.
