Letar efter pigg och energisk inte någon i min egen ålder: Vid femtio är det inte samma sak längre 55-åringen gömde undan sju år och magen, men blev förolämpad när han hörde hur gammal kvinnan var
Jag behöver en kvinna som inte är äldre än fyrtiotvå. Det är absolut taket. Även då bara om hon ser ut att vara max trettiofem. Vid femtio, då är det verkligen inte samma längre, Tomas. Jag söker någon pigg och energisk, inte en jämnårig.
Själv kanske jag inte är någon Mikael Persbrandt, men inuti känner jag mig som tjugoåtta. Dessutom, en man växer bara i värde med åren, men en kvinnaja, du förstår.
Jag och min väninna Maja satt vid bordet bredvid och kunde inte annat än att lyssna på hans soloshow. Vi hade kikat in för att äta en färsk macka efter träningen och diskuterade den nya kostschemat, när vår konversation abrupt avbröts av denna manliga monolog.
Hör du? fnissade Maja lågt. Tror han är så mycket värd. Snarare dags för utförsäljning.
Sch, log jag. Vi måste höra klart. Det här är som teater.
Samtidigt gick talaren på högvarv:
Jag äter till exempel aldrig gårdagens rester. Det är en princip. Kvinnan ska laga allt från grunden varje dag. Visst, är jag själv kan jag koka falukorv, jag är inte kräsen. Men ska vi ha en relation, så ska det vara på riktigt köttbullar, potatismos, kanelbullar. Och hon ska vara smal. Jag vill skapa kontrast jag stabil, hon nätt.
Men barn då? frågade hans kompis försiktigt och granskade hans stabila figur. Dina barn är ju vuxna, barnbarn snart?
Arvingar behöver jag inga fler jag har mina. Jag vill ha en kvinna för själen. Och för kroppen. Någon aktiv, någon som hänger med ut i skogen eller vandrar i fjällen eller åtminstone följer med ut till stugan.
Jag var nära att sätta vattnet i halsen. Fjällen? Han ser ju ut att inte komma längre än närmaste ICA.
Maja, vad slår du vad om att han kommer försöka ragga upp mig? viskade jag och blinkade.
Skämtar du? Maja spärrade upp ögonen. Eva, du är ju inte ens fyrtio.
Tss, jag lade fingret över läpparna. Det här blir ett litet experiment. Jag vill undersöka det manliga självbedrägeriet på djupet.
Bekantskapen gick lekande lätt. Vi bytte nummer och chattade redan samma kväll som om vi varit gamla vänner.
På nätet kallade han sig Macho48.
Profilbilden var minst tio år gammal han höll in magen, hade en fin bil i bakgrunden och log självsäkert.
Efter några dagar ville Jonas ses.
Han kom till fiket i sin fin-kostym. Knapparna på kavajen kämpade tappert mot en mage som putade utåt.
Eva, log han stort och visade tänder som sett bättre dagar. Du är verkligen fantastisk ikväll.
Tack Jonas, sa jag blygsamt. Du ser också rätt presentabel ut.
Vi sågs några gånger till.
För mig var det ett litet skådespel. Jag lyssnade noga på hans historier om sin affärsverksamhet (ett stånd på Hötorgets torg), hans nästan-köpta bil (men han valde att investera i affären igen), och hur viktigt det är med hemtrevnad för en man.
Vi promenerade i parken efter hundra meter blev han tung i andningen men försäkrade att det var en andningsövning.
Så kom det avgörande ögonblicket.
Jonas, uppmjukad efter middagen och peppad av mina komplimanger, tyckte det var dags att ta relationen vidare.
Eva, sa han och tog min hand. Du är perfekt: smal, driftig, ung. Förresten, jag måste erkänna Jag är inte fyrtioåtta.
Jaså? höjde jag på ögonbrynen. Hur gammal är du då?
Femtiotre, suckade han och spände sig, väntade på min reaktion. Men visst ser jag välbevarad ut?
Absolut Jonas! svarade jag glatt. Du ser som mest ut som femtiotvå! Jag gillar erfarenhet hos män det ger livsvisdom.
Han strålade upp.
Bra, vad skönt. Jag var lite orolig. Men jag har mina principer: kvinnor över fyrtiotvå är inte min typ. Energin finns liksom inte där längre. Men du du är eld!
Tack älskling, sa jag mjukt och strök honom över det tunnhåriga bakhuvudet. Jag har förresten också en liten hemlighet.
Vadå för hemlighet? blev han misstänksam. Har du barn? Skulder?
Nej då. Det gäller åldern.
Jonas stelnade till märkbart.
Hur menar du? Du är inte fyrtio?
Nästan.
Trettiåtta? frågade han förhoppningsfullt.
Jag tog fram mitt pass från väskan och räckte honom det.
Titta själv Jonas.
Hans händer darrade när han öppnade och stirrade på födelseåret, räknade tyst för sig själv.
1975.
Femti viskade han, blek i ansiktet. Du är femtio?
Jajamän. Firade jämn födelsedag för två månader sen.
Passet gled ur hans händer. Han stirrade på mig som om jag plötsligt blivit en häxa rakt framför ögonen på honom.
Men hur? Du ser ju ut som
en kvinna som tar hand om sig själv, Jonas. Inte någon som äter flottiga piroger.
Men det är ju lurendrejeri! utbrast han. Jag sa ju innan: max fyrtiotvå! Princip. Jag kan inte dejta en jämnårig.
Men jag är faktiskt inte jämnårig, påpekar jag. Allt passade ju för dig, eller hur? Eller sprutar sanden ut ur mig någonstans?
Jonas blev illröd.
Nej, men bara siffran Femti. Det är ju snart pension.
Jonas, ålderdomen inträffar ju i huvudet när man vägrar se verkligheten, sa jag lugnt och reste mig. Själv är jag i min bästa ålder. Och vet du? Jag har faktiskt också kommit på något.
Vad då? han såg på mig med urblekta ögon.
Att jag, femtio år gammal, vill ha en man. Inte en samling komplex, ölmage och torgstånd. Du klarar inte min eld, Jonas. Du skulle brinna upp vid första försöket.
Jag tog mitt pass och gick till dörren.
Eva! ropade han. Vänta. Och vi då?
Vadå vi? vände jag mig om. Enligt din logik är vi jämngamla. Men du ville ju ha en ung tjej. Leta på du. Kanske hittar du någon vars syn är lite sämre.
Jag klev ut ur hans mormorsmysiga lägenhet och drog in den friska luften med ett brett leende.
Maja satt redan och väntade i bilen.
Nå? undrade hon när jag satte mig. Avslöjade han sig?
Och hur! skrattade jag. Speciellt när jag visade passet. Du skulle sett hans min. Som om någon berättat exakt hur rund jorden faktiskt är.
Och sen?
Han fortsätter väl leta efter sin unga och lider. Vi däremot ska fira. Jag har en dejt i kväll med en helt vanlig man. Han är fyrtiofem, och struntar i vad som står i mitt pass.
Och Jonas sitter säkert kvar på dejtingsajten. Uppdaterat profiltexten: Letar kvinna, max 40 år. Ärlig! Samma gamla foto, förstås, minst tio år gammalt.
Vad tror ni varför är vissa män så rädda för kvinnor i sin egen ålder? Är det lönt att gömma sin ålder för relationens skull, eller ska man vara ärlig från början?
