SVÄRSDOTTERN
Annika Lindqvist ställer fram ett stort fat med ugnsbakad anka på det vackert dukade bordet och drar en djup suck. När som helst kommer sönerna hit med sina fruar.
Den yngsta har nyligen gift sig, bröllopet var enkelt och litet. Jaja, så gör de unga nu för tiden, tänker Annika. Själv hade hon gärna gjort en större fest. Hon och hennes make gifte sig bara borgerligt på stadshuset i Uppsala och hade inte råd med ringar förrän ett år senare två tunna guldringar, det var vad de hade råd med. Hon hade verkligen velat ge sönerna en riktig fest. Men det var upp till dem att bestämma.
Det är bara en sak jag inte gillar hon är så otroligt tillfixad hela tiden, har Annika erkänt för sig själv. Men nu har svärdottern redan sagt att de borde prata.
Svärdottern Elvira är annars en mycket trevlig kvinna och har haft god påverkan på hennes son Gustav. Hon hjälpte honom att få ett riktigt bra jobb och pushar honom vidare så att han ska ta sig uppåt på jobbet. Han bodde hemma till nästan trettio utan större mål, och Annika hade börjar bli orolig. Men tack vare Elvira har allt ordnat sig.
Men det finns bara en sak med Elvira hon lägger mycket pengar på sitt utseende. Hon går på salong hela tiden. Klipper håret, färgar, gör olika massagebehandlingar, naglar och sånt. Massor av pengar försvinner på det där. Annika tycker kanske inte en gift kvinna borde prioritera så. Familjen måste ju komma först.
När barn kommer ska hon då skippa att köpa vinterskor till sonen och istället göra manikyr? Annika har alltid tyckt att man själv kommer sist. Speciellt efter att maken dog och pojkarna, även om de var vuxna, fortfarande behövde stöd då och då.
Hennes tankar avbryts av dörrklockan det är unga paret. Elvira kliver in i vardagsrummet som en stjärna. Nyfixat hår, välvårdade händer, minimalt smink tack vare duktiga kosmetologer.
Elvira, du är så fin! ropar Annika uppriktigt, men med en ton av missnöje, som hon inte riktigt kan dölja. Kostymen är ny, eller hur?
Ja, jag köpte den igår, svarar Elvira leende. Vi fick bonus på jobbet.
Bättre att lägga undan pengar då, säger Annika och delar med sig av sin livserfarenhet. Alla bonusar och extra pengar, spara dem. Det behövs alltid förr eller senare!
Elvira säger inget. Hon gillar sin svärmor, en enkel kvinna som har offrat allt för familjen. Samtidigt tycker hon att svarta dagen kommer bara om man oroar sig för den i förväg.
Det blir en trevlig kväll. Fast Annika försöker då och då ta upp ämnet pengar och onödiga utgifter, på ett försiktigt sätt. Elvira förstår att det är riktat mot henne.
När gick du senast och gjorde manikyr, Annika? frågar Elvira till slut.
Jag aldrig, egentligen. På sin höjd lite hemma. Bara för att händerna ska vara rena. Mer behövs inte, säger Annika.
Ingen annan tar notis om deras korta samtal. Men Elvira, som kvinna, blir upprörd. Tänk att ha två vuxna söner nu, med hyfsad inkomst och ändå aldrig spendera pengar på sig själv!
Gustav, gör din mamma nånting för sig själv, någonsin? frågar hon maken på hemvägen.
Nja, hon lagar mat, gick ju loss med värsta middagen nu. Ser på tv, fikar hos grannarna. Varför undrar du?
Hon har ju aldrig fått njuta av något! Ta med henne på bio, teater eller restaurang nångång
Bah, hon vill ändå inte sånt där.
Elvira säger inget mer. Hon tänker på sin egen mamma, som trots en inte så generös budget alltid kunde unna sig en frisör, en ny klänning, och teaterabonnemang för sitt nöje.
Elvira bestämmer sig för att Annika ska få känna på livet lite, inte bara sitta hemma och vänta på barnbarnen hon också kommer ge allt till.
Efter ett par dagar ringer Elvira till Annika och föreslår att de ska gå ut på stan ihop, fika och bara mysa. Och så svänga förbi salongen, där Elvira ändå har bokat in sig. Hon föreslår diskret att Annika ska testa något kanske manikyr eller handmassage.
Nej, nej, säger Annika nästan lite skrämt. Om du har en tid så väntar jag i foajén eller tar en promenad runt kvarteret.
Men varför vänta? Det tar ju bara en halvtimme eller timme, det är roligare att göra nåt istället! Låt oss testa manikyr och handmassage ihop?
Motvilligt går Annika med på det. Elvira har redan ringt salongen och förklarat läget.
Kom igen tjejer, gör det riktigt trevligt för min svärmor! Om hon frågar om pris säg bara att det är betalt. Om hon trivs kommer hon tillbaka.
På utsatt tid tar Elvira med sig en motsträvig Annika till salongen och lämnar henne hos de proffsiga frisörerna och nagelteknologerna.
Bara en halvtimme va, Elvira? Och vad ska jag betala?
När en snäll personal leder bort Annika, sätter sig Elvira i väntrummet och tar fram mobilen. Några ärenden att svara på hinner hon fixa medan hon väntar.
Annika kommer ut nästan två timmar senare synbart avslappnad och fräsch med tillsnyggade naglar. Salongspersonalen har gjort ett bra jobb.
Elvira, de gjorde så mycket olika saker! Och bjöd på riktigt gott kaffe och örtte också. Men det här måste vara svindyrt?
Det är kampanj idag! avbryter receptionisten. Tar du med en vän får hon behandlingar gratis. Så det är ingen nota idag!
Elvira och en mer än nöjd Annika promenerar till ett närliggande café. Annika tar en klunk cappuccino och lutar sig tillbaka i stolen.
Ska vi göra sådana tjejträffar oftare tillsammans? föreslår Elvira. De har kampanjer för stamkunder här jämt. Det var väl trevligt?
Ja, det var verkligen fint, erkänner Annika. Jag visste inte ens att det kunde vara såhär skönt.
Borde provat tidigare!
Ja, men barnen var små. Och min man, Gud vila honom, var väldigt noga med att vi skulle vara sparsamma. Sen blev det liksom aldrig av.
Men nu finns det anledning! Så jag slipper gå själv.
Nja, men kanske ibland för din skull, säger Annika och småler.
Så fick Elvira in svärmor på nya vanor. Sakta men säkert förnyades även Annikas garderob, Elvira höll mest tyst om vad det kostade och rabatterade friskt. Hon övertygade Gustav att bjuda ut sin mamma på restaurang, och till slut gick alla tre på bio ihop.
Till jul gav Elvira sin svärmor ett abonnemang på Stadsteatern i Stockholm.
Vad ung du blivit, säger grannarna till Annika.
Det är ungdomarna som smittar av sig, skrattar Annika blygt.
Hon känner verkligen, att nu när hon äntligen gått i pension, nu först nu börjar hennes ungdom på riktigt, som mamma till två vuxna söner. 🪷🪷🪷En kväll, när snön faller mjukt utanför, sitter Annika i soffan med biljetterna till teatern i handen. Hon har valt ut en blommig sjal runt axlarna, naglarna blänker svagt i ljuset från fönsterlampan. Inuti bröstet bubblar något ovant och varmten förväntan, kanske till och med förtjusning, över vad som väntar. Hon ser på sin spegelbild och skrattar till. Tänk, Annika, du blev inte bara farmor du blev världen nyfiken igen.
När hon stiger ut i vinternatten, tar Elvira henne under armen. Teaterns portar glittrar i mörkret och publiken surrar förväntansfullt innanför. Elvira ler stort: Det här tar vi som tradition.
Annika nickar. Plötsligt är det så självklart. Hon känner ett lätt sting av tårar av lycka. För första gången lyfter hon blicken mot framtiden, inte av plikt eller oro, utan därför att livet hennes eget nu äntligen börjat för andra gången.
Och när ridån går upp och ljuset flödar över scenen, sitter Annika längst framnyfiken, öppen, redo att leva varje akt.
