Ex‑flickvänNär jag passerade den lilla kaféen på Södermalm och såg hennes ansikte i det dimmiga fönstret, kom alla minnen tillbaka som en iskall vind.

Hon kunde inte ha förändrats så! När Johan ser sin före detta fru i fönstret till den exklusiva restaurangen på Strandvägen, blir han mållös.
Nej, det här kan inte vara Ebba. Jag kan inte tro att hon ser ut så här efter alla år. Johan stannar vid skyltfönstret och spanar hemligt på sin gamla hustru.
Den blonda eleganten sitter vid ett fönsterbord och knappar koncentrerat på sin laptop. En servitör placerar en glas med nypressad äppel och morotsjuice samt en liten tårta med hallon och jordgubbar framför henne.
Hur kan hon se så välutvecklad ut? Och var har hon den där moderna armbandet på handleden? Det måste ha kostat en förmögenhet. Johan biter sig i läppen och tar ett steg åt sidan så att hon inte märker honom.

***

Johan och Kerstin träffas för sex år sedan. Johan har just avslutat sin ingenjörsutbildning och börjar på ett välrenommerat byggföretag i Stockholm. Karriären tar snabbt fart.
En dag på en byggmässan i Göteborg möter Johan en söt tjej som arbetar vid en av montrarna.
Vad sägs om att ta en kaffe istället för att stå bland grävmaskinerna? föreslår han med ett leende.
De börjar prata, och den tysta, vänliga Kerstin fångar Johans uppmärksamhet direkt.

Det här är precis den typ av kvinna jag vill ha. Ingen som protesterar, bara instämmer. Hon skulle bli den perfekta, underdåniga hustrun. tänker han.
Hon är lite rund i kroppen men vem bryr sig? Vi kan skicka henne till gymmet. Och om hon blir för tråkig efter barnen, får jag en älskarinna. säger han medan han räcker Kerstin en kaffekopp.

Vad gör du egentligen på mässan? skämtar Johan när han och Ebba går ut på gatan.
Jag skriver noveller och drömmer om att bli manusförfattare. svarar Kerstin blygt och låter sina stora blå ögon studsa mot honom.
Jag är bara klar med min litteraturutbildning, men jag måste fortfarande tjäna till hyra. tillägger hon.
Perfekt. Hon har inget kvar, bara en grå mus. Jag kan forma henne till vad som helst: kock, hemhjälte, barnuppfostrare, och hon ska lyda mig utan protest. reflekterar Johan och börjar redan skryta.

***
Johan köper en kaffe från ett litet café på hörnet, sätter sig på en bänk och fortsätter iaktta Kerstin. När Kerstin går ut på gatan, kan inte Johan tro sina ögon.
Hennes graciösa gång, hennes minkpälsrock ingen av honom hade kunnat föreställa sig att hon på tre år hade förändrats så mycket. När Kerstin sedan hoppar in i en skinande sportbil, blir Johan helt mållös.

Hon kunde inte ha förändrats så här. Hon måste ha hittat en rik man. Det är det enda som förklarar det. dricker han snabbt upp den heta kaffet och klämmer ihop den lilla koppen så hårt han kan.
Samtidigt kör Kerstin iväg mot en okänd destination.

Den kvällen ligger Johan vaken i timmar. Efter deras uppbrott har Ebba blockerat honom på alla sociala medier. Oförmögen att låta bli skapar Johan ett nytt konto för att titta på hennes bilder.

Avund, svartsjuka, hat, raseri samma natt slukar han en halv liter akvavit och låter alla negativa känslor koka över.
Du kunde inte ha förändrats så här Du var aldrig någon, ingen visste vem du var. Jag plockade upp dig utan pengar, utan boende, utan utseende varifrån kommer de här lyxiga bilderna? skriker Johan medan han stirrar på sin före detta frus eleganta poser i världsledande hotell, dyra väskor och smycken.
Du har säkert tappat ett kilo åt gången varifrån de där fylliga formerna? Plastikkirurgi? Eller är du fast på gymmet? klämmer han ihop telefonen i en ilsken knytnäve.

***

På morgonen minns Johan en av deras samtal.
Det är bara nonsens. Vem läser ens sådana grejer? säger han när han bläddrar i Kerstins nya novell.
Smaker och färger har ingen medkänsla, säger Kerstin försiktigt. Jag har redan en publik som uppskattar mitt arbete.
Publik? drar Johan på munnen. De utan hjärna kanske gillar sådana berättelser.

Johan, varför är du så svarar Kerstin med darrande röst. Vi har varit ihop i ett år, men du kan inte acceptera att jag ska ha något eget. Varför förminska du det som betyder mycket för mig? Jag kritiserar inte ditt jobb som du fastnar i.
Just det. skriker Johan. Om du var en normal fru och hjälpte mig med arbetet, skulle jag spendera mycket mindre tid på kontoret.
Det är en idé, ja. Johan hoppar upp ur stolen. Sluta med det som inte gynnar vår familj. Från och med nu skriver du inga berättelser mer, utan hjälper mig med mitt företag.

Hur menar du att jag inte får skriva mer? Kerstin stannar vid fönstret, chockad över mannens ord.
Så här, Kerstin. Spelet är slut. Om du vill rädda vårt äktenskap och göra det bättre, slutar du med ditt meningslösa skrivande och börjar hjälpa mig ordentligt. Johan stirrar hårt på sin hustru.
Men, Johan, i mina berättelser ligger min själ Jag kan inte bara begrava mitt livs verk. Kerstins ögon fylls av tårar.
Jag bryr mig inte. Ingen annan behöver det. För tillfället är du värdelös. Så börja ge mig nytta. Varje dag ger jag dig en lista med uppgifter som du ska utföra. förklarar Johan.

Jag förstår ingenting Varför tar du ifrån mig det som är viktigt för mig? Kerstin snyftar och vänder sig bort.
Otacksam. Jag har försörjt dig i ett år. Du bor i min lägenhet, jag köper presenter, jag tog dig till havet. vrålar Johan. Antingen hjälper du mig, eller så kastar du dig på golvet.
Ingen tvingar dig att stanna. Om du inte gillar mig, finns dörren precis där borta. säger han tyst och pekar mot entrén.

Kerstin stannar kvar.
Jag hjälper dig med jobbet, så hjälper jag med jobbet. Torkar hon bort sina tårar med ärmen, släcker datorn och stänger av den. Johan ser aldrig henne skriva mer.

***
Ett år har gått. Johan har byggt ett nätverk och samlat kapital, delvis från försäljningen av sin mormors lägenhet. Han startar sitt eget byggföretag.
Från morgon till kväll hjälper Kerstin honom: hon hanterar papper, presenterar, styr arbetare och organiserar affärsmöten.
Ett år senare har han byggt ett villakvarter och tjänar riktigt bra. Allt är bra i relationen med Kerstin, förutom hennes utseende.
På grund av det eviga tempot och stressen blir Kerstin sötad av kakor. Hon börjar snabbt gå upp i vikt.

Vart ska jag gå med den här svarta grisen? Jag skäms för att gå ut offentligt med henne. Hon var redan lite tjock innan bröllopet, och nu har hon blivit så rejäl att det är illamående, klagar Johan för sin vän på en bar i Södermalm.

Ja, riktigt tragiskt att se, svarar vännen när han ser bilden på sin telefon.
Det är dags att Kerstin får gå på bänkade platser, säger Johan efter en klunk öl och laddar ner en dejtingsapp på sin telefon. Jag trodde att jag skulle ha en affär när Ebba får barn, men nu ser jag att hon har blivit en riktig katastrof.

Ersättaren hittas snabbt. Den sportiga Signe går med på ett första möte och blir Johns nya följeslagare. De tar sig till en trendig restaurang i Gothenburg och låter sig förföras i en intim toalett. Till skillnad från Kerstin är Signe krävande.

Du gillar hur jag ser ut, eller hur? viskar Signe i hans öron i en lägenhet med panoramavy över natthimlen. Johan har hyrt den för hemliga möten.
Självklart, svarar han och stryker hennes rygg med en fjäder.

Jag tror att trehundratusen kronor räcker för det här: frisyr, naglar, hudvård, gym räknar Signe upp sina kostnader, men Johan lyssnar bara på hennes skönhet och inser att han kan unna sig en ny nivå av framgång.

Efter en månad har Signe helt tagit över Johans tankar, och han sällan återvänder hem, där Kerstin väntar varje kväll.

Jag har lagat pasta med ditt favoritsås, pesto Jag gjorde såsen själv. Allt som du gillar, hälsar Kerstin när Johan återvänder efter en vecka med Signe. Hur var resan?
Det var okej, muttrar Johan. Jag vill inte äta.

Låt oss gå till jobbet. Hur går det med projekten? Kerstin har nu förvandlats till en vanlig anställd i hans företag. Trots att hon arbetar utan lön är Johan extra krävande mot henne, mer än mot någon annan.

Efter en månad blir det äckligt för Johan att se Kerstin på kontoret. Hans affärer börjar gå sämre: mindre tid för jobbet, ökade privata kostnader, och allt verkar gå på tok.

Avtal faller isär, partners drar sig ur I all sin förtvivlan skyller Johan på Kerstin och inleder ett högljutt skilsmässoförfarande. Han ser till att hon inte får en enda krona. En dag kastar han ut henne genom dörren.

Tre år senare kan inte Johan tro sina ögon.

***
Genom geopositionen på bilderna ser han att Kerstin nu bor i Dalarna, på en gård som tillhör en förmögen man. Jag har ett möte med en investerare i närheten. Kerstins hus ligger på vägen Jag måste kika till, men något känns fel. En grå mus kan inte bara blomstra till en ros, tänker han och sippar på sitt kaffe.

Plötsligt får han ett meddelande från Signe, som han har skickat till sin mamma i Dubai.
Johan, vi bör gå skilda vägar. Jag har träffat någon annan. Inget personligt, det var en bra erfarenhet. Min vän kommer hämta mina saker.
Och du använder mina pengar! Jag betalade för resan! Vad tror du att du skriver? skriker han, med skakiga händer, och skickar ett rasande svar fullt av förolämpningar.

Ilya, du är upprörd just nu. Jag förstår. När du accepterar det oundvikliga så kan vi prata lugnt. Jag blockerar dig tillfälligt. Drama och bråk skadar min skönhet, svarar Signe i ett röstmeddelande och blockerar hans nummer.

***
Efter att ha blivit avvisad av investeraren, i ett deprimerat tillstånd, kör Johan till den exklusiva villakvarteret där Kerstin bor. Efter timmar i bilen och en paket cigaretter väntar han på den lyxiga bilen som kör fram Kerstins hus.

Vad gör du här, Johan? frågar Kerstin förvirrat när han tre gånger ringer på dörren.
Jag ville bara se hur du har det nu, muttrar han.

Kersten ser att han är nervös. Johan vill desperat få en inblick i hennes nya liv, så han tonar ner sin aggression.
Jag är egentligen här för att be om förlåtelse. Jag har insett mycket under den tid du var borta Det har gått fel, försöker han formulera en ursäkt.

Fel? ler Kerstin och skakar på huvudet. Du förbjöd mig att skriva. Jag jobbade två år gratis för dig, lagade mat, städade, tog hand om hemmet. Jag trodde på dig när alla sa att du skulle misslyckas och sedan kastade du ut mig på en dag.
Så kom igen, Kerstin, be om ursäkt. svarar Johan och rycker ihop sig.

Kanske får du låta mig gå in? Det känns obekvämt, säger han och sparkar på en liten stenj.
Kanske låter jag Kerstin funderar på att låta honom gå. Hon har inte glömt hans svek.
Så här ser ditt stora hus ut Johan ser avundsjukt på vardagsrummet. Vem försörjer dig? Du kan inte bygga stenhus på rena händer.
Ingen försörjer mig, Johan Jag har köpt allt själv, svarar Kerstin och går in i köket.

Ljug! ropar Johan och följer efter.
Vad förvånar dig? Tycker du jag inte är värdig mina drömmar? Kerstin placerar ett glas vatten framför honom.
Men hur hur kunde hon på tre år förändra sitt utseende, tjäna så mycket att leva så här? Johan snurrar glaset i handen.

Jag har återgått till skrivandet, men nu till manus. Jag har skrivit pilotavsnitt för flera filmproducenter, och de har inte tyckt att mitt material är skräp. Kerstin ler och rättar till sin frisyr.
Idag är jag en av landets mest kända manusförfattare. Mina serier och filmer visas på de största kanalerna, tillägger hon blygsamt.

Så du är här för att be om förlåtelse, säger Kerstin och sätter sig mittemot Johan.
Det sägs att den bästa hämnden är att besegra sina fiender med framgång. Johan är förkrossad. Ilska från den misslyckade relationen med Signe, investeraren som sagt nej, och Kerstins meteoritiska karriär får honom att känna att han måste få utlopp för sin raseri.

Du var en grå mus, ful, utan talang, utan kontakter, utan lägenhet Alla dina framgångar är faktiskt mina, jag har bara satt dig på rätt spår, muttrar Johan lågt. Halva dina pengar och framgångar tillhör mig.

Johan, det låter inte som en ursäkt, svarar Kerstin med ett leende. Det enda du har gjort för mig ärKerstin reste sig, tog ett djupt andetag och sa: “Jag lever mitt liv utan dig, och det är allt jag någonsin behövt.”

Rate article
Add a comment

;-) :| :x :twisted: :smile: :shock: :sad: :roll: :razz: :oops: :o :mrgreen: :lol: :idea: :grin: :evil: :cry: :cool: :arrow: :???: :?: :!:

Ex‑flickvänNär jag passerade den lilla kaféen på Södermalm och såg hennes ansikte i det dimmiga fönstret, kom alla minnen tillbaka som en iskall vind.
Married to My Father-in-Law