Mikael, det är nog dags för dig. Jag skulle råda dig att gå till läkare och kolla upp hjärtat. Vad skulle vara fel med mitt hjärta? Jag tror faktiskt inte att du har något!
Chuck förstod överhuvudtaget inte varför portdörren, som de återvänt genom så många gånger efter promenader, nu var låst.
Han satt mittemot den slitna bruna träporten.
Kanske har jag tagit fel port? tänkte han. Nej! svarade han bestämt sig själv. Lukterna var ju de rätta. Det var här.
Jag måste bara vänta lite till, så kommer husse på att han tagit mig ut i skogen med bilen för en lek, men glömde att ta med mig tillbaka. Sånt är en lek! Men jag hittade hem. Nu väntar jag!
Snön började falla. Chucks tassar blev kallare och kallare, kroppen skakade, och pälsen skyddade inte längre mot kylan.
Bäst att inte tänka på hunger. Snart ser de mig, då blir de glada och ger mig ett stort saftigt ben
Den lilla hunden närmade sig en snödriva och började slicka på den iskalla snön. Snön smälte i munnen, törsten lättade något, men kylan blev bara värre. Fast det kändes omöjligt att frysa mer.
Snart släpper de in mig, då lägger jag mig intill den där stora vita elementen. Men först benet. Och soppa. Sen kan jag morra på dem alla lite, det hör liksom till. Jag fattar förstås att det är en lek, att de tränar mig.
Men ändå letade jag efter vår gård i flera nätter. Igår lyckades jag smita in genom den öppna portdörren för att bli varm. Vaknade på morgonen av att vaktmästaren sparkade till mig. Pep till. Orkade inte ens morra tillbaka.
Människor är märkliga. Med husse i koppel hälsar nästan varenda människa på oss, ler och är vänliga. Men ensam, då blänger alla, och han där vaktmästaren sparkade till. Nu gör det fortfarande ont i sidan.
Hunden satt blickstilla och tittade på portdörren i timmar. Ingen gick in eller ut. Chuck började smått gnälla. I tankarna var han redan mätt och varm.
Bara lite mer tålamod, lite till.
Snöstormen tilltog. Chuck kände knappt sina tassar längre. Han la sig ner, rullade ihop sig till en boll. Gradvis svävade hans medvetande bort, långt iväg. Han hade klarat uppgiften. Det var svårt, men han hittade hem till sin port igen. Han var duktig. Dags att vila
Viktor Mikaelsson var ensam i sin lägenhet. Det fanns förvånansvärt mycket att stå i: titta på tv, dricka te, titta på tv igen, dricka mer te, sen sova och ännu en kopp te
Fler sysslor fanns inte för dagen. Ja, om man ska vara ärlig, så var dagarna rätt lika nuförtiden och hade varit så i åratal. Förr det var något annat!
Som pendeltågsförare tog han folk från förorterna rakt in till hjärtat av Stockholm. Han var en del av stadens stora kretslopp. Och viktigast av allt: han behövdes.
Jaja, snart är det vår, tröstade han sig själv, då ska jag sätta frön. Snart är det dags för kolonilotten igen. Bara stå ut tills dess.
Han gick ut i köket. Ställde tekannan på spisen. Förr kunde man passa på att prata lite med någon under tiden vattnet kokade, gnälla av sig. Nu kändes det tomt omkring honom. Ensam, liksom lämnad kvar.
Kokvattnet tjöt. Viktor Mikaelsson öppnade skåpet där tepåsen alltid låg. Tomt. Eller, burken stod där, men inget te kvar.
Jaha, du din gamla gubbe. Slut på te. Dags att gå till affären, tänkte han nöjt. Han klädde snabbt på sig och gick ut i trappuppgången.
Lampan i trappen har gått igen, eller så har nån stulit den. Måste skruva i en ny på vägen hem, tänkte han.
När han öppnade portdörren och tog några steg, snubblade han och höll på att falla.
Jaså, vad i mumlade han. Framför honom låg en hund, översnöad. Snön smälte inte ens på pälsen.
Chuck! Viktor Mikaelsson kände igen grannens hund.
Chuck, vad gör du här?! Hur är det med dig? Vänta, jag ringer på till dina ägare. Han sprang till porttelefonen och slog in grannens nummer. Ingen svarade. Han slog till slut in en annan granne. Där lyfte någon luren.
Det är Viktor från fyran. Vet ni var era grannar från sexan är? Er hund håller på att förfrysa här ute!
De har flyttat. Skilsmässa tror jag. Lägenhet till salu.
Makalöst! Tack ändå.
Viktor Mikaelsson tog av sig dunjackan. Lade den försiktigt över hunden. Torkade bort snön. Lyfte Chuck på jackan. Hunden andades knappt.
Nej, för tusan! Chuck, du måste andas!
Han bar in honom till elementet innanför porten. Strykte den frusna pälsen. Sen knackade han på första bästa lägenhet på markplan. Nabo Nina öppnade.
Viktor, vad har hänt?
Nina, hunden snälla, kolla upp närmaste djursjukhus och ring en taxi.
Hallå, Elin?
Ja, vem är det?
Det är Viktor från fyran. Fick ditt nummer av Nina.
Jaha, hej Viktor.
Det gäller Chuck.
Tala med Mikael om det. Jag ville aldrig ha den där dumma hunden.
Eh Vi är på väg till veterinär
Viktor, den där slöfocken klarar inte ens en vanlig hyra Och så kom han hem med hund också.
Vet du, jag har dragit hela familjen i flera år. Bad honom bli av med hunden Inte ens det fixade han! Adjö!
Hallå, Mikael? Det är Viktor från porten. Chuck lyckades hitta hem!
Du blandar nog ihop något. Vår Chuck försvann i skogen.
Jag är övertygad om att det här är er Chuck!
Nej, det är omöjligt.
Förstår Man behandlar inte djur så här.
Jag förstår inte vad du menar?
Jo, du förstår visst. Tur för mig att jag slapp såna grannar.
Chuck har nu bott flera månader i sitt nya hem. Tipparna av öronen borta, och två av tassarna värkte fortfarande, men han vande sig.
Han fattade att det hela aldrig var någon lek. Det var snarare två vuxnas kamp och Chucks uppgift blev dö. På riktigt.
Nu hade Chuck en ny husse. De gick ut tre gånger om dagen. Husse var inte ung och för att hålla honom från tv:n motionerade Chuck genom att dra med honom ut.
Roliga de där människorna. De verkade le, men höll på att ta livet av en. Den här gubben muttrar alltid, men är egentligen godhjärtad och omtänksam. Chuck är inte dum: den sorten biter man ifrån sig, men denna älskar man.
En dag knackade det på Viktors dörr.
Viktor Mikaelsson, det är Mikael. Jag bor med min nya sambo nu. Hon har en dotter. Flickan vill ha hund. Kan jag få tillbaka Chuck hos dig? Ursäkta hur det blev. Kan jag betala för veterinären vad är jag skyldig dig?
Mikael, jag förstår dig inte.
Det blev så Jag tjänade lite och
En hund bryr sig väl inte om hur mycket du tjänar Chuck gick vilse i skogen.
Viktor, han ligger ju där på mattan.
Det där är Norris, Chuck förlorade du.
Chuck, kom!
Hunden låg kvar på sin plats, rörde sig inte. Visade bara tänderna.
Mikael, det är dags nu. Jag tycker du borde besöka läkaren. Kolla upp hjärtat.
Vad är det för fel på mitt hjärta?
Jag tror helt enkelt inte att du har något!
Vad tänker ni själva om detta? Skriv gärna era tankar i kommentarerna och lämna en tumme upp!
