EFTERLÄNGTAD LYCKA
Den här dagen är den lyckligaste i Ellinors liv. Hon strålar! Och det är lätt att förstå det har gått tolv långa år där hon inte har kunnat bli mamma. Men idag får hon äntligen höra den glada nyheten: hon väntar barn. Finns det något större för en kvinna? Alla som fått uppleva moderskapets lycka skulle hålla med om det.
Ellinor är överlycklig och svävar på moln. Hon smeker ofta sin mage och ler medan hon pratar med den lilla bebisen som bara är drygt tio veckor gammal.
Ellinor lärde känna Fredrik i tonåren. De träffades på universitetet i Lund och blev snabbt goda vänner. Efter examen, bara tre månader senare, gifte de sig i Malmö. Allt var underbart, deras kärlek var djup och de trivdes med livet tillsammans. Efter ett halvår började Ellinor oroa sig över att bli mamma. Fredrik försökte lugna henne; han försäkrade att allt skulle ordna sig och att de snart skulle få barn.
Ytterligare två år gick, och Ellinors hopp började falna. Hon sökte hjälp hos läkare i Stockholm, men inga större problem hittades. Fredrik förstod hennes oro och gjorde allt för att muntra henne tog med henne på promenader i Humlegården, överöste henne med omtanke men hon blev bara mer och mer nedstämd. Tolv år förflöt. Ett komplett familjelycka fick Ellinor aldrig uppleva.
En varm julidag promenerar Ellinor ensam i Vasastan medan hennes man är på jobbet. Hon går långsamt, försjunken i tankar, omgiven av storstadens ljud men märker ingenting runt omkring sig.
Plötsligt hör hon en liten röst precis bredvid:
Är du min mamma?
Ellinor stannar tvärt, överraskad. Det är som om en blixt slår ned. Hon blickar upp och ser en liten pojke, kanske tre år gammal, stå på andra sidan ett staket, knipandes om järnräcket med små händer, och tittar allvarligt på henne.
Ellinor försöker förstå situationen och står helt stilla. Efter några sekunder närmar hon sig sakta. Hon upptäcker nu att det är ett barnhem; långt bort leker andra barn på gården.
Hon betraktar den lilla pojken och finner inga ord. Tankarna snurrar. Hon inser att just detta ögonblick kan vara avgörande i hennes liv. Efter en lång tystnad frågar hon:
Kommer du ihåg din mamma? Hur var hon?
Nej, jag har aldrig träffat henne. Därför står jag här och väntar. Hon känner säkert igen mig om hon går förbi.
Ja, du har alldeles rätt, säger Ellinor och känner glädje och ett hopp tändas kanske får hon bli hans mamma.
Vad heter du?
Algot, svarar pojken.
Ellinor fattar snabbt ett beslut. Hon tvekar inte, hon kommer göra allt för att adoptera Algot. Det känns som att det är ödet som fört henne till det här staketet.
Jag hade en son för flera år sedan, men jag förlorade honom, säger hon milt. Han hette också Algot och jag letar efter honom än. Kanske är det du?
Pojken lyser upp och utbrister med glädje:
Ja, ja! Det är du som är min mamma! Jag kände igen dig! Det är du!
Han sträcker sina små armar genom staketet och Ellinor tar emot dem, kramar honom hårt.
Då går vi direkt till föreståndaren och berättar att vi har hittat varandra! Jag ska ta med dig hem.
Jaaa! ropar Algot lyckligt.
Ellinor går in på barnhemmet tillsammans med Algot, full av glädje.
Äntligen får vår Algot en mamma! säger barnhemsansvariga, uppriktigt glada för honom.
Dokumentgranskningar, utredningar och väntan följer allt är suddigt i Ellinors minne. Men Algot förstår och tror verkligen på att hans mamma är funnen. Under tiden förbereder Ellinor Fredrik på en ny familjemedlem. Tillsammans skapar de ett barnrum i lägenheten, köper möbler och allt nödvändigt. Fredrik kan inte stå emot adoptionen efter att ha sett den glädje Ellinor visar för första gången på många år.
Så kommer den efterlängtade dagen! Algot är deras son. Hand i hand går de hem, lyckliga och förväntansfulla. Hemmet är helt förändrat. Den tysta stillheten som rått i tolv år byts ut mot små fötters trippande och glada rop: Pappa, titta!. Ellinor är levande igen, all hennes kärlek får nu Algot. Fredrik blir världens bästa pappa för honom.
Tiden går, och Algot växer och förgyller deras dagar. En dag, helt oväntat en morgon, mår Ellinor dåligt. Fredrik oroar sig, och de söker hjälp hos läkare i Göteborg. Där får de höra den fantastiska nyheten: Ellinor ska bli mamma! Det är en glädje som inte går att beskriva.
Alla väntar ivrigt på att ett barn till ska födas. Dagen kommer en frisk flicka ser dagens ljus och får namnet Svea. Nu är familjen komplett.
Ellinor vet: Sveas födelse är ett mirakel som blivit verklighet tack vare att hon en gång stannade vid staketet och öppnade sitt hjärta för en liten pojke. Goda gärningar belönas alltid. Lycka kommer inte på beställning den kommer till den som vågar älska, villkorslöst.
