Min före detta svägerska dök upp på julbordet och alla blev mållösa.
När dörrklockan ringde exakt 20:47 på nyårsafton tittade vi på varandra som om vi hört en brandvarnare. Mamma tappade sleven i grytan med linsgrytan. Pappa tystade Karl-Bertil Jonssons julsaga mitt i berättelsen. Och jag jag satte nästan en pepparkaka i halsen.
Väntar vi fler gäster? frågade mamma, och räknade snabbt igenom alla i huvudet.
Min bror Gustav såg upp från soffan, där han staplade träklossar med sin fyraåriga dotter Tyra. Hans ansikte blev tre nyanser blekare.
Nej det kan inte vara viskade han.
Men det kunde det. För när vi öppnade dörren stod där Josefin min ex-svägerska sedan ett halvår tillbaka, med en burk gubbröra i ena handen och en flaska ekologiskt vin i den andra.
Familjen! ropade hon med bländande leende. Gott nytt år på er!
Det blev så tyst att man kunde skära luften med julskinkekniven.
Josefin började jag, letande efter rätt ord. Men vad?
Att jag gjort slut med Gustav? avslutade hon, klivande in som om allt var precis som förr. Jajamän. Men jag gjorde slut med HONOM, inte med er. Firas inte nyår med Gustav, eller hur? Firas med FAMILJEN.
Mamma evigt diplomatisk var först med att reagera.
Ja det finns kanske något i det.
Mamma! utbrast Gustav.
Moster Josefin! skrek Tyra och rusade fram för att ge henne en kram.
Och exakt där och då förstod vi alla att vi tappade kontrollen.
Det följde en märkligt harmonisk och ofattbart drömlik middag. Josefin satte sig på sin vana plats, hjälpte till att skära upp kalkonen och räckte till och med saltet till Gustav som om ingenting hade hänt.
Vill du ha mer potatismos? frågade hon honom.
Eh ja tack, svarade han förvirrat.
Snarkar du fortfarande som en motorsåg?
Josefin, snälla
Din nya tjej behöver känna till det. Det är viktigt.
JAG HAR ingen ny tjej!
Aha, bra, då kan vi ta det lugnt.
Pappa sparkade mig diskret under bordet för att inte börja skratta. Mamma låtsades noggrant undersöka sitt glas med glögg.
Det märkligaste var när vi skulle dela ut julklapparna. Josefin hade med sig TILL ALLA. Till och med Gustav han fick en bok om mindfulness och ilskehantering.
Du blir så stressad när vi måste sortera matavfallet, sa hon mild, medan han rev upp paketet med spända käkar.
Det som dock bröt ner all motstånd var när Tyra somnade på soffan med huvudet i sin mammas knä och fötterna på sin pappas lår. Josefin och Gustav mötte varandras blick en blick bara två som delat något viktigt kan ge varandra.
Du är fortfarande familj, viskade mamma och la handen mjukt över Josefins. Skilsmässa eller inte.
När vi stod och diskade efteråt var det svårt att inte tänka att vi var helt omöjliga och alldeles, alldeles våra egna.
Gustav kom genom köket, släpande på sovande Tyra mot bilen.
Jag kör hem dig, suckade han till Josefin.
Vilken gentleman! Därför gifte jag mig ju med dig.
Och SER du varför vi skilde oss?
Men båda log. Vem vet hur den här historien fortsätter nästa år.
