Hej du, vet du, Erik, hon är ändå min syster, och jag är hennes make. Jag orkar inte längre se hur du tar från våra barn och slänger allt på Lina.
Erik förstod att min fru hade rätt, men han kunde inte göra nåt annat. När systern behövde hjälp var han alltid först med att räcka ut handen så har det alltid varit, ända sedan vi var små.
Erik, ge mig en spik, ropade den sjuåriga Alva medan hon stod på en pall vid den gamla vinden.
Vad ska du med en spik? svarade hennes nioårige bror.
Jag ska göra ett lilla hus åt katten.
Igen?! Förra gången jag hjälpte dig byggde vi en koja, så sov den inte i den och du var sur i en vecka.
Den här blir bättre, jag vill klä den i tyg.
Så växte de upp, två skott på samma rot. Mamma jobbade på en fabrik i Malmö, pappan gick bort när de var små. Erik, fast han själv var ung, tog på sig rollen som husman. Han lärde sig laga cyklar, byta kranar och värma middagen.
Erik, tror du att jag blir skådespelerska när jag blir stor?
Du är redan en skådespelerska. När du föll igår och började gråta, men sedan åt sylt med ett leende, var det riktigt teater.
Tiden gick. Erik utbildade sig till elektriker, fick jobb i Uppsala och gifte sig med Karin.
Alva började på lärarutbildning, bodde i ett studenthem och kom på besök till brodern så ofta hon kunde.
Karin suckade:
Du vet, Erik, din syster är ju vuxen nu. Kanske är det dags att hon klarar sig själv?
Hon är ingen resväska som jag bara kan lämna ifrån mig, svarade Erik lugnt. Hon är min syster.
Efter studierna flyttade Alva till en liten by på ordningens vägnar. Hon fick ett rum i ett kallt studenthem, en gammal spis och en minimal lön. Erik kom på varje helg:
Jag sa ju till dig, skaffa en värmare.
Har inga pengar just nu, måste köpa barnböcker först.
Jag har med mig en. Och en jacka.
Är Karin okej med det?
Hon blir nog sur. Men du får inte frysa.
En dag ringde hon tårögd:
Brorsan jag väntar barn.
Grattis men varför så ledsna tårar?
Han gick. Sa att han inte är redo.
Det är värre för honom. Håll ut. Jag kommer.
Du måste inte jag klarar mig ändå.
Syrran, det här är inget att diskutera.
Han dök upp dagen därpå med mat, pengar, en filt och barnkläder.
Karin är riktigt arg, sa han när de satt vid köksbordet.
Jag vill inte att det blir bråk på grund av mig
Lyssna. Min fru är en bra kvinna, men hon har inte uppfostrat mig.
Du förstår att det här inte bara är en förlorad telefon längre. Det är allvarligt.
Precis därför är jag här.
Erik stod vid sidan av när deras lilla pojke föddes, höll honom som en dyrbar skatt.
Vad ska vi kalla honom?
Mattias.
Bra namn. Han kommer att växa upp och skydda dig, precis som jag.
Efter födseln fortsatte Erik hjälpa till med pengar till blöjor, fixa rummet och leverera barnvagn. Karin drog sig tyst tillbaka.
En kväll sa hon:
Erik, jag har inget emot att du hjälper Alva, men varje gång du tar från vår gemensamma kassa blir det inte stöd längre, det blir förlust för oss.
Jag förstår, men jag kan inte göra nåt annat.
Jag kan inte leva med känslan att din syster alltid är först, och vi blir andra.
Erik tystnade. Han älskade både syster och fru lika mycket.
Med tiden stod Alva på egna ben. Hon startade en barnklubb i byn, blev omtyckt och uppskattad. Sonen växte upp till en lydig, tyst pojke.
Erik kom mer sällan, men varje gång med något:
Mattias, kolla vad farfar har medfört en byggsats!
Mamma säger att ni två är gamla med Tant Karin, det är svårt för er och nu dessutom vi, så vi måste spara mer.
Jag är inte så gammal som din mamma tror.
När Erik fyllde femtio blev han riktigt sjuk. Alva kom till staden med burkar med sylt, hemmagjorda köttbullar och sonen.
Karin, får jag hjälpa till att städa? Det är alltid stök på Eriks bord, svarade Alva och log.
Städa bara, och lägg köttbullarna på bordet. Han äter inget utan dig.
Det är inte sant! muttrade Erik från soffan.
Självklart inte, du har gått ner i vikt på en vecka.
De skrattade som när de var barn. Då såg Karin på Alva utan avund, utan förståelse.
Du hade rätt, sa hon mjukt när Alva gick in i köket. Hon är bra. Jag trodde bara att du måste välja mellan oss.
Erik svarade:
Jag har aldrig valt. Mitt hjärta har plats för er båda.
Ett år senare föddes deras första barnbarn en liten flicka.
Mattias blev student, Alva fortsatte som lärare i byn och ringde Erik varje söndag.
Hur är läget?
Inget speciellt. Karin stickar, jag tittar på TV. Du?
Mattias är på lov, vi går på svampjakt.
Bra att han blir en rättvis och hederlig man.
För du har varit hans förebild.
När de båda var gamla, satt de på en bänk framför huset. Alva vände sig till Erik:
Vet du, jag tror att Gud gav mig just dig som bror. Utan dig hade jag inte klarat det.
Och jag utan dig hade varit en annan. Du har alltid funnits där sedan vi var små och än idag. Det handlar inte bara om att hjälpa, det handlar om att vara familj.
