Hela livet har Sven drömt om en son. Han hade till och med ett namn klart – Tim. Men ödet ville annorlunda; i familjen växer tre döttrar upp.
Hustrun Elin är inte nedslagen:
— Men se vilka skönheter vi har! — säger hon.
Sven nickar och ler. Självklart älskar han sina kloka småtjejer. Ändå känner han ibland en lätt stickande avund när han ser grannen spela fotboll med sina söner.
— Sluta nu, Sven! Din Maja går på karate. Hon slåss bättre än någon pojke, — säger hans vän.
Sven skrattar. Maja är verkligen en tuff tjej, trots att hon bara är tio. Hennes systrar – sjuåriga tvillingarna Stina och Greta – har också ett livligt humör.
Men drömmen om en son lämnar honom inte…
Hans döttrar har också en dröm – ett husdjur.
— Nej, absolut inte. Jag står inte ut med ett ständigt skällande väsen, — viftar Sven undan deras böner om att skaffa hund.
— En katt förstör alla tapeter. Hamstrar luktar illa. En papegoja är alldeles för högljudd, — avfärdar han alla deras förslag.
Tjejerna blir sura och känner sig rent av sårade.
— Men Nastasja och Lova har två hundar hemma! Och det går ju bra! — muttrar Maja tyst, men pappa är orubblig.
— Vi hittar på något, — tröstar Stina, som aldrig ger sig.
Svens födelsedag närmar sig. Tjejerna sitter i Majas rum och diskuterar vad de ska ge pappa.
— En termos? En raklåda?
— Nej, det är alldeles för banalt!
— Tänk själv då, om du är så smart! Vi ritar ett kort! Det är bara två dagar kvar!
— Jaha, dagisgruppen! Presenten måste vara oväntad och minnesvärd! Det säger mamma.
Diskussionen har pågått i en halvtimme och hotar att urarta i slagsmål, när telefonen plötsligt ringer:
— Maja, har ni kommit ihåg att slänga soporna? — frågar mamma.
— Självklart… vi har inte glömt. Allt är slängt. Är du på väg hem? — ljuger Maja utan att blinka. Och när hon försäkrar sig om att mamma dröjer, börjar hon snabbt göra sig redo.
— Vi följer med! — ropar tvillingarna.
— Ska vi allihop gå ut med en enda soppåse? — rynkar Maja pannan.
Men efter några minuter har hela gänget lämnat porten.
— Hör ni? Där borta, vid sopkärlen, — viskar Greta.
Systrarna stannar upp och nickar. När de kommer närmare hör de ett ynkligt jamande från sopcontainern.
— De har väl inte stoppat en katt där? — säger Maja osäkert.
Stina rycker bara på axlarna och börjar energiskt slänga ut påsar ur containern.
Systrarna hjälper till, med rynkade näsor. Som om den hör att räddningen är nära, ger katten ifrån sig ett desperat skri.
— Hoppas den inte hoppar på oss. Varför har den inte kruptit ut själv? Sitter den fast? — pustar Maja, som lutar sig över kanten.
På andra sidan jobbar Stina och Greta frenetiskt.
Efter några minuter får de svar:
— Helt galna är de, de vuxna. Att stoppa en katt i en soppåse och slänga den! — upprörs Maja medan hon knyter upp den prasslande plasten där en skrämd röd katt sitter.
— Så vacker och gosig! Hur kan man slänga en stackare? — suckar Greta.
Katten klättrar genast upp i hennes famn och trycker sig intill, darrande av rädsla.
— Vad håller ni på med, era små busfrön? Allt sopor ligger på vägen! Jag ska tala om för era föräldrar! Hitta på sådant här när pappa och mamma inte är hemma! — ropar tant Valborg över hela gården.
Det är lönlöst att argumentera med den stränga kvinnan. Hon närmar sig snabbt, trots sin höga ålder.
— Spring, — beordrar Maja.
Och systrarna rusar mot porten, medan tant Valborgs ilskna rop ekar efter dem.
— Puh, det gick nog bra, — flämtar Stina och stänger ytterdörren.
— Hon kommer att skvallra, tro mig. Kom ihåg när vi slog sönder fönstret i trapphuset? Då dök hon upp direkt och berättade för pappa samma kväll, — fnyser Maja och minns deras påhitt.
Under tiden är Sven på väg hem från jobbet. Han är på strålande humör. Här är helgen och hans födelsedag. Han har alltid älskat denna fest och ser fram emot att fira med familjen.
Plötsligt dyker en romsk kvinna upp bredvid honom:
— En oväntad gåva väntar dig, min vän! Du kommer att bli glad, du kommer att skratta! — säger hon snabbt, rör vid hans hand och går sedan vidare.
“Konstiga spådamer nu för tiden. Förr bad de om en slant för att smörja handen”, — ler Sven för sig själv och skyndar hem utan att lägga någon vikt vid hennes ord.
Hemma pågår en livlig diskussion:
— Vet ni vad mamma ska ge pappa? — frågar Maja systrarna, men de rycker bara på axlarna.
— Jag frågade, men mamma sa att det är en överraskning. Vi får alla veta när det är dags, — svarar Stina.
Och det är konstigt. Mamma brukar alltid förbereda pappas fest tillsammans med dem.
— Jag såg att hon lade något i ett presentkuvert. Kanske en resa till spa? Kom ihåg att de drömde om en weekend tillsammans? — säger Greta fundersamt.
— Kanske. Men vår överraskning är minst lika bra. Och den kommer att bli minnesvärd och en total chock för pappa, — fnissar Maja.
— Huvudsaken att han inte upptäcker den för tidigt, — lägger Stina fingret på munnen.
Då ringer det på dörren och tjejerna rusar för att öppna. Föräldrarna står i dörren.
— Ni är så tysta idag. Kom igen, erkänn vad ni har hittat på den här gången, — säger Elin och granskar döttrarna.
Men systrarna försäkrar att allt är i sin ordning.
— Vi har till och med slängt soporna! — rapporterar Maja.
— Det var bra. Och varför är det så blött i badrummet? — frågar mamman och närmar sig handfatet.
Tjejerna utbyter en blick.
— Förlåt, mamma, jag skulle tvätta en tröja. Den blev lite smutsig, — säger Greta med nedslagna ögon.
— Inte en dag utan äventyr! — skrattar Sven. Han är på utmärkt humör.
Tjejerna smiter snabbt till sina rum och går och lägger sig utan protester.
— Här växer ett lag… Se så duktiga de är idag. De förbereder nog en överraskning åt mig, — ler Sven och kysser sin fru.
— Det ser mer ut som lugnet före stormen, — säger Elin tvivlande. Hon känner sina döttrar alltför väl.
De har precis somnat när det hörs ett ljud från Majas rum.
— Jag tyckte jag hörde någon jama, — viskar Sven sömndrucket.
När de kommer in i barnrummet sitter Maja tillsammans med Stina:
— Jag hade en mardröm, men det är bra nu. Jag sover med Maja, okej? — säger flickan tyst.
— Självklart, älskling. Behöver ni hjälp? — frågar Elin.
Systrarna nickar och resten av natten är lugn.
Inför födelsedagen sover Sven dåligt. Han drömmer mardrömmar om en rödhårig romsk kvinna. Hon jamar och stirrar på honom med lysande gröna ögon.
Till slut öppnar han ögonen och fryser. Rakt på hans bröst sitter ett rött monster och borrar blicken i honom!
— Mjau, — hälsar monstret på Sven.
— Aaaaah! — skriker han.
Elin rycker till och försöker förstå vad som händer.
— Vad? Vad är det? — stammar födelsedagsbarnet och stirrar på den röda katten, som redan försöker krypa upp vid hans fötter.
Elin blinkar förvirrat.
— Oj, pappa! Du har redan sett vår överraskning! — säger Maja och försöker låta så munter som möjligt när hon kommer in i rummet.
Bakom henne dyker tvillingarna upp:
— Grattis på födelsedagen, pappa! Vi bestämde oss för att ge dig en minnesvärd present. Träffa Puss. Han är jättebra, lugn och väluppfostrad.
Förresten, han har bott hos oss i två dagar redan, och ni märkte honom inte ens. Alla soffor är hela och tapeterna också, — säger Greta och Stina i munnen på varandra.
Elin brister ut i skratt när Sven gapar efter luft.
— Oroa dig inte, pappa. Mamma ska ge dig en weekend på spa, så ni får vila bort från oss. Vi klarar oss själva här, — fläskar Maja ut.
— Vilket spa? Vänta nu, tjejer, — Elin ser förvånat på döttrarna.
— Men var inte din present i kuvertet en resa? Jag såg det själv, — kommer Greta till systerns undsättning.
Elin skrattar nervöst.
— Det verkar som om ingenting går att dölja i det här huset, — säger hon till slut.
— Men vad ska jag göra med det här odjuret? — frågar Sven förvirrat och betraktar katten som spinner tyst vid hans fötter.
— Du förstår, pappa, det hände av en slump. Vi gick ut och hittade katten i en påse… i en sopcontainer. Och sen kom tant Valborg. Hon skrek så. Ja, du vet själv hur hon är, — börjar Maja.
— Vi blev rädda och sprang fort som attan hem, — lägger Stina auktoritärt till.
— Allt bara hände, och katten hamnade här. Men vi kunde väl inte slänga ut honom igen? Vi tvättade honom och fixade till honom. Han är jättelugn och tålmodig, — säger Greta med tårar i ögonen.
Sven suckar. I huvudet dyker den romska kvinnans ord om en oväntad gåva upp.
— Jaha… Det var en present det, — mumlar han och betraktar hela det ärliga gänget.
— Älskling, tjejerna har kanske rätt. Katten är verkligen synd om. Han har gått igenom mycket. Och han verkar lugn och gosig, — kommer mamman till döttrarnas hjälp.
Sven suckar och väger situationen.
— Han kommer att fånga möss åt oss, jag är säker! — säger Stina och lägger fram ett järnargument.
— Men vi har aldrig haft möss, — säger Sven och ser ledsen ut.
— Allt kan hända, häromdagen hörde jag något prassla bakom väggen, — stöttar Greta sin syster.
— Okej, små busfrön. Vi får se hur ni sköter er framöver. Och hur Puss beter sig också, — skrattar Sven.
— Varför Puss? — frågar Elin nyfiket.
— Ni skulle höra hur roligt han spinner när man kliar honom på magen, — ler tjejerna.
— Men vad var det egentligen i kuvertet? — undrar Greta.
Elin rodnar lite. Sedan hämtar hon en liten ask där kuvertet ligger.
— Det var inte sant! — utbrister Sven upprört när han ser innehållet.
Han kan inte hålla tillbaka tårarna.
*****
— Självklart är en lillebror underbart. Men jag tror att vår Puss också gjorde ett outplånligt intryck på pappa, — viskar Greta till sin syster på kvällen i sängen.
— Vår Puss är en riktig förrädare. Han sov med oss i två dagar, men i natt flyttade han till föräldrarna, — rynkar Stina pannan.
— Äh, sluta. Det är ju pappas katt, — fnissar Greta.
Sven ligger lycklig i sängen och lyssnar på Puss spinnande.
— Vilket rofyllt ljud. Och varför skaffade vi inte katt tidigare? Jag fattar inte, — viskar han och håller om sin fru.
— Njut av lugnet och stillheten, snart blir det sömnlösa nätter i det här huset, — skrattar Elin.
— Vet du, jag kan knappt tro att vi ska få en son! Tack, älskling, det här är den bästa presenten! — ler Sven och blundar av lycka.
