Vet du, det känns verkligen som om svärmor till vår son har kidnappat honom från oss.
Sedan vår son gifte sig vill han knappt hälsa på längre. Han är jämt hos sin svärmor numera, det verkar alltid vara något akut hon behöver hjälp med. Jag undrar ärligt talat hur hon klarade sig innan hennes dotter gifte sig med vår pojke.
Vår son har varit gift i drygt två år nu. Efter bröllopet flyttade de ifrån oss och bor i den där lilla lägenheten vi köpte åt honom när han började plugga på universitetet. Han har alltid haft vårt stöd och förståelse sen han var liten. Faktum är att han bodde själv redan innan han och Frida, hans fru, flyttade ihop, eftersom lägenheten låg så nära hans gamla jobb.
Alltså, jag kan inte påstå att jag ogillat Frida när vi träffades, men hon kändes verkligen inte redo för att vara gift, även om vår son inte är mycket äldre än henne. Hon betedde sig ofta mer som en tonåring än vuxen, lite egensinnig och barnslig. Vår son är så omtänksam och snäll, och jag bekymrade mig ibland för hur han skulle klara sig med någon som är så barnslig.
När jag väl träffade både henne och hennes mamma, Birgitta, föll allt lite på plats. Trots att Birgitta är i min ålder agerar hon ärligt talat som ett stort barn. Har du träffat sådana personer? Vuxna i kroppen men barnsliga i sinnet och klarar knappt av vardagen. Grejen är att när Frida och vår son gifte sig, hade Birgitta redan varit gift och skild sex gånger.
Vi hade aldrig jättemycket att prata om direkt, jag och Birgitta. Hon levde i sin alldeles egna lilla bubbla men hon la sig inte i så mycket heller. Det enda vi egentligen hade gemensamt var de artiga gratulationerna till bröllopet sen inget mer.
Redan innan bröllopet började Frida dra med sig vår son hem till sin mamma stup i ett varenda gång var det nåt. Det var en kran som läckte, ett eluttag som skulle bytas, en hylla som ramlat ner i köket. I början tänkte jag att visst, det finns ju ingen karl i hushållet, klart de behöver hjälp ibland.
Fast ärligt, det där tog aldrig slut. Problemen hemma hos Birgitta bara fortsatte och vår son började glömma oss helt. Han sa alltid att han och Frida var tvungna att hjälpta hennes mamma med något. Till slut firades alla högtider bara hemma hos Birgitta kvar hemma hos oss var bara jag och min man Lennart, och min mamma.
Visst gjorde det ont när han började tacka nej till våra familjekvällar, men det sved mer när han dessutom slutade hjälpa oss när vi bad om något. Som den gången vi köpte en ny kyl och bad honom hjälpa till att bära in den. Först sa han ja, men sen ringde han och sa att de behövde åka till Birgitta direkt för att hennes tvättmaskin läckte vatten.
Sambon ringde vår son och då hörde hon Frida i bakgrunden: Men kan inte dina föräldrar bara anlita flyttgubbar? Till slut dök han ändå upp men han var sur som bara den.
Pappa, varför ringde du inte bara några starka killar? Nu måste jag släpa den här själv!
Alltså, jag började verkligen fundera på varför inte Birgitta bara ringde proffs själv? Svaret vi fick från vår son var att det är så många som försöker lura henne, tar betalt men gör inget, så han måste hjälpa henne.
Till slut orkade Lennart inte längre utan muttrade surt att Birgitta kan då ingenting om hushållsmaskiner, men att styra runt med folk, det kan hon minsann! Det tände till rejält vår son blev förbannad och stack därifrån. Jag lade mig inte i då, även om jag tyckte Lennart hade en poäng. För det känns som vår pojke springer benen av sig för hela den familjen, medan han totalt glömmer bort oss.
Efter det där bråket pratade inte sonen med sin pappa på över två veckor. Lennart ville inte vara den som sträckte ut handen först, och vår son tänker minsann inte ringa innan han får en ursäkt. Så ja, här står jag, mittemellan allting och känner mig sorgsen. Självklart tycker jag ju Lennart har rätt, men han kunde ju sagt det lite snällare. Nu är sonen sårad och vi ser honom knappt och jag vill verkligen inte förlora honom för en sån här dum grej.
Just nu står Lennart fast vid sitt och vår son håller sig undan tills vidare. Så i slutändan är det väl bara Birgitta som har det riktigt bra i den här soppan!
