På reservofficersutbildningen undervisade en kvinnlig läkare. Hon hade jobbat hela sitt liv på ett barnsjukhus i Stockholm. Hon berättade något mycket intressant. Trots att hon själv var läkare hade hennes barn haft alla möjliga infektionssjukdomar, om och om igen. Kontinuerligt drog de på sig virus, och hon var helt slut av att försöka få dem friska igen. Fastän barnen var pigga och glada, blev hon aldrig av med oron.
Självklart höll läkaren stenhårt på hygienen hemma hon duschade direkt när hon kom hem från sjukhuset, bytte om, tvättade händerna noggrant men ändå fick barnen exakt de sjukdomar som hon tagit hand om på jobbet. Och särskilt svårt blev det om hon haft en tuff dag på sjukhuset då blev barnen sjuka nästan genast. Inga vitaminer hjälpte, inte heller vinterbad eller andra hälsokurer. Till slut blev den stackars läkarmamman alldeles desperat.
En dag var hon så utmattad efter jobbet det hade varit ett riktigt tufft fall att hon knappt orkade gå hem. Hon kände nästan på sig att barnen skulle bli sjuka igen, bara av att hon kom hem. Istället bestämde hon sig för att ta en omväg och gick på bio, till en film med Indiana Jones på Filmstaden Sergel. Efter filmen, fylld av skuld men också lättnad och glädje, vände hon hemåt. Till hennes stora förvåning höll sig barnen friska, lika spralliga som vanligt.
Senare gjorde hon något liknande. Hon gick hem till en väninna i Vasastan, drack te och åt kanelbullar, och de skrattade gott åt några roliga historier. Och även då barnen höll sig friska. Hon började göra det till en vana att inte rusa direkt hem från sjukhuset, även om tvättberget hemma växte och hon egentligen var trött. Istället tog hon en promenad genom Humlegården, beundrade blommorna och lyssnade på porlandet från fontänen. Hon satte sig en stund på en bänk, andades djupt och gick först därefter hem.
Efter det blev allt annorlunda. Barnen blev inte sjuka längre.
Så läkaren drog slutsatsen det handlar inte bara om bakterier. Det är all negativt laddad information som man tar med sig hem. Hon var säker på det barnen påverkades mer av hennes sinnesstämning än av några virus. Och hennes enkla upptäckt visade sig stämma efter detta blev det inga fler sjukdomar hemma på Östermalm.
Så ibland, när man har en dålig dag, ska man inte skynda sig hem till de man håller kär, med allt sitt elände hängande över sig. Man sprider omedvetet med sig av sina dåliga känslor, även om man inte säger ett ljud. Byt miljö, få in något positivt innan du går hem, och först då möt de du älskar. Om det är genom att ta en promenad i parken eller se på Indiana Jones det spelar ingen roll. Bara gör det, och skynda sen hem till dina nära och kära när du själv har samlat lite ny energi. För det fungerar, oavsett vad forskarna ännu inte har förklarat.
