Varför öppnar du inte dörren?
Jag vill inte! Och jag tänker inte. Gäster ska meddela sina besök i förväg, och så får de inte rota i skåp, kylskåp och garderober.
Men menar du inte öppna? Det är ju min mamma! Hon har kommit på besök!
Så låt henne möta dig! Men inte i min lägenhet.
Ebba hade i alla fall lättare att hitta gemensam mark med min mamma.
Vet du, om jag börjar lista alla sätt som min före detta var bättre än dig, skulle vi båda bli lite rödglödde.
Jag är inte särskilt säker på mig själv, avbröt Alva nervöst medan hon gnuggade köksbordet. Om ni två var så bra ihop med Ebba, varför gjorde du slut med henne?
Viktor vände sig sårat bort och stirrade dystert ut genom fönstret.
Du vet ju historien själv
Jag vet. Så håll då inte på att berätta för mig om din Ebba, skar Alva till. Annars blir jag din nästa före detta.
Alva var redan redo att gå till radikala åtgärder.
Hon hade träffat Viktor för nästan ett år sedan på en gemensam fest. Hon kände till Ebba på avstånd, och Ebba hade tagit med sig Viktor på den kvällen. Några månader senare försvann Ebba ur alla radarn.
En kväll, dryg på en öl, berättade Viktor att han hade gjort slut med Ebba efter att ha fångat henne i otrohet. Han tårade till och bläddrade i en låst tidning.
Alva tyckte då att det var gulligt: mannen vågade visa känslor, vårdade kärleken. Något klickade i henne, hon ville trösta och få någon att känna sig sedd.
Alva insåg att detta något mest sannolikt var ett moderligt instinkt, inte ett romantiskt intresse. Men det räckte för att de två började dejta.
Allt började väl. Viktor hämtade henne efter jobbet, körde hem, skickade söta sms varje dag och frågade om hon hade klätt sig varmt nog. Alva kände sig omhändertagen.
För första gången oroade hon sig när Ebba själva skrev till henne.
Hej! Jag hörde att du går med Viktor. Det är ju inte min sak, men var försiktig med honom. De är ett hårt, oskiljaktigt duo med en mamma som alltid är med.
Alva mindes med ett leende, men avfärdade det som bagateller. Kärlek går ju över sådana hinder. Om Viktor hade haft problem med en kvinna, betyder det inte att det måste gå lika illa med en annan.
Hej. Jag tror vi klarar oss själva. Tack för varningen ändå, svarade Alva kort.
Hon ville sluta den där tråden. Det kändes som om allt skulle bli krångligt med Viktor.
Viktors mamma, Märta Pettersson, kom dock oväntat utan förvarning. Alva tog det med ro. Kanske förstod ingen hur pinsamt det var. Märta ville bara se vem sonen bodde med.
Alva skickade Viktor för att hämta sin mamma, kastade på sig en tröja i förtvivlan, slängde håret i en snodd och, med sömnens dimma under ögonen, gick ut för att möta den potentiella svärmodern. Redan då började hon inspektera lådor i byrån.
Ah, allt är lite blandat, sa Märta med ett milt leende. Sen kommer era strumpor inte matcha. Alva, nu ska vi äta frukost och jag lär dig att vika kläder så ingenting blir skrynkligt eller försvinner.
Och så var hennes hej ersatt med en föreläsning. Att säga att Alva kände sig förvirrad var att säga ingenting. Att en främling så nonchalant rotade i hennes garderob i hennes eget hem kändes grovt.
Men att svara grovt på grovhet i början av ett förhållande kändes fel, så hon tålmodigt gick med på det.
Åh, kära du, du ser så trött ut! fortsatte Märta med sympati. Du skulle väl ha en gurkskiva på huvudet. Eller kanske bara en njure att kolla. Jag har en vän
Alva nickade, log och låtsades vara fascinerad av en främlings sjukdomshistorier. I själva verket drömde hon bara om att kasta sig tillbaka i sängen, för klockan var bara åtta på morgonen och lördagen hade hon med flit gått och la sig sent för att få mer sömn.
Märtas besök drog ut på hela dagen. Alva fick en hel hög kritik och värdefulla tips om hur man vattnar blommor, tvättar badkar och gnuggar skedar. Hon fick till och med lite övning. Hon kände sig pressad som en citron. Under hela tiden hade Viktor inte en gång försökt hjälpa till eller ge en vink om att de behövde en paus.
Så, är din mamma alltid så aktiv? frågade Alva försiktigt innan hon gick och lade sig.
Hon gillade stora familjer och nära släktband, men längtade ändå efter lite avstånd.
Jo, ja. Vadå? Hon vill bara ha sällskap, ryckte Viktor med en axelryckning. Förr bodde vi med Ebba, det var mysigt. Nu är hon ensam och tråkig.
Jag hoppas vi inte ska bo i en trerätt, suckade Alva.
Vad är problemet? Är du emot min mamma? spände Viktor. Med Ebba var de vänner, allt gick bra.
Alva tystnade. Ebba var åtta år yngre och gillade att krypa in i folks liv. Självklart var de vänner. Märta kände säkert alla sina väninnor med namn och diagnoser, strök lakanen perfekt och lagade pajer efter svärmoders recept.
Men Alva ville inte skriva på sådana lyckliga villkor. Hon hade redan erfarenhet nog att veta att ju mindre externa inblandningar i ett förhållande, desto bättre. Viktor hade sin egen åsikt.
Min mamma är väldigt kontaktvänlig. Hon hittar alltid något gemensamt med alla.
Ja, men inte alla blir glada för det, tänkte Alva men sa inget.
Det blev bara värre. Märta dök upp nästa morgon igen, den här gången med en kylskåpsinspektion.
Kycklingägg? Jag lagade bara vaktelägg åt Viktor, det är nyttigare för män, uttalade hon med viktig min. Hyllorna där är inte så rena Ni äter ju ändå allt. Alva, du får nog tvätta dem.
Jag äter ju inte direkt från hyllorna, tänkte Alva.
Då får du väl torka av, Märta Pettersson, lovade hon. Vi ville bara ha en ledig dag. Helgen är väl en helg
Viktor, för övrigt, sov frikostigt medan Alva tvingades underhålla sin mamma.
Så är det! Helgen är en dag för matlagning och städning, förklarade kvinnan bestämt. Ta en svamp och en trasa. Nästa helg lär jag dig laga köttfärspaj som Viktor älskar. Du kommer slicka dig om fingrarna!
Alva frös till is. Hon korsade armarna över bröstet. Det räckte inte att springa efter andras anvisningar en andra dag i rad.
Märta Pettersson, kan du kanske skriva ner mitt nummer? Så jag kan ringa dig innan nästa besök. Jag har ju också planer för helgerna.
Ringa? Jag kan inte längre komma på besök till min egen son? svarade kvinnan sörjande.
Självklart kan du det. Det är bara så att din son nu bor med en kvinna. Det vore fint om vi alla tog varandras tankar i beaktande.
Med Ebba hade vi inga sådana problem, kommenterade Märta och ryckte på ögonbrynen.
Jo, min före detta mammas morgonkaffe var aldrig sent, avbröt Alva. Och hon bakade alltid körsbärspaj. Vill du ha receptet?
Märta ryckte på axeln, rynkade pannan och en gnista av ilska tändes i hennes blick.
Alva, tänk efter. Hos oss byter inte natursångaren dagarna.
Efter det gick Märta därifrån, men en bitter eftersmak hängde kvar i Alvas huvud. Hon visste inte vad hon skulle göra. Viktor hörde inget, hans mamma kom som om hon vore hemma hos sig själv. Och i deras relation svävade alltid ett spöke av Ebba.
Ebba lagade de bästa kåldolmarna Hennes mamma lärde henne, kunde Viktor släppa en slumpmässig kommentar under middagen.
Då får du nog lära mig också, så får jag laga åt dig.
Alva misstänkte att Märta försökte styra sin son, men ville inte ta upp det. Hon ville snarare rensa bort ämnet helt.
Nästa månad gick lugnt utan besök, men så småningom återgick allt. Alva vaknade åter till telefonklockan. Den här gången bestämde hon sig bestämt för att inte öppna.
Kanske var det fel, men var det egentligen bättre att inte låta någon smyga sig in i hennes hem utan förvarning efter så många hintar?
Efter fem minuter steg Viktor in i korridoren, sömnig, missnöjd och lite arg.
Varför öppnar du inte dörren?
Jag vill inte! Och jag ska inte. Gäster ska anmäla sina besök och så får de inte rota i lådor, kylskåp och garderober.
Men menar du inte öppna? Det är ju min mamma! Hon har kommit!
Så låt henne möta dig! Men inte i min lägenhet.
Viktor gjorde så mycket väsen att grannar troligen hörde. Han anklagade Alva för att avvisa hans mamma och därmed honom. Märta skrek samtidigt, krävde att få komma in och ringde på telefonen.
Till slut gav Alva ett ultimatum.
Nog är nog! Antingen går du ut och förklarar för din mamma vad gäst betyder och skickar hem henne, eller så gör vi slut!
Viktor valde det andra.
Alva var inte så ledsen. De hade knappt hunnit säga hej då. Kanske var det bättre så. Att bo med någon vars förflutna följer med som en extra portfölj och vars mamma är en påträngande närvaro, var inget hon ville ha.
Några månader senare fick Alva nyheten om att Viktor hade en ny kärlek. Det berättade deras gemensamma vän från samma fest.
Vi jobbar tillsammans. Hon har flyttat in hos honom och hans mamma, men vill redan nu springa iväg. Hon ber mig att introducera dig, log vännen.
Allvarligt? Till vad för ära?
Om man tror på Viktors mamma så är du helt enkelt den perfekta kvinnan vacker, stark och duktig i köket.
Pratar vi om Viktors mamma eller mig?
Troligtvis blir det bättre för dem som redan inte bor med Viktor, ryckte vännen på axeln.
Sedan lyssnade Alva på rykten, men behöll sitt eget huvud på axlarna och tog inte allt för givet. Hon var också extra försiktig med män som ständigt talar om sina ex och är smärtsamt bundna till sina mödrar.
Med såna machos blir livet troligen en enda stor kakafoni, för mamman får alltid första plats. Kanske är det rätt, men bara i rimliga gränser. Håller ni med?
Skriv i kommentarerna vad ni tycker, och ge gärna en tumme upp.
