Så, vet du, ibland tänker jag på livet efter allt det som hände mellan mig och Andreas och hans familj Det är nästan som en dålig svensk film, men det är mitt liv.
Var är middagen, Agnes? Jag frågar, var är maten?!
Agnes ignorerade Andreas fullständigt, satt på soffkanten och vaggade försiktigt lilla Siri som just slutat gnälla i famnen. Hon ville ju inte väcka henne igen.
Sch, Siri sov nu, viskade hon. Jag var hela förmiddagen på vårdcentralen, sedan till apoteket
Det skiter jag i! avbröt Andreas, stormade in genom dörren fortfarande i vinterjackan. Jag jobbar, jag försörjer dig och ungen!
Jag kommer hem och vill ha en varm köttbullsmiddag på bordet, inte ditt sura ansikte och gråtande ungar dagarna i ända.
Vad har du egentligen gjort hela dagen?
Jag har försökt hjälpa din dotter, hennes ansikte blev prickigt igen, svarade Agnes trött. Läkarna kan ingenting, så jag fick själv leta fram krämer som kunde hjälpa.
Har du ens frågat hur hon mår en enda gång?
Vad skulle jag fråga? Skriker hon så lever hon. Det är du som är mamma, så sköt det.
Det är din plikt att se till att mitt liv flyter. Det är väl därför jag gifte mig?
Inte för att äta kalla falukorvrätter ur frysen eller vara vaken halva nätterna!
Du gifte dig väl mest för att det var bekvämt, sa Agnes torrt. Och jag gick ju med på det för att alla tjatade att det var dags.
Ja, så blev det, dags.
Andreas grimaserade, gick fram till barnvagnen som stod i hörnet och sparkade till däcket med full kraft.
Barnvagnen rullade in i byrån så det dånade. Siri, som Agnes höll i famnen, började vråla igen.
Tysta ner henne! röt Andreas. Annars vet jag inte vad jag gör.
För ett år sen var Agnes liv så annorlunda.
Hon var tjejen folk vände sig om efter på gatan: alltid välklädd, smart och med egna planerar för helgen.
Andreas var den där charmiga killen med ledarskapsambitioner, snygg och alltid säker på sin sak. De var ett sånt där par som alla snackade om: bråkade hetsigt och blev sams ännu hetare.
När han friade tvekade Agnes, men föräldrarna övertalade henne.
Men Agnes, du är 27, nu räcker det väl att dejta runt, sa hennes mamma medan hon stekte plättar. Andreas är stabil, bra bakgrund. Ni ska till och med köpa lägenhet! Och tänk på barnen. Någon måste hälla dig ett glas vatten när du är gammal.
Mamma, vilket glas? Jag gillar att jobba, har precis fått ett nytt projekt.
Jobbenej är bara damm, muttrade pappa bakom nyhetsbladet. En kvinna utan familj är som ett träd utan rötter. Torkar bort innan man märker det.
Andreas älskar dig och karaktär, det har ju alla. Ni vänjer er.
Till slut gav Agnes upp, och det valet skulle hon grubbla över varenda sömnlös natt efteråt.
Bröllopet var storslaget, lägenhet på lån, och graviditeten kom som en blixt från klar himmel.
Allt gick för fort. Hon hann aldrig landa som hustru förrän hon blev behållare för nytt liv.
Hon väntade en son, såg framför sig hur de skulle gå på Djurgården och spela fotboll, och han skulle vara lugn och eftertänksam, precis som hon.
Men ultraljudet visade en flicka, och något brast inuti.
Förlossningen blev ett helvete komplikationer, dropp, trånga korridorer och den där luktande sjukhuschloren hopplöshet.
När hon äntligen fick komma hem kände sig Agnes som en sprucken vas dåligt ihoplimmad.
Hon stirrade på det lilla knytet i sängen och kände mest apati, och ilska.
Varför skriker hon hela tiden? frågade hon sin mamma, som hjälpte till.
Kolik, hjärtat, det går över. Vi har alla stått ut du med nu. Hon är nog bara hungrig.
Hon äter inte! Jag har ont överallt, mamma!
Då ger du fel. Du måste kämpa på. Du är mamma nu, glöm vill, nu handlar det bara om måste.
Andreas försvann än mer. Första veckorna försökte han spela superpappa, men tröttnade snabbt.
Han störde sig på doften av baby, blöjorna överallt men mest på att Agnes slutade vara hans privata allt-i-allo.
***
Mamma ringde, sa Andreas en kväll i köket medan Agnes försökte laga soppa med ena handen och hålla Siri med den andra. Hon säger att Karolina har gråtit igen.
Karolina, Andreas tre år äldre syster, har varit gift i fem år, inga barn. Och varje gång hon ser bilder på Siri på sociala medier eller får höra om henne, tappar hon humöret totalt.
Och vad ska jag göra åt det? Be om ursäkt för att jag fött barn? muttrade Agnes och la ner slevn i diskhon.
Du borde vara ödmjukare. Mamma säger att du skryter om föräldraskapet bara för att såra Karolina.
Och förresten, mamma tycker du är en dålig husmor, Agnes, det är damm på era golvlister.
Din mamma har ju inte ens varit här de senaste två veckorna, Andreas. Hur vet hon om dammet?
Hon känner det! fräste Andreas och dunkade i bordet. Och hon har rätt. Kolla på dig själv fläckig morgonrock, röda ögon.
Du har blivit som någon tant från landet.
Om du hjälpte mig en endaste gång på natten
Jag jobbar! Hajar du det? Jag drar in pengar ditt ansvar är att hålla hemmet och barnet i ordning.
Förresten, på lördag åker vi till dina föräldrar i stugan. De ringde, sa att Siri behöver frisk luft. Mina kommer också.
Jag vill inte till landet. Det är kallt där, ingen riktig varmvatten, och din mamma ska skvallra med min bakom ryggen på mig.
Det skiter jag i vad du vill. Föräldrarna har sagt, vi åker. Packa till åtta. Och inget gnäll nu.
***
På landet blev det bara värre. Agnes föräldrar, överlyckliga för att få vara mormor och morfar, slogs nästan om Siri.
Agnes, du håller henne fel! ropade mamman från altanen. Huvudet! Åh, låt mig ta henne istället
Låt mig vara, snäste Agnes och gick längst bort i trädgården.
Andreas ignorerade både fru och dotter. Satt med svärfar och pratade bilar, och hetsade bara på när hans mamma, Gun-Britt, började pika Agnes:
Ja, Agnes, vad har hon på kinderna? Utslag igen? Tydligen dålig koll på vad du äter.
Karolina, om hon hade ett barn, hon skulle ta hand om det exemplariskt! Hon är så ordentlig
Men låt Karolina skaffa barn då, vad är problemet? utbrast Agnes.
Gun-Britt klappade sig melodramatiskt på bröstet.
Andreas! Hör du vad din fru säger!? Hon hånar din stackars syster!
Andreas rusade fram och tog hårt om Agnes arm.
Be om ursäkt till mamma. Nu!
Släpp, du gör illa mig!
Be om ursäkt, nu! Vem tror du att du är egentligen!?
Agnes föräldrar stod bredvid och istället för att hjälpa sin dotter muttrade pappan:
Agnes, sluta vara oförskämd mot din mans mamma. Andreas har rätt, visa respekt.
Då förstod Agnes. Hon var verkligen ensam. Mot sig alla.
En man som såg henne som tjänsteflicka, föräldrar som tyckte status var viktigare än lycka, och en svärmor som i smyg rev sönder deras äktenskap av ren avund.
***
Krisen kom veckan efter att de kommit hem från landet.
Siri hade magknip igen och Agnes hade varit vaken två dygn.
När äntligen flickan somnade sjönk Agnes rakt ner på köksgolvet, drog filten runt sig och stängde ögonen.
Ytterdörren for upp. Andreas kom hem i sitt sämsta humör.
Varför står soppåsarna i hallen? morrade han utan ens ett hej.
Agnes svarade inte. Hon orkade inte ens öppna munnen.
Jag pratar med dig! Han sparkade till hennes fot och gick in i köket. Upp och ut med dem, nu!
Ta dem själv, mumlade hon. Jag orkar inte mer. Min rygg går av och jag vill bara sova. Bara en timme, Andreas. Snälla.
Jasså, du orkar inte? Han grep tag i henne vid morgonrocken och drog upp henne.
Tyget skrek.
Titta på henne, prinsessan har blivit trött. Andra föder fem barn och jobbar på åkern, du gnäller!
Siri vaknade i barnkammaren och började gråta. Andreas röt, rusade in, skakade spjälsängen:
Tyst! Jag orkar inte mer!
Barnet skrek sig blå.
Agnes slängde sig in i rummet, försökte tränga bort honom.
Rör henne inte! Gå bort!
Hon har förstört mitt liv! Han lyfte handen och gav Agnes en smäll över ansiktet.
Hon föll mot väggen, huvudet slog i garderobsdörren.
Allt svartnade för ögonen. Men värst var att Andreas inte stannade.
Han gick tillbaka till Siri och knep henne hårt i benet.
Ett skrik utan dess like. Där och då brast något i Agnes. Självömkan, trötthet och allt annat borta.
Bara raseri.
Hon grep tag i den där tunga dalahästen svärmor gett dem, gick rakt emot honom:
Lägger du en hand på henne igen så slår jag dig sönder och samman. UT!
Andreas stirrade på henne.
Lyfter du handen mot mig? Det här är min lägenhet! utbrast han.
Lägenheten är köpt under äktenskapet, Agnes lät kall som is. Vi har betalt lånet både med mina föräldrapengar och dina bonusar. Hälften är min.
Men bryr mig inte nu. UT innan jag ringer polisen och anmäler misshandel.
Mitt ansikte är märkt av dig. Siri har blåmärke. De sätter dig visserligen inte i fängelse men jag lovar, du får jobba ihjäl dig på advokatarvoden i åratal.
Agnes gick ut ur sovrummet och ringde polisen.
***
Det blev många möten och papper. Andreas försökte ta sin mammas och systers hjälp de ringde, skickade hotfulla sms, men Agnes vägrade förlika sig, blockade dem bara direkt.
När hennes egna föräldrar kom för att medla, släppte hon inte ens in dem.
Tar ni inte min sida så kan ni glömma mitt nummer. Er svärson lyfte handen mot ert barnbarn. Om ni tycker det är normalt finns det inget att prata om.
Pappa ryckte på axlarna, mamma grät, men när de såg blåmärket på Siri blev de tysta. Ingen, inte ens de, kunde försvara våld mot en bebis.
Skilsmässan blev av och vet du vad hon också gjorde? Hon gick till Andreas jobb. Lugn, samlad, med en pärm papper.
Inga skandaler. Hon visade säkerhetschefen, som kände hennes pappa, det videoklipp från babymonitorn Andreas hade själv installerat kameran före förlossningen.
Man ser allt. Även just den där kvällen.
Andreas fick gå frivilligt. På den firman betyder skamfläckar allt, ingen vill ha skandal.
Svärmor blev sängliggande av högt blodtryck. Karolina blev livrädd att Agnes skulle lägga ut filmen på Insta och slutade skriva elaka mess direkt.
***
Nu lever Agnes lugnt. Ibland är det tajt med pengar, men hon klagar inte.
Andreas avstod från sin del av lägenheten istället för underhållsbidrag, och det funkade utmärkt för Agnes.
Exmannens familj glömde snabbt att Siri ens fanns. Han bryr sig inte.
De kvinnor Andreas träffar nuförtiden? Han säger att han aldrig varit gift.
