Kära dagbok,
I kan inte tro att hon förändrats så! tänkte jag när jag såg min före detta fru i fönstret på den exklusiva restaurangen på Östermalm. Jag stannade till vid skylten, förundrad över hur Sigrid såg ut. Den ljusa blondinen satt vid ett fönsterbord, koncentrerad på sin laptop. En servitör förde över ett glas färskpressad juice och en liten prinsesstårta dekorerad med hallon och jordgubbar.
Hur kan hon se så bra ut? Och vad är det för dyrt armband på hennes handled? Det måste kosta en förmögenhet muttrade jag för mig själv och drog mig undan så att hon inte skulle lägga märke till mig.
***
Jag och Sigrid träffades för sex år sedan. Jag hade precis examen från tekniska högskolan och börjat på ett välkänt byggföretag. Karriären tog snabbt fart. En dag på en byggmässan på Stockholmsmässan mötte jag en trevlig tjej som jobbade vid en av montrarna.
Vad sägs om en fika? föreslog jag med ett leende.
Vi började prata, och den blygsamma men vänliga Sigrid fångade genast mitt intresse.
Det här är precis den typ av kvinna jag söker. Hon är följsam, säger ja till allt. Hon skulle bli den perfekta, undergivna hustrun tänkte jag.
Hon är lite rund i magen, men vi kan fixa det på gymmet. Och om hon blir för mycket efter barnen, kan jag ta en älskarinna skämtade jag och räckte henne en kopp kaffe.
När vi gick ut från mässan frågade jag:
Vad gör du här egentligen?
Jag skriver noveller och drömmer om att bli manusförfattare svarade Sigrid och log med sina stora blå ögon.
Jag svarade att jag precis hade avslutat min litterära examen och ännu inte tjänade pengar nog för att betala hyran. I mitt huvud såg jag redan hur hon skulle laga mat, sköta hemmet och föda våra framtida barn, utan att ifrågasätta mig.
***
Jag köpte en morgonkaffe på ett litet kiosk bredvid och satte mig på en bänk för att fortsätta spionera på Sigrid. När hon steg ut på gatan igen kände jag mig svimfärdig. Hennes graciösa gång, den mjuka räfflade pälsen på hennes nya skinnjacka Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon på tre år kunde förändras så mycket. När hon sedan klev in i en skinande sportbil tappade jag återigen min röst.
Det går inte att vara så förändrad. Hon måste ha hittat en rik man tänkte jag medan jag snabbt drack upp mitt kaffe och försökte hålla min hand från att skaka.
Under tiden försvann Sigrid i ett okänt håll. Den kvällen låg jag vaken länge. Efter vår separation hade hon blockerat mig på alla sociala medier. Jag skapade ett nytt konto bara för att kunna titta på hennes bilder.
Avund, svartsjuka, hat och raseri fyllde mig när jag, med en halv liter Absolutvodka i glaset, gick igenom hennes liv i sociala medier.
Hur kan du se så lyxigt ut? Du var en gång en vanlig tjej utan namn. Jag tog dig utan pengar, utan lägenhet, utan utseende muttrade jag för mig själv medan jag såg hennes bilder från världens bästa hotell, dyra väskor och glittrande smycken.
Hur har du gått ner tio kilo? Är det plastik eller gym? frågade jag ilsket och kastade telefonen åt sidan.
***
På morgonen påmindes jag om ett samtal vi haft.
Det är bara löje. Vem läser ens det? sa jag när jag läste hennes nya novell.
Smaken är som bekant, men varje författare har sin publik svarade Sigrid blygt.Jag har redan några läsare.
Läsare? skratta jag. De som saknar hjärna kanske gillar sådana här berättelser.
En dag konfronterade hon mig med darrande röst.
Varför gör du så här? Vi har varit ett år tillsammans, men du kan inte acceptera att jag har mina egna drömmar. Jag kritiserar inte ditt jobb, så varför blir du så arg?
Just! skrek jag. Om du hjälpte mig mer i verksamheten skulle jag slippa spendera så mycket tid på kontoret.
Det är en idé svarade hon. Men jag kan inte sluta skriva. Det är min själ.
Jag svarade kallt:
Du är värdelös. Du bidrar inget till mig. Från och med idag slutar du skriva och börjar hjälpa mig med mitt företag.
Hon brast i tårar, men jag fortsatte:
Du får inga gåvor eller semestrar längre. Antingen hjälper du mig, eller så är du på egen hand.
Hon protesterade:
Du håller mig inte med två händer. Jag har köpt dig present, tagit dig på semester
Jag svarade kort:
Du kan gå genom dörren om du inte gillar det. Jag pekade på ytterdörren.
Sigrid lämnade rummet med tårar i ögonen. Jag såg henne aldrig mer skriva.
***
Ett år senare hade jag samlat kapital, sålde min mormors lägenhet och startat mitt eget byggföretag. Sigrid arbetade nu som min sekreterare, skötte papper, möten och byggarbetsledare. Ett år efter det byggde jag ett villaområde och tjänade bra pengar. Allt var bra i vårt förhållande, förutom hennes utseende. Hon hade börjat äta för mycket sötsaker och snabbt lagt på sig.
Hur ska jag gå ut med den där tjocka tjuren? Jag skäms, hon var redan lite rund innan bröllopet, men nu är hon så otäck att det får mig att kräkas klagade jag för en vän på en bar i Stureplan.
Ja, det är en skrämmande syn svarade min vän och pekade på en bild på hennes Instagram.
Jag beslutade mig för att installera en dejtingsapp. Jag tänkte ha en affär när Sigrid födde, men hon hade förändrats så mycket att jag blev äcklad. Snart hittade jag en ny flicka, Karin, en sportig tjej som mötte mig på en trendig restaurang i Gamla stan. Hon var krävande, men jag njöt av hennes närhet.
Du gillar hur jag ser ut viskade hon i mitt öron i en lyxig lägenhet med utsikt över Stockholm.
Jag svarade mjukt och smekte hennes rygg.
Jag räcker med trehundratusen kronor för hår, manikyr, ansiktsbehandling, gym… fortsatte hon, men jag lyssnade bara på hennes skönhet och kände mig på toppen av min framgång.
Efter en månad hade Karin helt ersatt mig i hjärtat, och jag var sällan hemma där Sigrid väntade med sin hemlagade pesto-pasta. När jag kom hem frågade hon:
Hur var resan?
Bra svarade jag kort och avböjde hennes erbjudande om mat.
Jag krävde nu av Sigrid att hon skulle behandla mig som en anställd. Hon arbetade utan lön, men jag var ännu mer krävande än någon annan.
Efter en månad började jag känna illamående när jag såg henne på kontoret. Mina affärer började gå sämre, kostnaderna ökade och partners bortstod. Jag skylde på Sigrid och skiljde oss i en skandal, såg till att hon fick noll kronor vid skilsmässan och slängde henne ur dörren en dag.
Tre år senare såg jag hennes foton på en plats i Dalarna, tydligen hos en rik man.
Jag satt i köket och tänkte högt:
Jag har ett möte med en investerare här i närheten. Jag kan svänga förbi hennes hus… Det känns fel. En grå mus kan väl inte bli en ros?
Plötsligt fick jag ett meddelande från Karin, som nu befann sig i Dubai med sin mamma.
Erik, vi måste gå skilda vägar. Jag har träffat någon annan. Inga fler pengar för dig skrev hon.
Jag svarade rasande och förolämpade henne så illa jag kunde.
Du har inget att säga till mig! Jag har betalat hela resan! skrek jag.
Karin svarade med en röstinspelning:
Erik, du är upprörd. Vi kan prata lugnt när du har samlat dig. Jag blockerar dig för min egen skull.
Efter att investeraren tackat nej, kände jag mig förkrossad och körde till den exklusiva villa som Sigrid nu bodde i. Jag parkerade, steg ur bilen efter en kort rökpaus och knackade på dörren tre gånger.
Erik, vad gör du här? frågade Sigrid förvirrat.
Jag ville bara se hur du lever… muttrade jag.
Hon såg på mig med misstänksam blick. Jag ville bara veta hur hennes liv hade förändrats, så jag tonade ner mitt beteende.
Jag är här för att be om förlåtelse. Jag har tänkt mycket på vad som hände när du var borta… Det blev inte snyggt försökte jag säga.
Snyggt? fnyste hon. Du hindrade mig från att skriva. Jag jobbade gratis i två år, lagade mat, städade, tog hand om hemmet. Du kastade mig på gatan på en dag.
Kom igen, Erik, be om ursäkt sa hon och kramade sig själv.
Jag bad om att få komma in i huset, men hon pekade på ett stort vardagsrum.
Vem försörjer dig? frågade jag avundsjukt.
Ingen, jag köpte allt själv svarade hon och gick till köket.
Jag blev rasande och följde efter henne.
Du tror jag är underlägsen? ropade jag.
Sigrid ställde fram ett glas vatten.
Hur… började jag, men hon avbröt mig.
Jag har återvänt till att skriva manus. Jag har skrivit pilotavsnitt för flera filmbolag, men de avfärdade mina idéer. Idag är jag en av landets mest efterfrågade manusförfattare. Mina serier visas på huvudkanalerna sade hon med ett lugnt leende.
Jag satt tyst och insåg att min hämnd bara var en illusion. Jag hade förlorat nästan allt: Oksanenaffären, investeraren, min egen stolthet. Jag behövde hitta någon att kasta min ilska på.
Du var en grå mus utan talang, utan kontakter, utan lägenhet. Allt du har åstadkommit är bara delvis tack vare mig muttrade jag. Halva dina pengar och framgång är min.
Det låter inte som en förlåtelse svarade Sigrid och log ironiskt. Det enda du gav mig var en läxa om hur skumma människor kan vara.
Jag krävde att hon skulle visa mig var hennes kassaskåp var. När jag grep tag i hennes arm drog jag henne mot soffan.
Släpp mig! skrek hon.
En mus ska för alltid förbli en mus fräste jag och knuffade henne mot en fåtölj.
Jag grep en vedträ från spisen och hotade henne:
Berätta var pengarna är, annars blir du aldrig fri.
Ensamma kvinnor har ofta katter svarade Sigrid med ett leende. Men jag har inte bara katter, jag har två stora Dobermans: Chili och Villi.
Jag vände mig om och såg de två kraftiga hundarna stå en meter från mig, tunga tunga tassar på det kalla marmorgolvet. Chili slickade sina läppar, Villi morrade.
Chili! Villi! skrek Sigrid, och hela rummet vibrerade av deras vrål.
Jag stod där, chockad, och kände hur min stolthet föll sönder. Jag försökte fly, men fick bara gå ett halvt steg innan Dobermansarna hoppade på mig. Snart var polisen där, sirenerna tjöt och jag fick en villkorlig dom. Jag förlorade allt spår till Sigrid.
Idag lever Sigrid gott. Rykten säger att hon har gift sig med en talangfull regissör, väntar barn och är lycklig. De säger att bakom varje framgångsrik kvinna finns en man som brutit hennes hjärta. Kanske är den bästa hämnden att visa att man kan klara sig utan någon.
Det jag har lärt mig av detta är att äkta styrka inte kommer från att trycka ner någon annan, utan från att tro på sig själv och låta andra blomstra på sina egna villkor.
Erik.
