Mamma, du har fyllt 65 nu. Det är dags att gå till notarien och ordna med testamentet för huset, påpekade min syster under en fika.
För en vecka sedan fyllde mamma 65. Hon ville inte ha något stort kalas, utan bjöd bara in oss för att fika hemma. Jag köpte en fin bukett rosor till henne, en varm morgonrock och matchande tofflor. Dessutom lade jag 3000 kronor i ett kuvert, det kunde säkert komma till användning.
Men min fru och barnen kunde inte följa med. Sonen blev sjuk, dottern hade tävling och Rita blev akut utskickad på resa till Stockholm. Barnen ritade i alla fall en stor teckning där vi alla stod tillsammans utanför huset, den skickade vi till mormor.
Sen kom också min lillasyster, Elin, ut till byn:
Du, jag hann inte köpa något till mamma. Säg att morgonrocken är både från dig och mig.
Okej. Men har du glömt att det är mammas födelsedag? Och inte vilken som helst heller.
Åh, Mats, du vet hur mycket problem jag har på jobbet!
Elin har alltid varit lite beroende av hjälp. Hon fick barn med någon kille från ett studentboende redan när hon var 19. Han stack och betalar inte ens underhåll. Då jobbade jag på bygge och skickade henne pengar ibland, så hon kunde köpa mat, gröt och kläder till lilla Lina.
Jag fixade dessutom plats till Lina på förskolan och hittade jobb åt Elin, en kompis behövde personal till sin butik. Men syrran jobbade bara tre månader där innan hon sa upp sig.
Sedan dess hankar hon sig fram med tillfälliga jobb. Ibland gör hon naglar i salong, ibland sätter hon fransar. Förra sommaren åkte hon till Norge för att tjäna pengar, lämnade dottern hos mamma. Men efter tre månader kom hon hem med bara 70 000 kronor. De gick snabbt åt hon köpte en ny mobil till sig själv och en dator till Lina. Jag kan tjäna så mycket på en månad på mitt företag, men jag jobbar också mycket.
Mamma blev väldigt glad att vi kom och hade lagat massor av god mat. Grannen och moster Åsa kom också förbi.
Men vår lilla fest slutade i gräl. För Elin kunde inte låta bli att ta upp frågan om arvet vid bordet:
Mamma, vem ska du skriva över huset på då?
Men Elin, vad är det för frågor? Ni ska väl dela lika så klart.
Delas lika? Mats har redan egen lägenhet och företag. Jag hyr fortfarande! Varför skulle han behöva huset?
Sättet hon pratade på, det var som om mamma inte skulle leva länge till. Hon skämdes inte alls över att prata så inför gästerna.
Elin, inte nu. Förstör inte stämningen.
Men när ska vi annars prata om det? Mamma, du är 65 nu. Det är lika bra att inte vänta, gå till notarien och skriv över huset på mig.
Moster Åsa satte nästan i halsen när hon hörde det. Jag orkade inte med Elins attityd och tog henne åt sidan ut i köket:
Är du riktigt klok? Vad är det för dumheter du sitter och säger vid bordet? Har du redan begravt mamma i tankarna eller?
Lägg dig inte i. Jag har fostrat mitt barn själv, till skillnad från er…
Själv? Har du glömt när jag kom med pengar, och mamma passade Lina åt dig? Jag svär, snart får du en smäll!
Elin blev rejält sur, tog med sig dottern och gick utan ett ord. Inte ens ett hej då. Sen började hon hota mig, sa att hon skulle kontakta socialen och anmäla mig. Men de hoten bryr jag mig inte om.
Tyvärr mår mamma dåligt över Elin. Hon har till och med förbjudit Lina att prata med mormor, svarar inte ens när mamma ringer. Allt på grund av huset. Nu sitter mamma och gråter och har ont i hjärtat.
Jag vet inte längre vad jag ska göra med syrran. Hon är vuxen, men beter sig som ett litet barn.
Vad hade ni gjort om ni var i min sits? Tycker ni att jag borde försöka försonas eller inte?
