Simon har precis flyttat sin fästmö Maja till en liten by i Småland. Där står det ett gammalt hus som han ärvt efter sin farmor. De unga lär sig hur allt funkar, vänjer sig vid det lugna livet och börjar bygga upp sitt lilla lantbruk med djur och odlingar. Plötsligt dundrar Simons syster, Elin, in från Stockholm med sina tre barn i släptåg.
Jag har också bott här förr! utbrister Elin när hon omfamnar sin bror. Jag brukade komma till farmor när jag var liten. Nu tänkte jag passa på att vila upp mig vid havet! Barnen lämnar jag nog kvar här i byn hos er.
Vem ska passa dem då?! utropar Simon förvånat. Vi jobbar båda två…
En massa oväsen hörs utifrån. Simon kikar ut genom fönstret och tappar fattningen över vad han ser.
*
Simon tar med sig sin blivande fru ut till landsbygden där han växte upp. Han har ärvt farmors torp och vet att möjligheterna är få i stan hade han knappt någonstans att bo. Där bodde han trångt hos sin syster Elin tillsammans med hennes äldsta son.
Elin var aldrig riktigt nöjd med att ha bror sin boende hos sig. Enda gången allt kändes harmoniskt var runt löning, när Simon lämnade över det mesta av sin lön som hyra. Resten av månaden fanns det alltid något att anmärka på.
Dessutom fanns det en lång lista av krav på hushållssysslor och hjälp med barnen varje helg: dammsuga, piska mattor, promenera med ungarna som var ett, tre och sex år. Elins man var sällan hemma han pluggade i Göteborg eller sprang runt med vänner. Ibland stack han bara hem till sina föräldrar för att vila upp sig från familjelivet. Maja var väl medveten om detta.
Trots bra jobb och hygglig lön, hade Simon aldrig pengar över allt gick till Elin.
När Simon och Maja blev ett par och han började behålla en del av pengarna, blev Elin så arg att hon nästan kastade ut honom på stört. Han tvingades slita två veckor extra på jobbet för att göra rätt för sig. Elin slet på nerverna både på sin bror och på hans flickvän.
En händig bror var praktisk för Elin pengar, hjälp, hushållssysslor, barnpassning. Till slut, efter en vecka av gnäll, tröttnade Simon han slutade ge bort lönen och fick flytta. Han dök upp med sina saker hos Maja i hennes lilla studentrum.
*
I byn blir de varmt välkomnade av grannarna, trots att de inte har släkt i trakten. Simon känner många från somrarna hos farmor, barndomsminnen fattas inte. Simons mamma bor också på landet, men i en annan del av Sverige. Majas föräldrar bor ännu längre bort, så från dem kunde de inte räkna med hjälp.
De smyger iväg till rådhuskontoret och gifter sig i all enkelhet. Maja får jobb på byns förskola, Simon får anställning på sågverket. Det ordnar sig. Grannfrun ger dem en get hon orkar inte längre ta hand om den.
Geten är gratis, så länge de förser henne med en halv liter mjölk om dagen. Snart har de även höns och några får. Lönen är blygsam, men deras lilla lantbruk och Majas beställningar som sömmerska hjälper dem leva gott.
De har redan en treårig son, Ville. Nu när Maja är tillbaka på jobbet efter mammaledigheten känns de tunga åren över…
*
Då dyker Elin plötsligt upp på besök. Hon har inte hälsat på sedan Simon flyttade. Barnen har blivit större. Som vanligt följer Elins man inte med; han valde att åka till sina föräldrar och koppla av ensam.
Jag har bott här också! skrockar Elin. Var alltid hos farmor.
Du var här knappt en vecka, sedan började du skrika efter mamma och pappa, svarar Simon med ett leende. Jag däremot var alltid här hela sommaren.
Vad fanns det att göra? Tråkigt! Nu vill jag åka till Tylösand och bada!
Visst, havet har du alltid gillat. Pappa och mamma tog alltid dig.
Jag tar bilen till havet, brorsan, så lämnar jag nog barnen hos er här i byn!
Men vem passar barnen? Vi är på jobbet. Ibland är jag borta flera dagar, säger Simon.
Det är ju en liten by, vad ska hända? De klarar sig själva!
Du får allt passa dem själv. Maja kommer inte gå med på det.
Behöver du ens fråga henne? Du är ju min bror! Säg bara till.
Ska inte din man hjälpa till eller följa med dig?
Nej, han sitter hemma och vilar från oss.
Märkligt att ni alltid ska vila från varandra hela tiden…
Medan syskonen argumenterar springer Elins barn omkring och undersöker allt.
Plötsligt hörs ett livligt oväsen ute på gården. Simon rusar till fönstret och fryser till barnen har släppt ut grisen som springer runt bland potatislanden.
Simon lyckas med nöd och näppe få tillbaka grisen. Landet är nertrampat. Geten, hennes killing och halva kålfältet ja, det kan de vinka adjö till.
Simon är upprörd, Maja stressad. Barnen studsade ut igen.
De är ju bara barn, ni bor ju på landet! Vad gör det om de leker med getterna, suckar Elin.
Vår treåring gör inte sånt!
Det hinner han nog.
Han vet att man inte får.
Nytt rabalder hörs utifrån nu är barnen i hönshuset.
De beundrar de vackra hönsen som ruvar på sina spräckliga, färgglada ägg. Hönan flaxar, tuppen rusar emot dem så fort dörren öppnas.
Vad är det för by ni bor i? Ingen har koll på ett dugg!
Tuppen är inte problemet. Säg till dina ungar att hålla sig borta.
Maja får ta semester och passa dem. Om något händer medan jag är borta!
De har ännu inte hälsat på Algot, vår hund. Hos grannarna finns en tjur riktigt ilsken. Morgon och kväll leds korna förbi. Sen vildhundarna som springer lösa och gåssen hos grannen de är tuffare än tuppen. Gå inte ut efter mörkrets inbrott.
Skrämmer du mig nu med flit?
Jag säger bara som det är.
I samma ögonblick anländer grannen med Elins äldsta son i handen han har försökt elda bakom ladan.
Tänk om något hänt? Allt är snustorrt det har inte regnat på en månad, muttrar grannen. Vilka är ni egentligen?
Nej, Elin. Jag vill inte ha såna problem. Du ser ju. Ta med dem till havet, men se upp så de inte skrämmer fiskmåsarna, säger Simon.
Ni är verkligen konstiga här ute! Men du bodde ju hos mig först! suckar Elin.
Ett år jag hade inget val. All lön gick till dig, och du vet resten.
Vi åker nu. Jag tar er till farmor och farfar, säger hon till barnen.
Vi vill följa med dig! tigger barnen.
Nej!
På morgonen försvinner de hem igen. Simon och Maja ser efter bilen och konstaterar länge för sig själva att det besöket, det glömmer de inte i första taget…
