Ni lyckades inte alls med att fostra era barn! Titta bara på Niklas, Lisas son…
Moa förstod först inte varför hennes mamma plötsligt börjat hacka på henne. Allt hade ju varit så bra, särskilt när hon var liten. Då var Moa alltid stjärnexemplet för storebror Viktor Ta lärdom av Moa, och så vidare.
De levde rätt medelmåttigt, inte fattigt, men långt ifrån kungligt. Det behövdes sällan något extra, och när det vankades större inköp samlade hela familjen ihop. Till och med en bil fanns visserligen var den äldre och strömlinjeformen hade nog passerat bäst före, men den gick. Och när något kraschade under huven kröp pappa gärna ner med verktygsbacken.
Efter gymnasiet pluggar Viktor vidare i Stockholm. Storstadsdrömmar och tunnelbana. Mycket pengar gick åt hyra, mat, kurslitteratur och en och annan kall latte. Moa såg tydligt att föräldrarna slet för att få det att gå ihop. Och snart skulle även hon lämna boet syskonen hade bara två år mellan sig.
En till stockholmare har vi inte råd med, konstaterade mamma. Universitetet finns här i Uppsala också!
Så Moa började plugga därhemma och skaffade extrajobb. Först som cykelbud på helgerna, därefter servitris på kvarterskrogen. Hon studerade på schemalagt bidrag, fixade kläder för egna pengar, och ibland handlade hon också till kylskåpet hemma.
Duktig flicka! Du behövs ju här. Du pluggar och jobbar! Viktor kan ju omöjligt hinna jobba, han har så mycket kring plugget och påfrestningarna…
Jag är också rätt slut om kvällarna. Särskilt när man skriver rapport mitt i natten.
Inte samma sak, du. Hemma är hemma.
Till slut tog Viktor examen och sökte jobb. Varför vända tillbaka till småstaden? Det är ju i Stockholm man blir någon. Minskningen av bankkontot bromsades inte precis. Han letade efter rätt jobb, men hans krav kom från en parallell dimension. Föräldrarna skickade swish efter swish.
Han måste ju få in en fot, så vänder det!
Och vände, det gjorde det. Plötsligt gifte han sig, av bara farten, med chefens dotter. Arvsfonden utökades omgående och föräldrarna till svärdottern langade över en lägenhet. Svärfar fixade befordran samt lönelyft. Riktig tur mamma och pappa andades ut.
Moa däremot gifte sig med en helt vanlig kille ingen chefsunge direkt. Lägenhet fick de själva slita ihop till, och det blev minsann inte i Stockholm.
Dotter föddes, sedan tvillingsöner. När de hoppades på en till så kom båda på en gång snabbt marscherat. Det var kämpigt men ingen klagade. Ungarna växte och lunkade till skolan varje vardag.
När föräldrarna nådde trettiofem års bröllopsdag bestämde de sig äntligen för att fira. Tjugofemårsfesten var inställd, trettio likaså alltid åt pengarna upp. Men nu slog de på stort.
Viktor kom med sonen, frun hade mycket på jobbet, som det så ofta är, men skickade ändå present: ett presentkort på hushållsapparater till föräldrarna. Och hon tipsade om diskmaskin, så ni slipper träta om vems tur det är.
Viktor överlämnade presentkortet i förväg, så på kvällen kunde mamma stå och skryta inför gästerna och demonstrera maskinen. Efter kalaset var det ingen som behövde handdiska, som på gamla goda tiden. Diskmaskinen fixade rubbet.
Moa och hennes familj gav en resa för två en slags bröllopsresa för seniorer, klart dyrare än diskmaskinen. Men på något sätt la sig ändå deras present i skuggan av maskinen.
Efter hemkomsten tackade föräldrarna artigt för resan, men det påpekades att Moa kanske hade slösat bort pengarna. Kort semester men diskmaskinen stod där än!
Och därefter började det mamma lyckades vid varje fika inflika repliker om sonen i huvudstaden. Att vara stockholmare, det är något! Karriären spikrak, våning i city, fru, barn och bara ett barn, vilket ingav respekt.
Ett barn, det räcker! Alla dessa barn du skaffade, vad tänkte ni? Nu är det väl lätt, men du vet vad som väntar. Ta ett blad ur Viktors bok…
Viktor har en superlägenhet, en dammsugare som kör självmant, lamporna tänds och släcks av sig själva, disken sköts av maskinen, maten levereras hem och dessutom hushållerska varje vecka…
Mamma, jag klarar allt själv, barnen och mannen hjälper faktiskt till.
Fast ändå… Viktor då…
Och din bror…
Åren gick, Moas barn tog studenten. Ingen av dem sökte Uppsala eller Stockholm, men alla fixade universitet i hemstaden. Och jodå, även det kommenterades av mamma.
Det gick ju inte så bra med barnuppfostran för er. Kolla på Viktors Niklas…
Mamma, våra barn är fina. Men hur mycket känner du egentligen till om Niklas? Vi var ju hemma hos dem, allt var inte guld som glimmar
Säg vad du vill, har du misslyckats, misslyckas barnen. Ni är ju ett riktigt B-lag!
Precis, mamma. Jag blev ju ingenting fast jag har bra jobb, men inte i Stockholm! Mannen lyckad, men fel sort! Ungarna går ut med toppbetyg men på fel universitet!
Er lägenhet är ju fräsch, men ni saknar hushållerska. Bara en vanlig dammsugare, och disken får ni tömma själva.
Vi hjälper er, men inte lika mycket som Viktor. Han kan ju inte ens swisha till er för värktabletter har så mycket utgifter där borta i betongdjungeln.
Han har minsann blivit någon, du är fortfarande ingen!
En dag dök Viktor upp hemma hos föräldrarna. Mamma trodde det var ett snabbt besök, men den här gången blev det för gott. Frun hade ansökt om skilsmässa, han hade fått lämna svärföräldrarnas företag, och sonen ja… det var långt ifrån friktionsfritt.
Jobb på hemorten hittade han inte, och den lön som erbjöds var jämfört med Stockholms pengar rena nakenchocken.
Moa, vi har bestämt att sonen ska få starta eget nu. Han är redo! Han kan ju inte stå och mecka med något vanligt jobb nu, efter storstadsprestige, sa mamma en dag.
Bra, kör igång.
Men du måste hjälpa till med pengarna. Ta ett lån! Ni klarar er ju, ni bor ju ändå inte i Stockholm.
Nej, och nu gör inte Viktor det heller. Dags att landa på marken, mamma.
Ni har ju knappt några utgifter, han…
Mamma, vi stöttar barnen och er. Lite till varje, vi behöver faktiskt ny bil, och så är det massa småkostnader.
Bilen får vänta. Viktors behov går före!
Jo, mamma. Viktors behov går alltid först. Sen han flyttade till Stockholm blev det så. Och nej, jag ville aldrig ditt, men då fick jag inte så mycket hjälp.
Föräldrarnas hus såldes en gång för att sponsra storebrors storstadsliv. Farfars gamla hus såldes så att den stora stadsbon skulle få bil till alla spontanbesök.
Jag bad om att få låna till tvillingvagn, men nej tydligen mindre nödvändigt än Volvon!
Tror du vi hälsade på ofta hos Viktor? Vi bodde på hotell när vi var där, vi passade aldrig in hos hans fru vi kommer ju från landsorten!
Han är ändå separerad nu och behöver hjälp! Han har inte ens kvar lägenheten!
Och bilen kraschade, Niklas fixade den lilla detaljen.
Vi behöver inte prata om hans problem jämt, tycker du inte att han borde ta ett vanligt jobb i stan?
Lönerna här duger inte för honom, för oss är de fina men för honom är det kaffepengar.
Men ska jag ge småslantar? Ska han få pengar till företag, sen till bil, och sen till ny lägenhet? Nej, mamma! Det verkar inte riktigt okej för en så framgångsrik man att låna av sin misslyckade lillasyster från landsbygden, som knappt räknas som människa!
Hur kan du vara så emot?
Det är lugnt, mamma. Jag har bara insett att det är min bror som blivit någon. Nu bor han med er, så då får han hjälpa till där. Hans tur har kommit.
Moa! Vill du att vi säljer lägenheten? Förstår du vad du tvingar oss till?
Ja, glöm då inte att spara så ni kan köpa åtminstone ett rum åt er själva.
Lägenheten såldes, en gammal liten etta inhandlades. Resten av pengarna lämnades över till Viktor, som drog tillbaka till Stockholm. Nån riktig affärsverksamhet blev det aldrig, ändå var Viktor återigen någon i alla andras ögon.
Mamma fortsatte påminna Moa om hur usel hon var, och ville ha hjälp till renovering av lilla lägenheten. Moa stöttade, men hänvisade renoveringsprojektet till storebror istället.
Jag vet ju att lägenheten ändå hamnar hos honom till slut. Lika bra han städar i ordning, han är ju så viktig!
Pengarna tog slut för Viktor, och han flyttade hem igen. En tältsäng i köket blev lösningen, men det hade han tydligen råd med efter en tur bland de fina.
Som det heter på svenska: Man ska aldrig satsa allt på fel häst. Vad säger ni själva? Skriv era tankar i kommentarsfältet och släng in en gilla!
