Mormor Maria Sörenström, 84årig, satt på hållplatsen strax utanför sitt hus i den lilla orten Skogsvik och hade ingen aning om vad hon skulle göra härnäst. På bänken bredvid låg en tygpåse och en plastväska som rymde nästan hela hennes liv.
Jag kastade ut Rimme, gick inte rädd för nån, och sade så här: Kom du bort, gubbe, härifrån, annars blir du knuffad i vårt kvarter! mumlade hon för sig själv.
För bara tre år sedan hade de fem levt som en väloljad maskin i en trerumslägenhet: Maria, hennes dotter Majken, sonson Ivar med fru Nina och deras lillebror, Marias bisnäbb Arvid.
Allt välte åt när Ivar på jobbet fick en ny bokföringsassistent Rimma. Hon hade rullat in från storstaden Stockholm till deras lilla samhälle av en eller annan okänd anledning. Man gav henne ett rum i en studentbostad och ett jobb på kontoret. Vad mer behövs? tänkte de. Men Rimma hade andra planer. Hon började spionera på männen i byggnaden och satte sina ögon på Ivar. Gift? Som man säger: En fru är ingen vägg.
En vårdag kom Ivar hem från jobbet, packade ihop sina grejer och var den enda som syntes i korridoren. På farväl sade han:
Jag förstod först när jag var fyrtiofem att livet och kärleken är något helt annat!
Nina höll tyst. Hon väntade tills Arvid skulle klara sina skolprov och samlade sedan sina saker:
Vi ska åka till staden, Arvid måste börja på universitetet och vi bor i mitt föräldrars gamla hus. Det står tomt i tre år, men vi kan fixa till det. Om vi fastnar får min bror hjälpa till. Jag hittar snabbt ett jobb i skolan.
Efter två dagar anlände brorsan med sin skåpbil, lastade in väskorna och de körde iväg. Arvid kramade mormor hårt innan han gick:
Oroa dig inte, mormor, jag kommer och hälsar på.
Han kom två gånger innan Majken gick bort. När hon sedan gick bort, flyttade Ivar och Rimma in i lägenheten och Arvid syntes aldrig mer.
Livet för mormor Maria blev riktigt besvärligt. Rimma började sätta sina egna regler. Till en början var hon blyg och kallade Maria till bordet för att bjuda på det hon lagade åt sig själv och Ivar. Sen beordrade hon:
Gå inte ut från rummet. Det blir för många smulor i köket, jag föredrar att städa ditt rum en gång i veckan i stället för att sopa golvet tre gånger om dagen här.
Sedan lagade Rimma gröt åt mormor havre, korn eller kornmjöl och Maria slukade den till frukost, lunch och middag, spätt med tomt te.
En dag meddelade Rimma att hennes son skulle komma på besök nästa vecka. Hon och Ivar funderade på vilket jobb han skulle få efter en ungdomsvård skulle han knappast få någon hög position.
På morgonen gick Ivar till jobbet, medan Rimma beordrade:
Här är adressen till äldreboendet. Gå dit och tacka för att du inte bara blir kastad på gatan.
Hon knuffade ett papper med adressen i Marias hand och slog igen dörren bakom sig.
Maria gick fram till hållplatsen, men visste inte vad hon skulle göra härnäst hon sörjde, kunde inte läsa adressen och såg då en ung kille stå där. Hon frågade:
Ungdåd, kan du läsa adressen och säga vilket buss jag ska ta?
Killen tittade på henne och svarade:
Var är du på väg, Maria? Arvid har kommit, han letar efter dig. Jag ringer honom nu.
Fem minuter senare kom Arvid springande. Det visade sig att Nina, som tidigare hade bott granne med dem, hade ringt och berättat att Rimma ville skicka mormor till ett internatskola. Grannen hade tidigare jobbat som sjuksköterska på ett äldreboende, så Rimma hade fått deras adress. Nina beordrade Arvid att snabbt köra hem till byn och hämta mormor.
Arvid packade sina väskor och sa:
Jag tar dig, mormor, som en drottning, i taxi till staden. Mamman har redan fixat ett rum åt dig. Och i trädgården blommar äppelträden underbart!
När Rimma och Ivar fick veta att Arvid skulle ta mormor till staden, jublade de. Men lyckan var kortvarig. När de började gå igenom pappren upptäckte de att Maria från början hade varit ägare till lägenheten. Även hennes make hade rätt till livslångt boende. Så Rimma och Ivar fick återflytta till studentbostaden.
Maria sålde lägenheten och gav pengarna till sin bisnäbb. Med SEKpengarna köpte Arvid en liten ettorummare i centrum av västkusten. Priserna var högre där, så han fick bara en kompakt lägenhet, men den var ljus och rymlig. Han planerade att gifta sig snart så där var tak över huvudet för den unga familjen.
