Hur mår du, älskling? Hur är det med pojken? Har du kommit på något namn än?
Han har inget namn. Får de nya föräldrarna bestämma. Jag lämnar honom, mamma Lämnar Vi är övergivna, finns inte en själ som bryr sig om oss i hela världen.
Ebba, ska vi hämta barnet till amningen?
Nej, jag har sagt ifrån. Jag kommer skriva under att jag avstår.
Sjuksköterskan skakade tyst på huvudet och försvann ut ur rummet. Ebba vände ansiktet mot väggen och började gråta. De andra mammorna bytte blickar och fortsatte mata sina små.
Ebba hade anlänt långt in på natten och allt var över fort. Hon hade fått en pojke, tre och ett halvt kilo, frisk och vacker. När hon kastade en blick på honom fylldes hennes ögon med tårar men inte av lycka, inte direkt.
Men allt gick bra, varför gråter du, min vän? En rejäl pojk har du fått. Ville du ha en flicka kanske? Det kan bli nästa gång då kommer du tillbaka för att få en dotter.
Jag ska lämna honom Ta inte med honom hem.
Du säger det bara. Varför? Det är fortfarande din pojke, ge det tid. Kom igen nu, tänk efter han är din, det gör väl ont att lämna bort sitt eget barn?
Astrid, Ebbas rumskamrat, satt tillsammans med sin man i besökskorridoren utanför och berättade skrattande om deras lilla dotter som rynkade på näsan så lustigt. En kvinna med tygpåse dök upp och ville träffa Ebba.
Astrid gick efter Ebba och ledde henne ut.
Hur mår du, min flicka? Hur är pojken? Har du tänkt på något namn?
Han har inget namn. Låter nya föräldrarna välja. Jag lämnar honom, mamma Vi är inte behövda av någon, ensamma på hela jorden.
Ebba gömde ansiktet i händerna och grät. Astrid försvann förläget iväg med sin make.
Du är inte ensam. Jag finns här. Och Mattias, han är bara usel det är hans nya kvinna som har viskat för honom att barnet inte är hans, och så bryr han sig inte. Men han kommer förnufta sig, till slut. Jag tog med fika ät, du behöver orken för mjölken. Och döp honom till Erik.
Ebba gick tillbaka in på rummet och tryckte ner påsen i nattduksbordet. I korridoren ekade barnröster. Ebba gick ut.
Är det inte min?
Jo, den är din.
Kan jag få mata honom?
Barnmorskan ställde sig upp och lämnade över pojken, han grät förtvivlat, ansiktet blossande rött.
Så, lilla vän, gråt inte mer Snart får du mat.
Ebba försökte ovant lägga barnet rätt, men Astrid kom till undsättning. Lilla pojken tystnade, slöt ögonen och sög girigt. Ett leende bredde ut sig över Ebbas ansikte han var så tokrolig den där knatten, prustade och kämpade på.
Efter det fick Ebba hålla Erik vid varje matning. Hon blev förtjust i att undersöka hans lilla potatisnäsa och bekymrade ögonbryn.
Ebba, var det din mamma som var på besök? Hon verkade så vänlig.
Nej, det är svärmor. Min mamma gick bort när jag var barn. Pappa bodde aldrig hemma och moster tog hand om mig. Sen gifte jag mig och flyttade in hos min man. Vi hade det bra tills han träffade någon annan.
Han stack iväg, ville inte veta av mig. Jag var helt i spillror när förlossningen började.
Men vart ska du nu, du och barnet?
Svärmor vill att vi ska komma till henne hon är ensam, mannen borta och sonen försvunnen. Hon har alltid varit snäll mot mig.
Då ska du bo hos henne hon får hjälp, och du stöd. Mannen din kommer nog tillbaka.
Så blev det. Elsa hjälpte Ebba i allt och avgudade sitt barnbarn.
När Erik fyllde en månad dök Mattias upp. Ebba var bortrest till ICA.
Mamma jag och Malin drar mot Norge för jobb kommer bara hit och säger hej då. Och förresten behöver pengar, om det finns några över.
Nej du. Du lämnade din gravida fru, du var nära att få henne att överge barnet Om din far levt skulle du få höra. Nej, några pengar får du inte. Jag har ett barnbarn nu, han behöver dem mer än du.
Erik började gnälla; Elsa skyndade till sängen.
Kan du inte ens titta på ditt barn? Han är raka motsatsen till dig.
Han är då inte min, Ebba låg nog runt Varför ska jag bry mig om andras barn?
Åh Mattias, du förstår ingenting. Du kan gå.
Med tiden gick Elsa i pension och Ebba fick jobb på hennes plats. Erik började på förskolan och de trivdes alla tre.
Elsa, tror du verkligen svärdottern tänker bo kvar? Det är ovanligt det här, svärmor och svärdotter men utan sonen!
Ebba och Erik är viktigare än sonen. Jag lever för dem, Britt-Marie. Tänk på vad du säger.
Grannen Britt-Marie skakade på huvudet och gick sin väg. Hon kunde inte förstå Elsa som alltid haft sin son i första rummet, även om han varit odåga.
Elsa såg att Ebba börjat pynta sig, vara borta på kvällarna.
Ebba, vad heter han?
Vem då, mamma?
Han, som du träffar på kvällarna. Berätta nu!
Vi ses bara ibland Han är här och hälsar på släktingar, vi råkade träffas.
Vet han om Erik?
Självklart.
Då får du ta hem honom hit. Jag vill träffa vem du ger dig hen till.
Anders hette han, kom med korg full av blåbär och en paj som hans moster hade bakat. Till Erik gav han en leksaksbil och en liten fotboll.
Kvällen var glad, Anders bjöd på rövarhistorier, Ebba skrattade och Elsa skrattade med tårar i ögonen. När gästen gått frågade Ebba genast:
Vad tycker du om honom? Är han bra?
Han är utmärkt, kära du Rar, intressant, väluppfostrad, men viktigast av allt han älskar dig! Missa inte ditt lycka nu.
En månad senare kom Anders och bad Elsa om Ebbas hand.
Ni behöver inte oroa er. Vi ska bo i Göteborg där jag har hus. Vi älskar varandra, och Erik är min son lika mycket. Ge oss din välsignelse.
Elsa vinkade av Ebba, Anders och Erik. De åkte iväg till staden, lovade brev och besök. Hur skulle Elsa nu klara ensam utan dem?
Ett år senare ringde det på dörren. Där stod Mattias, dyster, med misskött pojke vid handen.
Men herregud, Mattias, vad har hänt med dig? Vad är det för trasor på pojken? Byter inte hans mor kläder?
Det finns ingen Malin längre Hon stack med en ny man med pengar Våra pengar är slut, huset tomt Kom hit för jag har ju i alla fall dig och ett hem.
Det har tagit sin tid att minnas, eller hur?
Och så berättade Malin att hon ljög om att pojken inte var min ville bara ha bort mig från familjen. Kan jag få träffa min son? Var är han?
Du har kastat bort ditt eget liv. Ebba har gift sig med en god man, de är lyckliga. Erik är nu hans. Du har ingen son här. Jag packar mina saker och drar till dem Ebba har fått en dotter! Jag vill hjälpa, och träffa mitt nya barnbarn. Du får sköta huset själv, förstod du?
Elsa satt på tåget och tittade ut över landskapet. Livet är märkligt, tänkte hon. Vilken lycka det är att vara behövd av någon, att kunna hjälpa till så som hon en gång hjälpte Ebba. Hade jag inte gjort det, ja då hade allas våra liv blivit helt annorlundaTåget krängde lätt genom skog och fält, solen glittrade mot de första vårblommorna. Elsa slöt ögonen ett ögonblick och mindes liten Erik, hur hans hand grep om hennes finger, hur Ebba famlat sig fram till moderskap, hur hon själv varit ett stöd när allt sviktade. Nu väntade nya armar på att hållas, en liten flicka att gulla med, kanske nästa generation skulle minnas henne med värme.
När Elsa steg av vid Göteborg Central möttes hon av tre glada ansikten: Erik sprang mot henne, viftande med sitt tecknade kort, Ebba omfamnade henne varmt och Anders log, höll bebisen som kurade mot hans bröst.
Välkommen hem, mamma Elsa.
Elsa skrattade och kände en ny glädje sväva in i kroppen allting som gått förlorat hade också fört något stort med sig. Medan de gick hand i hand mot spårvagnen, kände Elsa det så påtagligt: att vår plats i världen inte alltid finns där vi först söker, men att den ropas fram av de hjärtan som förblir öppna. Och att ingen är övergiven, så länge de älskar någon och törs bli älskad tillbaka.
