Jag var föräldraledig i fyra år. Eftersom barnen är tätt i ålder, har jag kunnat fullfölja mitt ansvar som mamma. Min man har två jobb och vi har vår egen lägenhet, så vi klarar oss.
Vad har du egentligen åstadkommit vid 25 års ålder? Man borde väl ha en karriär, precis som min dotter, sa min svärmor.
Min svägerska hade aldrig bråttom att gifta sig, hon hade stora ambitioner. Ungdomen och skönheten kom först för henne hon tänkte inte slösa bort sina bästa år bara för att skaffa barn. Men det var hennes val, precis som mitt var mitt, för fem år sedan. Hennes karriär gick för övrigt inte vidare bra. Hon var mest avundsjuk och satte igång rykten om andra.
Hon reste mycket, tog semester och levde ganska vilt. Men för en månad sedan kom hon stressad till mig med en förfrågan. Hennes chef skulle gå på föräldraledighet och de behövde någon som kunde vikariera som projektledare den som skrev bästa projektplanen skulle få jobbet. Min svägerska hade inte mycket teknisk kunskap, så det var klart att hon inte tänkt klara uppgiften på egen hand.
Min svärmor började också lägga press på mig. Jag förstod inte hur jag skulle få ihop allt med både projektet och barnen hemma. Men min mans mamma lovade att ta hand om allt hushållsarbete så att jag kunde hjälpa hennes dotter. Jag gick med på det.
Men redan nästa dag ringde svärmor: Jag kan inte ta hand om barnen, måste ut till sommarstugan och sylta. Ni får klara er själva så länge.
Inte heller svägerskan dök upp hos oss. Jag försökte arbeta hela natten, men förstås blev jag helt utmattad. Jag ville ju hjälpa henne, men ingen hade ens en enda gång hjälpt till med mina barn.
Varför är det inte klart? Du lovade ju! skrek min svägerska.
Både du och din mamma har lovat att ta hand om barnen, men jag fick aldrig tiden till riktigt arbete, svarade jag.
Hon blev arg och sa att hon fick lösa det själv. Men såklart gjorde hon ingenting lättjan var starkare än hennes vilja, och därför fick hon inte jobbet.
Du är hemsk, du satte dit min dotter! Du avundas henne! klagade svärmor.
Men jag behövde inte förklara något för någon. Det viktigaste var att min man förstod allting och sa ifrån till sin syster. Nu får hon klara sig själv. Frihet och självständighet är bra, men man måste också kunna ta ansvar för sina val och ibland behövs genuin omtanke och ärligt samarbete för att lyckas tillsammans.
