Är det detta du letar efter? hon räckte brevet till honom.
Niklas blev vit i ansiktet.
Majken, du… tänk inte… Lasse… Det här…
Vad är det jag inte ska tänka, Niklas? Att min mans mamma lever och sitter i fängelse? Att ni båda tror att jag är någon naiv viol?
Men vi pratade ju om en månad, Majken! Vi hade ju bestämt oss för att det skulle vara till hösten!
Min lille grabb har just börjat på förskolan, jag hade ordnat jobb i närheten…
Vad har hänt?
Vi betalar hyran i tid, vi stör ingen…
Det handlar inte om er Majken tvekade. Jag måste tillbaka till min egen lägenhet.
Varför? Har du bråkat med din man?
Inga frågor nu, snälla.
Exakt en månad från idag!
Jag justerar hyran, du får depositionen tillbaka.
Förlåt…
Majken avslutade samtalet och rös. Tänk om hon ändå kunde sätta punkt för allt detta
***
Majken kunde inte sluta stirra på kuvertet som låg på köksbordet.
Ett helt vanligt kuvert som hon plockat upp ur postlådan för fem minuter sedan, ihop med reklamblad och en faktura för bredbandet.
Lasse brukade hämta posten själv, men just idag hade hon stuckit ner handen i lådan…
Poststämpel. Avsändaradress. Kriminalvården Anstalten Hinseberg.
Och avsändarnamn: Birgitta Löfgren.
Namnet hade Majken hört några gånger från Lasse det var hans mammas namn. Svärmor hon aldrig mött eller ens vetat existerade i livet.
Hon hade aldrig ens anat att kvinnan som gett hennes man livet faktiskt var vid liv.
Jag har ingen, Majken, sa Lasse på deras tredje dejt, när de satt och värmde sig med kaffe på ett billigt konditori efter en regnig promenad. Farsan drog innan jag ens föddes, har aldrig sett honom.
Och mamma… hon dog när jag var tjugo. Hjärtat. Så, jag är som en vilsen vind. Klarar mig själv.
Helt ensam? Majken hade nästan börjat gråta av medlidande. Inga mostrar eller farbröder?
Någon avlägsen släkting uppe i Norrbotten, men vi har ingen kontakt.
Det är enklare så. Inga söndagsmiddagar hos svärmor, inga familjeintriger. Bara du och jag.
Då tänkte hon:
“Herregud, vilken styrka han har. Att bära allt det där och ändå vara så snäll…”
Hon omfamnade honom med en sådan omsorg, som om hon ville kompensera all den moderliga kärlek han gått miste om.
Sedan kom bröllopet. Enkelt, bara med de närmaste.
Från hennes sida föräldrar, några vänner. Från hans en enda barndomsvän, Niklas, som satt hela kvällen tyst och undvek Majkens blick.
Hon trodde då att det var blygsel. Nu förstod hon: Niklas var rädd att prata bredvid mun.
Och var ligger hon begraven? frågade Majken en gång ett halvår efter bröllopet. Kanske vi kan åka dit, göra lite fint? Det är ju ändå din mamma…
Lasse ryckte till konstigt. Vände sig bort, började pilla med skjortkragen.
Långt härifrån. Ute på landsbygden, en gammal kyrkogård som nästan är stängd.
Jag åker själv någon gång. Tänk inte på det. Det känns bara tungt.
Vi borde tänka på de levande, eller hur?
Och Majken trodde på honom. Dumt nog.
***
Ytterdörren öppnades, Majken ryckte till och gömde snabbt kuvertet i lådan bland Ica-kupongerna.
Hej älskling! Lasses röst i hallen lät precis som vanligt, varm. Hur har det gått med vår lille gosegris, har han stökat?
Han kom in i köket, gick mot Majken, försökte kyssa henne i håret, men hon duckade ofrivilligt.
Vad är det? Trött? han kisade och såg på henne. Har Gustav hållit dig vaken inatt igen?
Jag byter om, tar honom ett tag, du kan vila.
Jag fixar maten också.
Behövs inte, jag är inte hungrig. Lasse, posten kom idag…
Han stelnade till en sekund, så kort att bara Majken såg.
Jaså? Vad var det då? Bara räkningar?
Räkningar. Reklam. Inget mer.
Han slappnade synligt av och pustade ut.
Perfekt! Jag tvättar händerna och går till Gustav. Saknat honom som tusan idag.
Majken iakttog honom bakifrån. Människan hon delat sitt hem, sin vardag, hela sitt liv med han stod och ljög henne rakt i ansiktet.
Så skamlöst att hon illamående.
“Räkna mig som föräldralös”, sade han.
Men det där grå kuvertet var från Birgitta Löfgren.
Varför satt hon? Var någon dödad? Något stulet? Hur länge hade hon kvar?
Majken såg tydligt framför sig hur det om något år knackar på deras dörr, och där står en kvinna med fångblick och stormig historia.
Och säger:
“Hej pojken min, hej svärdotter. Och var är mitt lilla barnbarn? Jag flyttar in nu!”
Majken var inte orolig för sig själv, men för Gustav.
Hur skulle han kunna växa upp med en farmor som suttit inne?
Hur kan man ens släppa in en kriminell hos sitt barn?
Majken, vill du ha te? ropade Lasse från vardagsrummet. De hade extrapris på blöjor på Coop, såg reklamblad i lådan. Får hoppa in där imorgon.
Hon svarade inte. Hon öppnade istället sin bankapp. Kollade saldo. Det borde räcka en tid. Lägenheten i andra änden av stan ett tryggt avstånd.
Hyrgästerna lämnar om en månad. Måste bara stå ut och hålla masken tills dess.
***
Lasse gick till jobbet. Innan han gick pussade han Gustav ömt på kinden och lovade komma hem tidigt.
Majken såg hela scenen med tilltagande avsmak. Hur kunde han ljuga henne rakt upp i ansiktet? Hur gömmer någon ens sådana saker?
När han gått, tog hon fram brevet. Fingrarna kliade att slita upp kuvertet, läsa men hon vågade inte.
Kanske, om hon läser, kommer hon inte kunna gå därifrån? Om det står något…
Nej, viskade hon till sig själv. Vad det än står, så spelar det ingen roll. Han har ljugit i nästan två år!
Någon ringde på dörren. Majken ryckte till. Vem kunde det vara?
Föräldrarna brukar alltid förvarna. Vänner? Hon kikade genom titthålet Niklas stod därute.
Han trampade nervöst, kastade blickar mot hissen.
Majken öppnade.
Niklas? Lasse är inte hemma, han jobbar.
Jag vet, Majken… Niklas grävde i jackfickorna. Jag var i närheten och tänkte hämta Lasses garage-nycklar. Han nämnde att de skulle ligga på byrån.
Nycklar? hon höjde ett ögonbryn. Inga nycklar på byrån, inte i hallen heller. Säker på att han glömt dem här?
Han sa så… Och Majken, Lasse bad mig hämta något från postlådan också. Jag kollade, men den var tom. Du hämtade inte posten idag?
Jag hämtade. Varför undrar du?
Niklas svettades.
Inget särskilt. Vi väntar paket med reservdelar, Lasse bad mig kolla ifall någon avi kommit.
Majken gick långsamt ut till köket, tog det grå kuvertet och återvände till dörren.
Var det detta du letade efter? Hon sträckte fram brevet.
Niklas blev blek.
Majken, du… du ska inte tro… Lasse… Han ville bara…
Vad ska jag inte tro, Niklas? Att min mans mamma lever och sitter inne? Tror ni att jag är så lättlurad?
Att jag fått barn med någon vars bakgrund är hemligare än ett kodlås?
Majken, han ville bara det bästa! Niklas viskade snabbt, osäkert. Han ville ha ett vanligt liv, inget mer.
Hans mamma… Hon är inte enkel. Lasse har fått stå ut så du inte kan ana.
Det var av omtanke, för att du inte skulle bli rädd.
Omtanke? Majken log snett. Niklas, hur kan man bara stryka sin egen mamma ur minnet? Och dessutom ta mitt val ifrån mig?
Jag förtjänade att veta vilken familj jag gifte in mig i.
Familj? Niklas fäktade med handen. Vilken familj? Det är bara hon och hennes… skumrask.
Majken, kan jag få brevet? Du har inte läst? Jag ger det till Lasse, han förklarar själv.
Gå, Niklas sa Majken lågt. Brevet får du inte. Det är till Lasse. Han får det av mig personligen.
Hon stängde dörren tvärt, så Niklas nästipp nästan nuddade träet.
***
Hela dagen var som i dimma. Majken matade Gustav, bytte kläder, gick ut med barnvagnen men tankarna var alltid hos kuvertet och lögnen.
Vad ta först? Barnvagn, dokument, Gustav, kläder. Möbler… skit samma.
I sin egen gamla lägenhet på Hisingen fanns en bänk och en klädstång. Räcker gott.
Vid sex var hon helt lugn.
Dukat bord, middag klar, sonen ombytt och redo för natten. Hon väntade.
Åh, vad gott det luktar! Lasse försökte låtsas som ingenting. Kolla, jag köpte en mobil till Gustav, det finns lugna melodier på den.
Majken satt tyst vid bordet, medan det grå kuvertet låg där framför. Lasse kikade in och hans mask föll genast.
Hittade Niklas det? frågade han tyst.
Det gjorde jag. Han var här och bad om det. Men jag gav det inte…
Lasse sjönk ner på stolen mittemot.
Varför, Lasse? Varför sa du att hon var död?
För mig dog hon för tolv år sedan han såg henne i ögonen, tårfyllda. Första gången hon åkte in. När hon kom ut var hon bara fri ett halvår, sen tillbaka igen.
Majken, din familj är stabil, din pappa ingenjör, din mamma lärare. Du kan inte förstå vilket klimat hon kom ifrån. Hon är proffs på bedrägerier. Lurendrejeri.
Och du trodde du hade rätt att ljuga för mig? I ett år? Majken skrek nästan. Fattar du att du krossat all tillit genom det här?
Jag var rädd att förlora dig! skrek Lasse tillbaka. Du hade lämnat mig, sagt: Han har en mamma som suttit inne, vem vet vad han bär på?
Jag ville att Gustav skulle växa upp normalt. Så ja, jag bestämde mig: det är bättre att vara föräldralös man än att vara en tjuv-son!
Nu blir han istället en skilsmässobarn, sa Majken kallt.
Lasse stelnade.
Va? Vad menar du? På grund av brevet? För att jag hållit det hemligt?
Nej, för att jag inte känner dig, Lasse. Kan du hitta på en död mamma, vad mer ljuger du om?
Vem är din pappa? Lever han ens?
Majken, nu svamlar du…
Jag svamlar inte. Jag har skrivit till hyresgästerna. Om en månad har jag flyttat. Imorgon lämnar jag in pappren för skilsmässa.
Lasse bad. Han stod länge på knä, grät, försvarade sin lögn.
Men Majken lyssnade inte. Hon hade redan bestämt sig.
***
Hyresgästerna flyttade ut, nu bodde Majken ensam med Gustav. Skilsmässan var genomförd. Lasse gav inte upp hoppet att vinna henne tillbaka. Han förstod inte han hade ju skyddat sin familj…
Han träffade sonen ofta, betalade allt. Men vinna tillbaka den han älskat det kunde han inte. Majken tänkte aldrig mer gå tillbaka, inte efter den drömmen.
