Att sätta kvinnan vid din sida i ett läge där andra ser henne som ett åtlöje är ren feghet.
När du tillåter någon att skratta bakom hennes rygg, samtidigt som du omfamnar henne inför andra, då sviker du inte bara som partner du sviker som människa.
Det finns inget mer förnedrande än en kvinna som älskar uppriktigt, medan andra tittar på henne med medlidande, för att de känner till en sanning du döljer för henne.
Det finns inget lägre än att svika den som tror på dig, bryr sig om dig och visar dig respekt.
Hon går stolt vid din sida, ovetande om att någon annan ger ifrån sig ett snett leende och tänker:
Om hon bara visste
Det där är inte manlighet.
Det där är rädsla rädsla för att gå, och rädsla för att vara ärlig.
Otrohet och att göra kvinnan vid din sida till någons skämt tar död på det viktigaste respekten.
Utan respekt finns ingen kärlek. Och inga ursäkter räcker.
En riktig man är inte han som får många kvinnor att beundra honom, utan han som värnar om värdigheten hos en enda.
Och om du inte har styrka nog att hålla ditt löfte, ha åtminstone heder nog att inte låta henne bli den sista som får veta.
För den skammen försvinner aldrig.
Den sitter kvar.
