När jag ser tillbaka på den där perioden i mitt liv, minns jag särskilt den kvällen i vår lilla lägenhet i Stockholm när Viktor kom med sin mor, Märta, utan förvarning. Det kändes som om tiden själv hade stannat upp.
Varför öppnar du inte dörren? ropade Viktor när jag stod i hallen med trötta ögon.
Jag vill inte! svarade jag bestämt. Gäster ska meddela i förväg och inte tränga sig in i våra lådor, kylskåp och skåp.
Du menar att du inte ska? Det är min mamma! Hon har kommit på besök! protesterade han.
Då får du väl ta emot henne någon annanstans, men inte i mitt hem.
Det var då jag först insåg hur djupt Viktor hade låst fast sig i sin mammas närvaro.
Vår gemensamma vän, Maja, hade tidigare hittat en gemensam ton med min egen mamma, men med Viktor kände jag bara att jag höll på att bli en förlängning av hans familj. När jag försökte lista upp alla fördelar han hade jämfört med mig, skulle vi båda ha skämtat åt varandra.
Jag är inte säker på mig själv, sa jag nervöst och torkade av köksbordet. Om du hade haft det lika bra med Maja, varför gick du då ifrån henne?
Viktor vände sig bort, såg dystert ut genom fönstret och svarade:
Du vet ju historien
Jag avbröt:
Jag vet. Så spara berättelserna om din Maja för dig själv, annars blir jag din nästa före detta.
Jag hade redan börjat fundera på radikala åtgärder. Jag hade träffat Viktor för ett år sedan på en gemensam fest i Göteborg, och vi hade också känt Maja sedan tidigare, om än bara ytligt. Hon hade tagit med sig Viktor till festen och försvann sedan ur alla kontaktnät några månader senare.
En kväll, när Viktor var halvt berusad, berättade han för mig att han hade brutit med Maja efter att ha fångat henne på ett otåligt sätt. Till och med en tår föll ur hans öga. Jag kände då en oväntad värme för hans smärta en slags moderinstinkt snarare än romantiskt intresse, men den räckte för att vårt förhållande fick börja.
Allt började väl. Viktor hämtade mig efter jobbet, körde mig hem, skickade söta meddelanden varje dag och frågade om jag hade klätt mig varmt nog. Jag kände mig omhändertagen. Första gången jag fick ett meddelande från Maja kändes det som en kall dusch:
Hej, jag har hört att du dejtar Viktor. Det är inte min sak, men var försiktig de två är ett hårt duett med sin mamma.
Jag avfärdade det som obetydligt. Kärlek klarar av sådana hinder. Om Viktor hade problem med en kvinna, betyder det inte att han skulle ha dem med mig.
Jag svarade kort:
Hej, vi löser det själva. Tack ändå för varningen.
Jag ville inte fortsätta diskussionen; det kändes fel att låta Viktor bli inblandad i Majas intriger. Viktor brydde sig dock inte om min bekvämlighet. När hans mor, Märta, dök upp utan förvarning, höll jag mig lugn, kanske för att jag trodde att hon bara ville se vem hennes son bodde med.
Jag släppte Viktor för att möta sin mor, kastade på mig en slarvig blus, knöt håret i en knut och, fortfarande sömnig med påsar under ögonen, gick in i vardagsrummet. Märta genomsökte våra skåp och skrattade:
Åh, allt är i oordning, sa hon med ett milt leende. Sen kommer du att ha strumpor som inte matchar. Nu ska vi äta frukost och jag ska lära dig att vika kläder så inget blir skrynkligt eller försvinner.
Det kändes som om någon hälsade med hej, hur mår du? när jag egentligen bara ville försvinna i sängen. Jag svarade med en leende nickning, låtsas att hennes berättelser om främlingars plågsamma hälsotillstånd var fascinerande, medan jag längtade efter att få sova till klockan nio.
Märta stannade hela dagen, kritiserade hur jag vattnade växterna, tvättade badkaret och torkade bestick. Jag fick öva en del, men kände mig som en pressad citron. Viktor hjälpte aldrig till, inte ens med en vink om att vi behövde en paus.
Är din mor alltid så… aktiv? frågade jag försiktigt innan jag gick till sängs.
Jag gillade tanken på en stor familj men önskade ändå lite avstånd.
Jo, så är hon. Vadå? ryckte Viktor med en skuld. Vi har bott med Maja tidigare, men nu är det tråkigt för henne att vara ensam.
Jag svarade tyst. Maja var åtta år yngre och gillade att slingra sig in i folks liv. Märta verkade känna varenda vän till Viktor på namn och diagnos, kunde vika lakan perfekt och laga kakor enligt svärmorens recept. Jag ville inte gå med på det låtsaslivet. Jag hade redan lärt mig att ju mindre andra blandar sig i ett förhållande, desto bättre.
Min mor är väldigt kontaktbar, hon hittar gemensam mark med vem som helst, sa Viktor.
Jag ville säga: Inte alla blir glada för det, men tystnade.
Nästa dag invaderade Märta vår kyl med en egen inspektion.
Kycklingägg? Jag har bara gjort räkningar med vaktelägg åt Viktor, det är nyttigare för män, sa hon med en viktig min. Era hyllor är inte så rena Ni äter ändå av dem. Alva, du får tvätta dem.
Jag tänkte bara: Jag äter ju inte direkt från hyllorna. Men lovade att göra det senare.
Viktor låg i soffan och sov, medan jag tvingades underhålla hans mor. Hon utropade:
En ledig dag är en dag för tvätt och städning utan tvekan. Ta fram svampen och trasan. Nästa helg ska jag lära dig laga en köttpaj som Viktor älskar. Du kommer slicka fingrarna!
Jag frös till is, korsade armarna över bröstet och kunde nästan inte stå ut med ännu en dag av hennes anvisningar.
Märta, kan du skriva ner mitt nummer? Så att du kan ringa innan du kommer på besök. Jag har andra planer för helgerna, föreslog jag.
Märta svarade sårat:
Så du inte kan komma förbi? Jag är ju bara din mors mor.
Jag svarade med en kall ton:
Förresten, min före detta mors mor brukade också komma tidigt på morgonen med körsbärspajer. Vill du ha receptet?
Hennes ansikte förvandlades, rynkorna i pannan fördjupades och ett litet gnistrande av ilska syntes i hennes blick.
Alva, tänk efter. I vår släkt är nattugglor inte gjorda för dagtid, sa hon och gick.
När hon lämnade kände jag en tung känsla i bröstet. Jag visste inte hur jag skulle gå vidare. Viktor hörde knappt mig, hans mor betraktade vårt hem som sitt eget. Och i bakgrunden svävade alltid Majas skugga.
Majas kåldolmar var bäst, hennes mamma lärde henne, kunde Viktor slarvigt säga under middagen. Kanske kan du lära mig dem också.
Jag misstänkte att Märta styrde Viktor, men ville inte föra upp det. Jag ville bara rensa bort den delen av mitt liv.
En månad gick utan besök, men sedan klingade telefonen igen. Den här gången bestämde jag mig bestämt för att inte öppna.
Fem minuter senare kom Viktor in i korridoren, sömnig och irriterad.
Varför öppnar du inte dörren?
Jag vill inte! Och jag kommer inte. Gäster måste meddela i förväg och inte tränga sig in i våra lådor, kylskåp och skåp.
Men menar du att du inte kommer? Det är min mor! Hon har kommit!
Då får du väl ta emot henne någon annanstans, men inte i mitt hem.
Viktor gjorde ett sådant tumult att grannarna hörde. Han skällde åt mig för att jag avvisade hans mor, och Märta skrek att låta henne komma in.
Till slut gav jag ett ultimatum:
Tillräckligt! Antingen går du ut och förklarar för din mor vad gäst betyder, eller så gör vi slut!
Viktor valde slutet.
Jag kände ingen djup sorg; vi hade knappt hunnit skriva upp våra namn på ett gemensamt papper. Att leva med någon vars förflutna och mor alltid skulle vara med, hade jag ingen lust att göra.
Några månader senare kom nyheten om att Viktor hade en ny kärlek. En gemensam vän från samma fest Anna berättade:
Hon har flyttat in hos honom och hans mor, men vill redan nu rymma. Jag kan introducera dig för henne.
På riktigt? Varför då?
Om vi tror på Viktors mamma, så är du en perfekt kvinna: vacker, med karaktär och en god kock.
Jag lyssnade på rykten, men behöll mitt eget huvud på axeln. Jag blev försiktigare med män som ständigt nämnde sina före detta och som var alltför bundna till sina mödrar. Sådana machos leder sällan till ett lyckligt liv modern får alltid första plats. Kanske är det så, men bara i rimliga gränser. Håller du med?
Kom gärna med kommentarer och gilla om du uppskattar våra berättelser. Det ger oss kraft att fortsätta skriva.
