Det låg kvinnokläder på golvet och när jag gick in i sovrummet såg jag honom i sängen med en annan kvinna…
Sverige
Viktor och jag hade varit tillsammans i över tre år en stabil och lycklig relation, som ett IKEA-möblemang med alla skruvar på plats. Vi hade redan träffat svärföräldrarna (med allt vad det innebär av kaffe och småkakor) och planerat vårt bröllop till våren, när vitsipporna blommar i Skåne. Allt flöt på, och jag intalade mig själv att jag ville skaffa barn med den här mannen och åldras ihop, typ med matching regnjackor i pensionärslivet.
Den där dagen när han kom hem från sin affärsresa hade vi egentligen inte planerat att ses, men jag tänkte överraska honom. Så jag tog ledigt från jobbet, svängde förbi ICA, bakade en prinsesstårta (som vanligt blev lite sned på ett charmigt vis) och satte mig i bilen mot hans lägenhet i Uppsala. Lyckligtvis hade jag en egen nyckel, så medan han låg och sov, smög jag in och satte igång kaffebryggaren.
När jag försiktigt öppnade dörren till sovrummet hann jag nästan snubbla över något mjukt på golvet. Det var dunkelt där inne, så jag fick lysa med mobilen och på golvet låg det en hög med kvinnokläder som absolut inte var mina. När jag tog mod till mig och klev längre in såg jag honom, Viktor, ligga och sova invirad kring en tjej jag aldrig sett förr.
Inte för att vara dramatisk, men jag kände mig som det där utdaterade mjukbrödet man alltid hittar längst bak i frysen. Jag gjorde ingen scen bara stängde dörren tyst, lämnade tårtan och nyckeln, och gick. Ute var det råkallt, sådär typiskt svenskt novemberruggigt, och jag ville inte gå hem till mina föräldrar och höra mamma fråga om jag ville ha dubbla portioner köttbullar. Så jag slog mig ner på en bänk i stadsparken och fulgrät sådär okontrollerat som man bara gör när ingen ser på.
Efter ett tag kom det fram en kille, satt sig bredvid mig och frågade lite försiktigt om allt stod rätt till. Jag babblade på om vädret, slasket och lite om att livet inte alltid går enligt plan. Vi klickade direkt, så där som när två svenskar inser att de båda älskar falukorv och hatar köer. Plötsligt satt vi hemma hos honom och delade en kopp te (med en skvätt svensk honung, förstås).
Nu bor vi tillsammans, har en varsin extranyckel och planerar smått på ett bröllop nere i Skärgården. Ibland känns det som om själva ödet eller kanske bara det svenska vädret ville att vi skulle träffas just så här. För ärligt talat, man vet aldrig när någon överbliven prinsesstårta och lite regn kan vända allt.






